När det danska folketinget i början av juni röstade igenom en lag som möjliggör att skicka asylsökande till ett tredje land utanför EU blev det rubriker från Italien till Ungern.

Om förslaget blir verklighet innebär det en radikal omstöpning av asylsystemet, eftersom varken den som söker eller beviljas asyl kommer att vistas i Danmark. Frågan är känslig inom EU-länderna, som sedan flyktingkrisen 2015 inte har lyckats enas om en gemensam flyktingpolitik.

– Rent allmänt är EU allt mer beroende av samarbeten med tredje länder, säger Eleni Karageorgiou, som forskar i flyktingrätt vid Lunds universitet.

Läs även: Greklands nya vapen mot migration: Ljudkanoner

Det tydligaste exemplet är kanske avtalet med Turkiet, som innebär att EU-länderna i praktiken betalar landet för att hindra migranter från att ta sig till EU, där de har rätt att söka asyl. President Recep Tayyip Erdoğan har anklagats för att använda hotet om ökade flyktingströmmar som politiskt påtryckningsmedel – bland annat när EU har kritiserat Turkiets agerande i Syrien och landets oljeborrning utanför Cypern.

– Än så länge har vi inte sett EU outsourca ansvaret för själva asylprocessen, även om delar av ansvaret för asylsökande förskjutits till länder som Turkiet. Till och med EU har ju kritiserat det danska förslaget, säger Eleni Karageorgiou.

Men att överlåta ansvaret för asylsökande till ett tredje land är någonting som allt fler länder sneglar mot. Australien har trots omfattande kritik i flera år skickat flyktingar och andra migranter till förläggningar i Papua Nya Guinea och Nauru. Under president Trump tvingade USA tiotusentals asylsökande från Centralamerika att stanna i Mexiko.

– Mexiko skulle ge dem tillgång till arbete och andra rättigheter men den situationen blev väldigt svår att upprätthålla, särskilt efter pandemins utbrott.

Danskt undantag

Flera politiker har kallat Danmarks planer på samarbete med afrikanska länder för signalpolitik, det vill säga en manöver för att få migranter att välja andra länder. Eleni Karageorgiou tror dock inte att man kan utesluta att de förverkligas.

– Det är inte osannolikt att de ingår ett avtal med ett icke-europeiskt land. Men eftersom vi inte vet hur eller ens om det kommer att användas är det svårt att utvärdera förslaget. Internationell lagstiftning säger inget om att outsourca asylprocessen, men det skulle definitivt strida mot andemeningen i Genèvekonventionen och europeisk lagstiftning.

Att ett liknande system skulle komma att införas i Sverige eller något annat EU-land tror hon däremot inte, eftersom Danmark har ett undantag från EU:s migrationspolitik. Övriga EU-länder måste förhålla sig till det gemensamma europeiska asylsystemet (CEAS).

Läs även: Danskt ja till att skicka asylsökande till Afrika

– De här direktiven säger uttryckligen att alla ansökningar om asyl görs inom territoriet. Och migranterna och flyktingarna som ansöker om asyl har rätt att uppehålla sig i landet i avvaktan på ett beslut om deras ansökan. Så jag har svårt att se något annat land inom EU avvika från de här principerna.

De som är kritiska till EU:s flyktingpolitik framhåller att reglerna i slutändan bestäms av politiken – och politiker i flera länder pressas av sina väljare att minska invandringen, inte minst sedan flyktingkrisen 2015.

Även inom EU har tonen hårdnat. För tre år sedan föreslogs att de personer som försökt ta sig till Europa men hamnat i sjönöd skulle transporteras till särskilda läger i Nordafrika och vistas där medan deras asylansökningar behandlades.

– Det man kan se i de nya förslagen är att det är ännu mer fokus på ökat screenande vid gränserna. Det finns ett fokus på att utvisa människor. Det är ju huvudargumentet för partier på högerkanten, att det finns så många som inte är berättigade till skydd, de måste återvända, och så vidare.

Eleni Karageorgiou ser de nya förslagen som ett försök av EU-kommissionen att blidka de länder som inte velat ta emot flyktningar.

– Det görs sådana försök, och det är väldigt upprörande sett utifrån de mänskliga rättigheterna.

Svårt att enas

På torsdag och fredag kommer stats- och regeringschefer från de 27 medlemsländerna att träffas för att diskutera bland annat migrationen. Huruvida de kommer att kunna enas om någonting är oklart.

Tidigare försök att få till stånd en tvingande fördelningsmekanism för asylsökande inom unionen har havererat. Ett befintligt system som bygger på frivilliga åtaganden har bara resulterat i ett litet antal placeringar som inte alls står i proportion till det totala antalet asylsökande.

Ylva Johansson, ansvarig kommissionär för EU:s migrationsfrågor, säger till DN att de flesta medlemsländer vill ha en obligatorisk solidaritetsmekanism, som innebär att länder som utsätts för ett hårt migrationstryck får hjälp av andra. Det danska förslaget kallar hon för dåligt och fullkomligt orealistiskt.

– Man vill inte att det ska vara möjligt att söka asyl från EU:s territorium – det är ett flagrant brott mot grundläggande mänskliga rättigheter. Jag kommer aldrig att gå med på att man går ifrån Genèvekonventionen och EU:s fördrag, säger hon.

Nya förslag hårdare men oklara

I september 2020 kom EU-kommissionen med en rad nya migrationsförslag. Bland annat föreslås en ny screening-process av asylsökande och andra som olagligt försöker korsa EU:s yttre gräns, som skulle omfatta identifiering, registrering och en säkerhetskontroll.

De som uppfyller ett av tre olika kriterier – asylsökande från säkra länder, personer som utgör ett säkerhetshot samt de som lämnat falsk information – ska få sin ansökan snabbutredd i som högst tolv veckor. Under tiden måste de bo i särskilda anläggningar i närheten av gränsen.

Läs även: Carolin Dahlman: Vad hände med löftet om skärpt migrationspolitik, Löfven?

I stället för obligatoriskt flyktingmottagande föreslås någonting som kallas för obligatorisk flyktingsolidaritet. Länder som inte vill ta emot asylsökande ska då kunna ansvara för att utvisa personer som har fått avslag, alternativt bidra ekonomiskt till andra delar av systemet.

Förslagen ses som en eftergift till de länder som vill se en stramare europeisk migrationspolitik, men har redan kritiserats av den så kallade Visegrádgruppen – Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern. Och i länderna vid EU:s yttre gräns är man inte särskilt glad i att få ännu mer ansvar för screening och administration.

Eleni Karageorgiou påpekar att det återstår flera frågor kring hur de nya reglerna ska implementeras, men tror att det finns vissa områden där man kan enas ganska snart.

– EU-lagar handlar alltid om att kompromissa, säger hon.

Läs även: M om regeringens migrationsförslag: ”Bedrövligt”

Att en kompromiss skulle sluta i någonting som liknar det danska förslaget är i dagsläget helt osannolikt.

– Att outsourca delar av ansvaret för asylsökande görs redan indirekt genom EU:s avtal med Turkiet, men att bygga mottagningscenter utanför EU skulle kräva en total omstrukturering av EU:s lagstiftning, och frågan är hur väl det skulle överensstämma med unionens grundläggande värderingar, säger hon.