Författaren och journalisten Jens Ganman har tidigare jobbat länge inom public service. Han är inte det minsta förvånad över Dokus avslöjande om en reporter som hade en relation med ett islamistiskt säkerhetshot. ”Det kryllar av jäviga reportrar och reportage som ligger kvar på deras webb”, säger han. Bulletin har trots idoga försök blivit nekade intervjuer med såväl vd Cecilia Benkö som styrelseordförande Lennart Käll.
Journalisten och författaren Jens Ganman har jobbat inom public service, både Sveriges Radio och SVT, sedan 1989. De senaste åren har hans författarskap kretsat kring frågor som den illa hanterade integrationspolitiken och mediernas oförmåga att objektivt redogöra för följdverkningarna av den. 2019 utsågs han till Årets svensk av tidskriften Fokus.
För Bulletin berättar han hur han, med sin bakgrund som SR-reporter, ser på tidningen Dokus avslöjande om att en reporter hade en relation med en person som av Säpo klassas som risk mot rikets säkerhet.
– Jag är inte det minsta förvånad. Det kryllar av jäviga reportrar och reportage som ligger kvar på deras webb. Nu såg jag att man försett [den jävsanklagade SR-reportern, red.anm] grejor med någon slags varningstext. Bra. Men det borde ligga fler sådana i anslutning till olika SR- och SVT-reportage. Och helst ska de vara röda. Ungefär som varningstriangeln på farliga läkemedel, säger Jens Ganman.
Även om det får konsekvenser för förtroendet för public service, så tror han inte att Sveriges Radios vd Cilla Benkö är redo att agera på kritiken. Hon kommer att anse att den lilla skaran kritiker inte är att ta på allvar, menar han.
”Benkös Basket of deplorables”
– Det har givetvis sänkt förtroendet hos dem som redan är kritiska till koncernen. Men det segmentet är fortfarande för litet för att Cilla Benkö och hennes styrelse ska behöva bry sig om det. Vi ingår i den svenska versionen av ”basket of deplorables” som Hillary kallade Trump-väljarna, säger Jens Ganman.
Nu hoppas han att någon av de andra redaktionerna vågar ta sig an uppdraget att granska Sveriges Radio.
– Jag hoppas att någon av de andra redaktionerna, förslagsvis SVT:s Uppdrag Granskning, vågar göra en ärlig granskning av hela affären. Då slipper man omaket med att blanda in en extern utredare. Någon av alla duktiga och resursstarka P4-stationer ute i landet skulle också kunna göra jobbet. Alltså, en redaktion som är mer eller mindre frikopplad från verksamheten i Stockholm. Jag föreslår SR Radio Jämtland (där Ganman tidigare har arbetat, red. anm.). De är duktiga och drivna och har ofta luckor i kalendern, säger Jens Ganman, som menar att Sveriges Radio fortfarande inte gett svar på de viktigaste frågorna.
Och han riktar även kritik till SVT som han menar inte förmår ställa de rätta frågorna.
”De är fega och lata”
– Det saknas fortfarande många svar. Klas Wolf-Watz (ansvarige Ekot-chefen) dillar om ett ”personalärende” och kommer undan med det. Exempelvis i Aktuellt i förra veckan, där programledaren och journalisten Cecilia Gralde inte hade skruvat på huvudet och tänkt igenom vilka frågor hon borde ställa. Jag tycker att han hade behövt precisera vad han menar med ”personalärende”. Och framför allt, varför allt detta mörkades för allmänheten fram till våren 2021, säger Jens Ganman.
Den 11 maj intervjuades Mats Svegfors, tidigare vd för Sveriges Radio i Studio Ett, där han ryckte ut till Sveriges Radios försvar. Jens Ganman är inte imponerad.
– Deras försök till damage control senaste veckan imponerar inte. Speciellt inte när de i går ringde in Cilla Benkös gamla chef och kompis Mats Svegfors för att försöka gjuta olja på vågorna. Klumpigt försök att döda historien. Det är obegripligt svagt att man inte jagar sin egen styrelse hårdare. Men de vågar inte. De är för fega. Och lata, säger Jens Ganman.
Vad borde Sveriges Radio ha gjort annorlunda?
– Så fort de fick reda på [den jävsanklagade reporterns] olämpliga relation med intervjuoffret borde de ha gjort ett eget, grävande reportage om sin kollega. Inte för att vara taskig utan för att upprätthålla förtroendet för SR. De borde ha gjort det Sofie Löwenmark gjorde, och Sofie Löwenmark har oerhört mycket mindre resurser än vad Ekot har.
Borde artiklarna tas bort från Sveriges Radios webb?
– Nej, det ska man absolut inte göra. Det vore historieförfalskning. De ska ligga kvar, med tydliga varningsetiketter. Det är givetvis förnedrande för Ekot men det vore värre att anklagas för revisionism och det fattar givetvis Cilla Benkö och Klas Wolf-Watz. Så slipade är de åtminstone.
Hur ser du på frågan om säkerhetsaspekten kring Sveriges Radio, som är ett skyddsobjekt?
– Det bör redovisas offentligt vilka åtgärder SR vidtagit för att försäkra sig om att inlogg, passerkort, etcetera inte kommit på avvägar.
Cilla Benkö skriver i Svenska Dagbladet den 12 maj att en ”Extern utredning är helt utesluten” och hänvisar bland annat till grundlagen. Samtidigt säger hon att länsstyrelsen är den instans som skulle kunna göra en utredning utifrån säkerhetsskyddsförordningen. Hur ser du på hennes uttalande?
– Hon lägger ut dimridåer. Hon vet mycket väl att länsstyrelsen aldrig skulle göra det. Men hon kan ju be Aftonbladet göra det. Det vore smartare. Då krockar det inte med någon tryckfrihetsprincip. Men kanske lite förnedrande att behöva be andra redaktioner om hjälp för att få fram sanningen. Eller så kanske hon kan be riksdagen om mer pengar så att Ekot kan hålla högre standard framöver på sina gräv.
FOTNOT: Bulletin har vid upprepade tillfällen försökt att få tala med både vd Cilla Benkö och styrelseordförande Lennart Käll men blivit nekade. Ekot-chefen Klas Wolf-Watz har tidigare svarat mejlledes.
TEXT: Henrik Sjögren
Mejla gärna reportern om relaterade tips: henrik@bulletin.nu
