Röster har höjts om att Sveriges Radio borde utreda händelsen och vara mer transparenta kring fallet med reportern som inledde en relation med en säkerhetsrisk. Både vd Cilla Benkö och styrelseordförande Lennart Käll duckar intervju när Bulletin söker dem.
Sedan Doku uppmärksammade fallet med reportern på Sveriges Radio som hade en nära relation med ett islamistiskt säkerhetshot, har det rests krav från flera håll om en genomlysning av händelsen, samt om att en grundlig utredning ska komma till stånd.
Bland annat anser Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys vid Lunds Universitet, i Svenska Dagbladet den 10 maj att en oberoende utredning borde tillsättas kring händelsen.
Vill se en utredning
– Det här handlar inte bara om journalistisk etik utan är en säkerhetsfråga i vidare mening. Sveriges Radio är en viktig del av det psykologiska försvaret, sade han till tidningen.
Han vill se en utredning som svarar på vilken information Ekot och Sveriges Radio har fått kring händelsen. Vem som har fått informationen. När de har fått informationen och vilka åtgärder Sveriges Radio har vidtagit.
Till Bulletin har terrorforskaren vid Försvarshögskolan, Magnus Ranstorp, kommenterat och understrukit händelsens allvar.
– Det här är inte vilken person som helst. Det är ett fåtal personer som klassas som hot mot rikets säkerhet. Och Sveriges Radio klassas som ett skyddsobjekt. Hon har rört sig fritt där inne, men kan det till och med vara så att han har varit på besök där, säger han till Bulletin.
Och Anna Gullberg, före detta chefredaktör för Gefle Dagblad, som själv har blivit hotad till livet av personen menar att Sveriges Radio agerade ansvarslöst då de inte själva sade upp reportern i fråga.
– Jag hade inte tvekat att säga upp henne. Det gjorde inte Sveriges Radio. Det var hon själv som tog beslutet att lämna sin anställning, säger hon.
Anna Gullberg, som numera är medarbetare på Expressen, menar även att SR borde ha initierat egna reportage av en extern reporter för att belysa händelsen på den egna redaktionen.
Ordföranden: Fullt förtroende för Benkö
Bulletin har sökt Sveriges Radios styrelseordförande Lennart Käll som vägrar ställa upp på en intervju.
”Hej, alla frågor gällande hanteringen av detta ärende hänvisar jag till Sveriges Radio och jag har fullt förtroende för Cilla Benkö. Mvh Lennart”, svarar Lennart Käll i ett kort mejl.
”När blev styrelseordföranden informerad?”
På kompletterande mejlfrågor till Lennart Käll, om när han blev informerad av vd Cilla Benkö, hur han agerade när han fick uppgifterna, om det har utgått direktiv om att hålla händelsen dold, eller vad SR borde göra nu, har Bulletin inte fått några svar.
Däremot valde Ekot-chefen och ansvarige utgivaren Klas Wolf-Watz att svara på våra frågor via mejl på måndagseftermiddagen.
Du säger att anledningen till din tystnad kring ärendet var att detta var ett personalärende. Men anser du inte att detta också är en publicistisk fråga? En publicistisk fråga av oerhört stor tyngd, dessutom?
”Jag har inte sagt att det bara är en personalfråga men att jag i första hand fått hantera det som en personalfråga, men självklart finns det publicistiska aspekter på den här frågan”, skriver Wolf-Watz.
När ni säger att ni ”agerade direkt” i frågan – exakt hur agerade ni? Jag får intryck av att det var reportern själv som agerade genom att säga upp sig.
”Jag går inte in på det med hänsyn till allas integritet men vi har agerat på olika vis. Men det stämmer att personen valde att lämna Sveriges Radio.”
Reportern tilläts göra en stor mängd inslag om en och samma person, och inslagen är vinklade till Raad Al-Duhans favör. Hur kunde ni tillåta reporterna att jobba så mycket och så ensidigt med en enda fråga? Var det ingen som fattade misstankar?
”Jag håller inte med om din beskrivning av materialet. Reportern agerade inte ensam och vi har gått igenom materialet både under hösten förra året och även igen och jag står bakom inslagen. Dock har jag för tydlighets skull lagt till en lyssningshänvisning till alla lyssnare i dag och samlat inslagen från de senaste dagarna i ärendet så att de kan ta del av både inslag och den debatt som ägt rum de senaste dagarna.”
Kommer SR själva nu att göra en journalistisk granskning av vad som hände på den egna redaktionen?
”Jag och andra företrädare har sedan tidigt i onsdags blivit utfrågade och granskade i detta ärende så jag skulle säga att det skett.”
Reportagen ligger kvar publikt. Visserligen med information om händelsen. Men borde ni inte göra egna inslag så att man får en mer fördjupad bild av det?
”Som jag skrev ovan så anser vi att den lösning vi har nu med lyssningshänvisning erbjuder just detta.”
Kan något annat i den här historien ha mörkats?
”Jag anser inte att det har mörkats men att en svår situation med olika aspekter har hanterats så gott vi kunnat.”
Du har inte svarat på några frågor i media om säkerhetsaspekten för medarbetarna på SR. De kan ha läckt saker till reportern som sedan har kommit säkerhetshotet till del. Hur tänker ni gå vidare där?
”Vad jag säger till min redaktion kommenterar jag inte. Men läs gärna denna kommentar från SR:s säkerhetschef vad gäller säkerhetsaspekten som anses avslutad.” (Här är kommentaren av säkerhetschefen som Klas Wolf-Watz hänvisar till).
Ännu oklart när vd informerade styrelsen
Till vd Cilla Benkö har Bulletin ställt frågor om när hon fick informationen om relationen mellan reportern och säkerhetshotet. När, och om, hon informerade sin styrelse. Huruvida det har gått ut direktiv om att hålla händelserna dolda för allmänheten. Hur de arbetar kring säkerhetsaspekten för medarbetarna, om det har läckts information till andra medarbetare.
Sveriges Radios vd Cilla Benkö har valt att inte svara på våra frågor, men Sveriges Radios presschef, Claes Bertilson, har valt att svara på några av dem i hennes ställe per mejl.
När fick du (Cilla Benkö) informationen om relationen mellan reportern och säkerhetshotet?
”Cilla (Benkö) redogjorde för detta i Studio Ett i fredags, hon fick veta ett par dagar efter att Ekot-medarbetaren lämnat Sveriges Radio.” (Här är inslaget, första svaret)
När informerade Cilla Benkö sin styrelse om att en person som har kopplingar till någon, som av Säpo är klassad som ett säkerhetshot, kan ha haft tillgång till känsliga uppgifter på skyddsobjektet Sveriges Radio?
”Vad Cillas kontakter med styrelsen handlar om eller när de sker är bara en fråga mellan dem.”
Har det utgått några som helst direktiv om att detta ska hållas dolt för allmänheten?
”Nej det finns inga direktiv kring att något ska hållas hemligt. Håller inte med om din beskrivning av ärendet, vi har redogjort för hanteringen av ärendet i den utsträckning vi bedömt möjligt utifrån omständigheterna. Jag hänvisar till intervjuer som speciellt Klas Wolf-Watz gett.”
Ni anser att tystnaden kring ärendet beror på att det är ett personalärende. Men är detta inte också en publicistisk fråga av stor tyngd?
”Jag hänvisar till de kommentarer Cilla gav i Studio Ett i fredags. Hon har inget ytterligare att tillägga och tar inte publicistiska beslut i företaget. Sveriges Radio har ansvariga utgivare som är de enda som kan fatta publicistiska beslut.”
Cilla Benkö har inte svarat på några frågor i media om säkerhetsaspekten för medarbetarna på Sveriges Radio. De kan ha läckt uppgifter till reportern som sedan har kommit säkerhetshotet till del. Hur tänker ni gå vidare i dessa frågor?
”Vi har svarat på dessa frågor i den utsträckning vi kan med hänsyn till säkerhetsarbetet.”
Här hittar du säkerhetschef Marcus Qvennerstedts svar gällande säkerhetsaspekten, men svaret är kortfattat följande:
”Vi genomför alltid åtgärder när det är relevant men vi uttalar oss förstås inte om hur vi arbetar med dessa frågor varken internt eller externt och går aldrig ut med några detaljer.
Ekochefen fick information hösten 2020 och då vidtogs ett antal åtgärder i linje med de rutiner vi som företag har och som aktiveras då det är relevant.
På Sveriges Radio sker detta alltid när det händer något och vi har ett löpande säkerhetsarbete i förebyggande syfte. Just det här ärendet är emellertid avslutat och vi ser därför ingen anledning i nuläget att vidta ytterligare åtgärder.”
TEXT: Henrik Sjögren
