Mycket av diskussionerna kring hur Sverige kommer att styras efter misstroendevotumet mot Stefan Löfven har kretsat kring centerns prat om den breda mitten. Prat!

Prat, eftersom svensk politik snarast har en getingmidja.

Oavsett vad man tycker om Annia Lööf och Centerpartiet är det inte ett mittenparti, utan ett parti som i många frågor benhårt biter sig fast vid en uppfattning och inte släpper taget. Hellre än att backa från fri hyressättning lät C släppa fram en misstroendeförklaring mot regeringen som fällde den.

I migrationsfrågan har C en ytterposition. I arbetsrätt likaså, i vissa skattefrågor och i många fler fall. Jämfört med Liberalerna som också vill se sig som ett mittenparti så har L långt färre frågor där man är isolerade. Och samtidigt lättare att kompromissa. Finns det en mitt, om ej bred, så är det snarare Liberalerna som är där än C. Men något slags trolleritrick tycks föra många ytterkantspositioner till en mitt, som om det vore ett slags genomsnitt.

Det borde ställas fler följdfrågor om detta till C. Om de är i mitten av migrations-, integrations-, arbetslöshets-, arbetsrätts- eller skattefrågor. Eller vilka frågor det är som definierar dem som mitten på politiken. För hade de varit nära mitten borde de ha lätt att hitta samarbetsparters och få igenom sin politik på ett smidigt sätt. Inte tvinga ut Socialdemokraterna så långt på en kant att regeringen fälls.

Läs även: Annie Lööf talar tvärtomspråket

Centerpartiets hårda position betalar sig. Alliansregeringen vågade aldrig röra värnskatten utan det var C som tvingade Socialdemokraterna att ta bort den. Ett bra beslut men också tydligt att det inte är i mitten som C positionerar sig.

Hade det blivit mer av diskussion kring vad mitten är och vilka partier som finns där så hade politiken blivit lättare att förstå. Socialdemokraterna tvingas av Centerpartiet att driva en politik som de så sent som innan förra valet beskrev som både skadlig och orättvis. Marknadshyror, arbetsrätt och värnskatten. Valarbetare tvingas försvara något de inte tror på eller säga till väljare att politiken partiet för inte är något man vill utan måste genomföra på grund av Centerpartiet. Samtidigt tycks socialdemokratins hjärta flytta sig vänsterut. Partiet vill egentligen inte dumpa värnskatten och luckra upp arbetsrätten utan klämma åt vad som uppfattas som en överklass med ISK-konton. Djupt inne känner S av att SD även stjäl väljare i välfärdsfrågor, som till exempel pensionerna. Men getingmidjan definierar klädvalet.

Den politiska debatten behöver följdfrågor och kritiskt sinnelag. Det borde göras uppenbart att Centern inte är en bred mitt utan en anorektisk midja på den svenska politiken. För att få med Centern måste de andra partierna inte bara putsa lite på förslag utan snarast få dem genom ett politiskt nålsöga.

Ett gott exempel lyfte liberalen Fredrik Malm fram i en facebookvideo strax innan midsommar. Åldersgränsen för att Migrationsverket skall kunna stoppa anhöriginvandring vid misstänkta tvångsäktenskap sänktes till 18 år vilket i praktiken innebär att möjligheten avskaffas. Orsaken? Det förslag som fanns hade undertecknats av SD och därför kunde inte C rösta för. Deras nålsöga släppte inte igenom de tvångsgifta flickorna eftersom en av undertecknarna inte passade dem.

När varken förhållningssättet till samarbete eller de politiska positionerna i flera av de i dag viktigaste frågorna är i mitten är det dags att sluta att diskutera som om det vore en mitt. Politiken har en tydlig getingmidja och diskussionen kring regeringsfrågan bör diskuteras utifrån det.

Klas Hjort är fri skribent.

Läs även: Lööf om högerskon ”Det har jag aldrig sagt” – men gamla TV4-klippet spökar