I en artikel från 2018 förklarade general Dvornikov hur man vinner ett krig i svår terräng, som till exempel i berg eller i urban miljö med tunnlar. Nyckeln till framgång, enligt generalen, är massiv eldgivning, där flyg-, sjö- och markförband samordnar attacker både dag och natt utan uppehåll.

Läs även: Norell: Syrien efter inbördeskriget – en knarkstat

Han understryker vidare den psykologiska nyttan av att genomföra detta även mot civila mål som sjukhus, marknader och bostadshus. Artikeln kom som en förklaring till att Ryssland, från och med hösten 2015, lyckades rädda den syriska regimen under president Assad undan nederlag i det inbördeskrig som då pågick i Syrien.

Som bekant sitter i dag president Assad tämligen tryggt i sadeln tack vare den ryska hjälpen och det är ryskt flyg och luftförsvar som håller Assad kvar vid makten.

Den syriska operationen räknas i dag som en mycket framgångsrik militär insats. Och general Dvornikov fick bland annat motta Rysslands finaste utmärkelse, ”Den ryska federationens hjälte”, för sina insatser i Syrien.

Läs även: Sandström: Den fredsskadade Margot Wallström

Det är uppenbart att general Dvornikovs strategiska och taktiska tänkande medför stora civila förluster. Så var fallet i Syrien och exemplet Aleppo är ett bra objekt att studera för att förstå vad som sker i östra och södra Ukraina sedan Ryssland nu skiftat fokus till de områdena i sitt fortsatta anfallskrig. I Aleppo riktades medvetna angrepp mot just sjukhus, bagerier och marknader för att knäcka det civila motståndet. Syftet var att endast ge invånarna valet mellan att dö, fly eller ge upp.

Samma tänk gäller i Ukraina och i och med att General Dvornikov givits befälet över den nya offensiven i östra och södra Ukraina, kan de redan i dag massiva övergrepp som rysk militär begått mot civila ukrainare, komma att blekna i jämförelse med vad som händer i Donbass och längs Ukrainas kust utmed Azovska sjön och Svarta havet.

Att den ryska militärledningen har lärt sig en del av de inledande spektakulära nederlagen i Ukraina kan nog Dvornikovs utnämning tyda på. I Syrien kombinerade han stridskrafter från olika håll på ett för ryskt militärt tänkande nytt sätt, och med goda resultat, sett ut rysk synvinkel. Och till skillnad från de inledande attackerna mot Ukraina, där ingen rysk överbefälhavare verkade ha det övergripande befälet, har nu Dvornikov den yttersta makten över samtliga stridskrafter i Ukraina.

Läs även: Norell: Ryssland i Ukraina – kan krigsbrott löna sig?

Hur det går till slut får framtiden utvisa. Ukraina är inte Syrien, men att de civila förlusterna blir än större och förstörelsen av infrastruktur än värre, är uppenbart.