Bulletin har intervjuat generalmajoren och den tidogare arméchefen Anders Brännström om säkerhetshoten mot Sverige. Han varnade för krig redan 2016, och han säger att vi befinner oss i ett svårt läge, något som delvis hade kunnat undvikas.
– Vi är i en allvarlig situation, säger Brännström.
Med kriget i Ukraina har säkerhetsläget i Sveriges närområde förändrats radikalt, något som även resulterat i ökade hot mot Sverige. Enligt Säkerhetspolisens bedömning har Sveriges säkerhetsläge försämrats och man ser en allvarligare hotbild.
Anders Brännström är generalmajor och var tidogare arméchef i Försvarsmakten, men har sedan några år tillbaka lämnat sin position i det svenska försvaret. Han säger till Bulletin att situationen Sverige befinner sig i för närvarande är allvarlig.
– Vi är i en allvarlig situation, de är väldigt tydligt och de inser ju alla nu.
Hotet mot Sverige kommer inte enbart från ett håll. Dels finns hotet från Ryssland, framför allt genom påverkanskampanjer, och när Sverige blir medlem i Nato kan det hotet väntas växa sig större. Hotet från extrema rörelser och aktörer har ökat efter koranbränningarna.
Brännström menar att den organiserade brottsligheten också är ett hot mot den svenska säkerheten. Klimatfrågan och energipriserna samt den försämrade svenska ekonomin kan även de vara bidragande faktorer till ett försämrat säkerhetsläge, menar han.
Ryssland är djupt engagerade på marken i Ukraina nu, och lär sakna resurserna att attackera andra länder militärt i den nära framtiden. Men helhetsbilden är långt ifrån betryggande.
– Det är den sammantagna bilden som är det största hotet. På kort sikt kan det vara den organiserade brottsligheten som äter samhället inifrån på ett sätt, men även Ryssland. Det är engagerade i kriget nu med markstridskrafter, men med tiden kan de bli ett aktuellt hot för oss. Med kärnvapen och påverkansoperationer kan de alltid påverka oavsett.
Varnade tidigt för krigsrisken
Anders Brännström varnade i rollen som arméchef 2016 för att ”vi kan vara i krig inom några år”. Detta skapade stora rubriker i svenska tidningar och en diskussion bland politikerna – stod Sverige inför ett möjligt krig?
Brännströms varning viftades bort, även om det visade sig vara en högst rimlig slutsats idag med facit i hand.
– Jag tycker att det var en lätt bisarr situation. Det var uppenbart att det fanns en förmåga som Ryssland nu använder i Ukraina redan 2016. Den har inte byggts upp de senaste åren. Den förmågan hade kunnat användas mot Sverige, men nu blev det Ukraina, säger han och fortsätter:
– Den förmågan fanns hela tiden, Försvarsmakten försökte föra resonemang som gick hand i hand med politiken genom att tala om sannolikhet för ett krig. Krig kan inte bedömas med sannolikhet. När det gäller att bedöma militära hot finns det bara två faktorer, förmåga och intention, förklarar Brännström.
Brännström förklarar att en stridsförmåga tar årtionden att bygga upp och den ryska förmågan man ser idag, fanns redan där före 2016. Intention kan däremot växla fort, men Rysslands intention kunde man redan se spår av under Putins tal i München 2007. Inte minst genom Rysslands angrepp på Tjetjenien 1994, Georgien 2008 samt Krim och Donbass 2014.
2016 var det tydligt att Ryssland hade förmågan att genomföra operationer utanför det postsovjetiska området, det vill säga en förmåga att utföra operationer mot till exempel Sverige.
– Man måste lyfta blicken. Om vi ställs inför en negativ utveckling kan vi vara i krig om några år. Det kunde man redan se 2016. Men då valde Försvarsmaktens högsta ledning och även regeringen att säga att vi var jättebra i försvaret och att vi hade tillräckligt med pengar. Det lurades hela det svenska folket av, säger Brännström.
Den svenska försvarsförmågan
Brännström talar om att man bortsåg från vad som var så tydligt, att det fanns ett ryskt hot och att det svenska försvaret behövde rustas upp. Han menar att man förlorat dyrbar tid som hade kunnat användas till att bygga upp ett starkt svenskt försvar.
– Försvarsförmågan är absolut inte så bra som den hade kunnat vara, varken fysiskt och psykiskt. Svenska folket ansåg att ett krig var osannolikt och försvaret hade tillräckligt med pengar samt var duktiga enligt signalerna som Försvarsmakten skickade.
– Helt plötsligt ändrar man inställning och tror på att det faktiskt kan bli krig och att Försvarsmakten behöver miljarder och det civila försvaret med. Det är just den förlorade tiden på fem års förberedelsetid som är anmärkningsvärd, att ledningen inte kunde fatta bättre beslut än så, förklarar Brännström.
Brännström säger vidare att säkerhetspolitiken har två nivåer. Ett, kunna avskräcka från angrepp, genom att vara så stark och väl förberedd som man kan vara. Två, att när angreppet väl kommer, så kan man försvara sig. Hade man börjat höja tröskeln dramatiskt redan 2016 till exempel, då hade man haft en bättre förmåga att avskräcka ryssarna, menar han.
Vidare förklarar Brännström att det svenska försvaret måste förbättras, enligt honom handlar det dels om att rekrytera rätt personer, dels behålla viss personal som är viktig för den svenska krigsförmågan:
– Det handlar om att ha rätt människor till att börja med, kunna rekrytera rätt människor, men även behålla personal. Just nu har Försvarsmakten svårt med flygförare som försvinner och delar av officerskåren, för att processer och system prioriteras högre än människorna. Sedan gäller det att ha bra krigsmateriel och att Försvarsmakten får tid och pengar till övningar. Det räcker absolut inte med den styrkan man har idag, avslutar Brännström.
