Mycket som oroar och skrämmer oss idag skulle kunna utvecklas till något som är långt värre. Men det finns ett motstånd mot att sätta ord på det som ingen vill ska hända. Men det är bättre att inse att det skulle kunna gå riktigt illa, skriver Lennart Göranson.
”Det är mycket nu…”, för att citera Stefan Sauk i satirprogrammet Lorry från 90-talet. Det händer mycket i Sverige och i världen som oroar och skrämmer.
I gamla tider ansågs det farligt att uttala namnet på det man var mest rädd för. Eufemismer som ”gråben” och ”hin håle” (den hårde) ersatte ”vargen” och ”djävulen”. Vi är inte så mycket modigare idag. Vi pratar inte gärna om vad som kan hända om det skulle gå riktigt illa. Dystopier är bara underhållande när de handlar om något som vi egentligen inte tror på, som Mad Max.
Läs även: Sandström: Vulgofeminism och sexliberalismens baksida
Det skulle faktiskt kunna hända att Medelhavets östra strand blir ett område fritt från judar, där konkurrerande arabiska krigsherrar strider och härskar över växlande territorier utan att lyckas etablera någon fungerande statsbildning.
Dagens Ukraina skulle kunna bli en integrerad del av ett ryskt imperium som konfronterar Nato i Baltikum.
Taiwan kan bli en del av folkrepubliken Kina, efter att Kina framgångsrikt utkämpat ett krig mot USA.
Kina kan också komma att dominera världsekonomin genom att ta politisk och ekonomisk kontroll över ett stort antal multinationella företag.
Läs även: Sandström: Ett EU-val mellan pest och kolera
I Storbritannien – kanske också i Sverige och andra länder – kan ett antal territorier officiellt förklaras stå under muslimsk förvaltning, inklusive sharialagstiftning och egen ordningsmakt.
I USA – kanske också i Sverige och andra länder – kan ett flertal universitet genomdriva ett förbud mot forskning som inte bygger på ”kritisk teori” och införa etnicitet som det främsta kriteriet för att få delta i undervisning och bedriva forskning.
Europas Förenta Stater kan ersätta medlemsstaternas resterande lagstiftning och beskattning med ett federalt system.
Att beskriva det som ingen vill ska hända uppfattar många som att ”ropa vargen kommer” eller ”måla fan på väggen”. Man menar att det är onödigt, kanske också olämpligt. Men om vi ska kunna hindra att det som inte får hända faktiskt händer måste vi vara klara över hur illa det skulle kunna gå.
Optimisten sägs tro att vi lever i den bästa tänkbara av världar, medan pessimisten befarar att det faktiskt är så. Bättre att som realist inse att det skulle kunna bli mycket värre än så här men att det inte behöver bli det.
Läs även: Göranson: Politik är att välja
