I september 2020 larmade Maria Wallin, tidigare verksamhetsledare för det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet i Göteborg, i en intervju med SVT om hur tystnadskulturen i Göteborg gynnade organiserad brottslighet.

Under intervjun berättar hon om hur kriminella gäng blivit allt mer våldsamma och deras makt och påverkan på områdena i Göteborg har blivit större. Hon lyfter även att personer som arbetar i stadens utsatta områden dras med i tystnadskulturen.

– Människor som jobbar med de här sakerna känner sig ofta nertystade eller att man försöker förminska problematiken, säger Maria Wallin.

Konsulten Anna Ekström intervjuade ett 50-tal medarbetare och chefer på olika nivåer inom Göteborgs stad och sammanfattade materialet i sin rapport ”Finns det bara en tystnadskultur i Göteborg?”.

Rapporten redogör för att det inte bara finns en tystnadskultur, utan flera. Att de alla har sina olika orsaker och tar sig olika uttryck. Utöver rädlan för kriminella gäng och familjer finns det en organisatorisk tystnadskultur som Ekström kallar det, som innebär att de anställda upplever att de blir tystade av sina chefer.

Läs även: Noa: Ungdomar används som torpeder åt kriminella nätverk

Normalisering av hot

”I vissa verksamheter är det vanligt att känna en rädsla när man går till jobbet. Att förhålla sig till kriminella strukturer är en strategi för anställda i staden för att klara sitt arbete och det skapar en tystnadskultur som i förlängningen underlättar för kriminell verksamhet”, skriver Anna Ekström.

Anställda i Göteborgs stad förhåller sig till kriminella strukturer och anstränger sig för att inte få de kriminellas uppmärksamhet eller att störa deras kriminella verksamhet.

Anna Ekström skriver att det finns en utbredd normalisering av kränkningar och hot och att flera anställda beskriver att de upplever en självcensur. Hon skriver att detta beteende från anställda i Göteborg underlättarför kriminella strukturer att bibehålla och expandera sin verksamhet.

Förhållningssättet som många anställda har tillämpat, medvetet eller omedvetet, har gjort att de kriminella nätverken har kunnat ta sig in i verksamheter som är stadens och använda dem för kriminella ändamål.

Rädsla är en del av jobbet

De intervjuade uppger att de svåraste hoten egentligen inte är de direkta, utan de som är mer av subtil art. Det kan handla om antydningar om att någon vet var den anställde bor eller vilken skola hens barn går på. Det kan även handla om antydningar om vilken väg den anställde brukar ta till jobbet, med vilket färdmedel och var hen parkerar sin bil.

De flesta av de intervjuade har upplevt den här typen av påtryckningar. Medan vissa menar att det är en del av jobbet, menar andra att det är obehagligt och för flera av dem sitter minnen från tidigare händelser djupt.

Flera av de intervjuade har inte tidigare pratat om sina upplevelser av rädsla att bli avfärdade som ”svaga”. Men även för att de har upplevt en osäkerhet kring vad personen egentligen menade. Obehaget har däremot suttit kvar och flera av de intervjuade har påverkats i sitt vardagsliv.

Det kan vara att de väljer att ta andra vägar till jobbet, titta bakom axeln när de lämnar arbetsplatsen eller skärpa inställningar i sociala medier.

Stadens resurser och bidragssystem missbrukas på olika sätt utan att anställda vågar anmäla det. Det kan också handla om att vapen och narkotika förvaras i lokaler som tillhör kommunen, något som många känner till, men inte säger något om av rädsla för repressalier.

När en ny medarbetare börjar arbeta i ett utsatt område är det vanligt att grupperingar i området visar att de vet om att hen har kommit till området. Att bli filmad av en grupp bestående av ett tjugotal män när man kommer till arbetet är enligt flera av de intervjuade vanligt förekommande. ”Det är bara så det är.”

Läs även: Polischefen om våldsspiralen i Kristianstad: Råder en ”tystnadskultur”

Cheferna tystar ner anställda

En orsak till att Göteborgs kommunanställda inte polisanmäler händelser grundar sig i deras osäkerhet kring stadens riktlinjer, vilket stöd som finns att få, vilka rättigheter de har som anställda och vad man bör uppge i en anmälan. Många upplever en känsla av ensamhet och utsatthet.

”Mellanchefer och chefer tystar och vill inte vara de som ger politikerna negativ information”, skriver Ekström.

”Om man vill göra karriär så kan man inte berätta hur illa det är”, skriver Ekström är en vanlig uppfattning bland de intervjuade.

Om man varit chef för ett område under en lång tid kan det framstå som ett misslyckande om det tydliggörs hur illa ställt det är i verksamheten vad gäller personalens utsatthet. Antalet mellanchefer på en verksamhet kan innebära att information om problem förhindras att komma fram. Informationen silas i många led och när den till slut når ansvarig chef framstår det inte som allvarligt. Tjänstepersonen som initialt var ansvarig tappar då möjligheten att föra fram sin kunskap.

”En tystnad breder ut sig eftersom man inte pratar om problemen, omedvetet eller medvetet”, skriver Ekström.

Extermism

Den våldsbejakande extremismen i Sverige har ökat i omfattning. Frågor som berör olika typer av extremism kan också innebära att anställda i staden utsätts för otillåten påverkan som kan leda till en tystnadskultur. Det finns personer i Göteborg som kopplas till våldsbejakande islamism, radikala moskéer och föreningar. Det är även många som rest från Göteborg till Syrien och Irak för att ansluta sig till IS.

”Personer som delar IS ideologi är ett exempel på den typen av uppfattad risk för påverkan både när det gäller personer som befinner sig i Sverige och personer som återvänt, eller beräknas återvända, efter att ha deltagit i IS aktiviteter i framför allt Syrien och Irak”, skriver Ekström.

”Kriminalitet, extremism och hedersfrågor är inte isolerade i separata rör utan samspelar på olika sätt och har även kopplingar till andra frågor som missbruksproblematik, boendefrågor och psykisk ohälsa”, fortsätter Ekström.

I hennes intervjuer har det också framkommit att det på olika skolor saknas sexualundervisning, trots att det står i läroplanen.

”När pojkar och män uppvisar negativa attityder mot flickor och kvinnor och/eller uppvisar en kontrollerande attityd när det handlar om flickors och kvinnors rättigheter att leva som de vill så får de inga tillsägelser. Det finns kvinnliga anställda i staden som helt plötsligt börjar bära slöja och deras kollegor uppmärksammar att det då blir lugnare omkring dem”, skriver Anna Ekström.

Både pojkar och flickor har plötsligt försvunnit.

”Det finns misstankar om att flickorna har gifts bort i andra länder eller städer i Sverige och att pojkar har skickats på ’uppfostringsresor’ till andra länder”, skriver Anna Ekström.

Motarbeta tystnadskulturen

Anna Ekström skriver slutligen i rapporten att det finns en enorm källa av progressiva förslag på hur arbetet skulle kunna gå till och att det ger Göteborg en stark möjlighet att förändra en situation som i dag inte är bra.

”Stadens vilja att belysa den här komplexa frågeställningen är ett steg i arbetet att skapa motståndskraft mot de orsaker som skapar tystnadskultur”, skriver Ekström.

Bulletin söker kommunstyrelsens ordförande Axel Josefsson (M) för en kommentar.

Läs även: Skogkär: Rädslan urholkar stadens själ. Och landets.