Vilka är det som försöker korsa gränsen mot Polen från Belarus? Och hur kan det komma sig att tusentals människor plötsligt söker sig längs samma rutt? En ny studie visar hur människosmugglingen går till, vad resan kostar och vart migranterna är på väg.

Granskningen är gjord av Semantic visions. Det är ett brittiskt företag för omvärldsanalys som är specialiserat på att bevaka internet i olika språkområden. Rapporten ”Facebook’s role in perpetuating Lukashenko’s migration offensive” kartlägger kommunikation om människosmuggling huvudsakligen i den arabisktalande delen av Facebook. Under sensommaren och hösten växte användarintresset radikalt för grupper och konton som ägnas åt att förmedla kontakt mellan migranter och smugglare i Belarus.

Människosmugglarna annonserar öppet, som vore de vanliga resebyråer. De har detaljerade prislistor, ger grupprabatter och erbjuder rådgivning om allt från packning till id-papper.

Först gäller det för migranten att ta sig från sitt hemland till Minsk i Belarus. Visum förmedlas av reguljära resebyråer i samband med bokning av turistresa – väntetiden är någon vecka. Det enda som krävs är att man har ett pass. Enligt annonserna på Facebook är 3 500 dollar ett vanligt paketpris för resande från Syrien eller Irak. Det inkluderar visum, flygbiljetter och hotell i Minsk, med avbokningsskydd vid sjukdom. Priserna är ungefär desamma vid resa från Libanon eller Turkiet.

I Minsk kan migranten antingen göra upp med fixare på plats – dessa uppges vara lätta att komma i kontakt med omkring stadens hotell – eller ha en förbeställd smugglingsresa till gränsen mot Polen. För ungefär 3 000 dollar får man plats i en bil som transporterar gruppen till något område där smugglaren bedömer gränsen vara möjlig att forcera. Varje bil tar max fem personer av säkerhetsskäl.

Somliga smugglare erbjuder även fortsatt transport. För 1 000 euro kan man få plats i en bil från Polen till Tyskland.

Det finns också en smugglingsrutt över Litauen. Transport från Minsk till gränsen mot Litauen kostar 1 500 euro. Från Litauen till Tyskland kostar 2 000.

Läs även: Sverige borde stå upp för Polen

Migranten behöver utöver detta ha pengar på fickan för uppehälle och för betalning till chaufförer och fixare. Därtill behövs utrustning: mobiltelefon med gps, extra sim-kort, powerbank, regnkläder, vandringskängor, matförråd, vatten och sovsäck. En arrangör kräver också att deltagare har egen bultsax.

Migranten ska vara beredd på ett par dagars marsch i skog, längs små vägar och stigar. Detta gör att smugglare inte rekommenderar resan för barn, kvinnor med barn eller äldre. Somliga arrangörer erbjuder i stället dyrare familjeresor. För 4 800 euro per person kan man slippa ”faror, köld och utmattning” på sin väg från Minsk till Europa.

Totalt kostar resan cirka 8 000 dollar, det vill säga närmare 75 000 svenska kronor.

Studien behandlar en tidsperiod på fyra månader fram till den sista oktober. Sedan dess har gränsproblematiken mellan Polen och Belarus lett till åtgärder, både från europeiskt och vitryskt håll.

Enligt Semantic vision tyder diskussionen i sociala medier därefter på att nya smugglingsrutter håller på att etableras.

”Sedan mitten av november har reklamen om visum till Belarus nästan helt ersatts av erbjudanden om Ryssland”, skriver företagets analyschef Monika L Richter på Twitter. I stället är det Ryssland–Finland som är ny huvudsaklig smugglingsrutt bland annonserna på Facebook.

Förändringen inträffade nästan över en natt, beskriver Richter, som anar ett tydligt taktiskt skifte för att kringgå den allt svårare passagen genom Polen.

”Det återstår att se om detta byte faktiskt leder till en omläggning av migrationsrutten genom Ryssland. Just nu är det för tidigt att avgöra. Men det kan vara värt att komma ihåg att Kreml var pionjär i att använda migranter för konflikt, gentemot Finland 2015”, skriver Monika L Richter.

Ingenstans i Facebookinläggen som citeras i rapporten förekommer någon diskussion om möjligheterna att söka asyl i Belarus, Litauen eller Polen. Målet för resorna tycks huvudsakligen vara Tyskland. Detta antyder att migrationen inte primärt ska betraktas som ett asylrättsligt problem. Migranterna används i stället som brickor i ett storpolitiskt spel.

I Sverige har regeringen sagt att Polen är utsatt för en ”hybridattack”. Detta konstaterande ledde dock inte till att Sverige erbjöd Polen något stöd (utöver genom EU) trots att Polen är ett grannland.

Finland kan vara nästa mål. Då ställs den svenska solidariteten på prov ännu en gång.

Läs även: Har ni glömt de polska brandmännen?