Fyra jobbansökningar i månaden. Det är vad som förväntas i egen ansträngning för att få ta del av arbetslöshetsförsäkringen. Och i de flesta fall mycket mindre än så.

I går kunde Bulletins ledarsida berätta om hur låga krav som egentligen ställs på arbetslösa. Arbetsförmedlingens interna dokument visade en helt annan bild än den som ges av regeringen.

Men bilden är förstås inte fullständig.

Av min artikel i Bulletin kan man till exempel få intrycket att kraven har sänkts drastiskt. Att Arbetsförmedlingen har släppt alla tyglar, och att det inte förekommer några försök att styra upp jobbsökandet. Att Arbetsförmedlingens enhet för granskning och kontroll har misslyckats. Men faktiskt är det tvärtom.

Kraven på fyra jobbansökningar i månaden är en jämförelsevis högt lagd ribba. I början av året var nivåerna bara hälften så höga. Arbetsförmedlingen har alltså fördubblat kraven jämfört med förr.

Fram till nyligen fanns överhuvudtaget inte Enheten för granskning och kontroll. Det var de enskilda handläggarna som skulle bedöma eventuellt fusk – ett arbete som sällan prioriterades.

Granskningen har således blivit bättre. ”Ett fall framåt”, vittnar en arbetsförmedlare i mejl till ledarsidan. ”EGK inrättades årsskiftet 2019–2020 och innan dess var det arbetsförmedlarna själva som skulle rapportera arbetssökande som misskötte sig. Det här missköttes grovt på grund av hög arbetsbelastning hos arbetsförmedlarna och okunskap om regelverket”, skriver en källa med insyn. ”Antalet rapporter som underkänts har också ökat kraftigt sedan kontrollen flyttades från förmedlarna till en egen enhet.”

Men många omfattas alltså inte av kraven. ”Det finns inga nivåer för sökande i programmen för de långtidsarbetslösa”, förtydligar en arbetsförmedlare exempelvis.

Och granskningen är ännu ytlig. Det finns ett motstånd mot kontroller. ”Ett arbete med stickprov påbörjades vårvintern 2021 men pausades efter piloten, då de arbetssökande protesterade”, berättas inifrån Arbetsförmedlingen.

”Någon kvalitativ utvärdering av sökta jobb görs inte heller. En sökande kan söka samma jobb månad ut och månad in utan att något händer. Söka jobb man inte är kvalificerad för, eller söka jobb hos arbetsgivare där man tidigare blivit utköpt. Att söka geografiskt brett, ens utanför sin hemkommun, hör till ovanligheten.”

”Vi godkänner samma sökta jobb varje månad, tydligt fiktiva jobb och jobb vi vet att personen aldrig kommer kunna få (exv en analfabet som söker jobb som läkare). Detta för att personen i fråga är fullkomligt oanställbar! Ingen kan eller kommer vilja anställa personen och AF vet om det. Men vi får inget säga då det ej är PK”, skriver ytterligare en annan.

Men de arbetslösa upplever inte självklart att kraven är låga. ”En sån som jag, som just nu är inskriven på Arbetsförmedlingen och jobbar timmar, måste söka 6–10 jobb i månaden” skriver en läsare som jobbar full tid halva veckan men ska söka jobb resten av tiden. ”Fyller jag inte de kraven på 6–10 jobb dras A-kassan in.”

Så bilden är mångfacetterad.

Arbetsförmedlingen är en enorm myndighet med omkring 10 000 anställda. Det tar förstås tid att vända en sådan skuta. Det pågår ett arbete att förbättra kontrollen.

Men gränsvärdena som skildras av Bulletin är alltså efter skärpningen. Detta är kraven som de ser ut när regeringen har plockat av sig silkesvantarna och iklätt sig järnhandskar.

Av socialdemokratiskt och miljöpartistiskt järn, kanske ska tilläggas.

Den stora frågan är sannolikt en annan. Kanske är det inte jobbsökandet som är hindret, utan att rätt kompetens inte finns. ”Det är inte ovanligt att arbetssökande som deltar i coachande tjänster som Stöd och matchning eller Rusta och Matcha har så dåliga språkkunskaper att de lämnar till sina jobbcoacher att fylla i rapporterna och själva inte vet vad som står i rapporterna de skickar in”, skriver en arbetsförmedlare.

Det problemet kan inga kontroller i världen lösa.

Läs även: Så låga är kraven att söka jobb