Tanzanias president John Magafuli gav befolkningen traditionella örter mot covid. Sverige höll honom hela tiden under armarna.
Tyckte du att statsminister Stefan Löfvens och Folkhälsomyndighetens hantering av covidpandemin var valhänt? Vänta tills du får höra om president John ”Bulldozer” Magufuli i Tanzania.
När grannländer stängde gränser och införde masktvång körde president Magufuli Tanzania i motsatt riktning. Efter en mycket kort tid med restriktioner i samband med det första dödsfallet i mars 2020 hölls i stället flygplatser och gränsövergångar öppna. Busslinjer fortsatte att köra. Arbetsplatser och affärer höll igång som vanligt. Safariturismen skulle fortgå. Presidenten uppmanade i stället befolkningen att trängas i kyrkor och moskéer för att bekämpa det ”sataniska” viruset med böner. ”Coronaviruset kan inte överleva i Kristi lekamen. Det kommer att brinna opp”, sade Magafuli.
Presidentens coronastrategi kallades ”vänta och se”. Några nedstängningar gjordes förstås: Nyhetsredaktioner som rapporterade om coronautbrott straffades. Journalister hotades med fängelse. Och från och med maj 2020 slutade Tanzania att rapportera in sjuktal till världshälsoorganisationen. Den officiella statistiken stannade vid 509 smittade och 21 döda.
Landet var ”fritt från covid-19”, menade presidenten. De positiva covidtest som ändå förekom berodde på undermålig utrustning. I ett tv-sänt tal hävdade Magafuli att han låtit skicka in prover från get, lamm, fågel och papaya, men märkta med människonamn. Att provsvaren indikerade covid bevisade att laboratorierna rapporterade fel, påstod presidenten. I stället hade han säkrat en leverans örtmedicin från Madagaskar.
Coronastrategin hade i alla fall en mätbar effekt. Presidenten säkrade en andra mandatperiod. Valet i oktober 2020 gav Magufuli 84,4 procent av rösterna. Omvärlden och oppositionen pekade fruktlöst på omfattade demokratiska brister.
I pandemins andra våg fortsatte förnekelsen. Vårdpersonal fick inte nämna covid. Stigande dödstal skylldes på lunginflammation.
När omvärlden erbjöd vaccin tackade Tanzania nej. ”Vaccinationer är farliga. Om den vite mannen verkligen hade kunnat uppfinna vaccin, skulle han ha botat aids vid det här laget”, sade Magufuli i januari 2021. På en presskonferens drack hälsoministern i stället en blandning av ingefära, vitlök och citron, täckte sig med en handduk och inhalerade ångor från lokalt växande örter.
Men under vintern började högt uppsatta tjänstemän och militärer insjukna. Sex av landets tyngsta politiska företrädare – varav ett par ministrar i regeringen – och flera generaler avled hastigt av vad officiella källor kallade respiratoriska sjukdomar.
Finansministern framträdde i tv direkt från sjukhuset för att stoppa ryktesspridningen att han också hade dött. Han hostade så att han knappt kunde prata.
I slutet av februari i år erkände Magufuli äntligen att viruset fanns i landet. Han uppmanade då befolkningen att bära ansiktsmask. Men bara lokalt tillverkade, eftersom ”utländska masker är farliga”.
Den 27 februari framträdde president Magufuli offentligt för sista gången. Han skulle installera sin nye statssekreterare. Företrädaren hade dött tio dagar tidigare efter två veckors sjukhusvård. Den officiella förklaringen var ”hjärtattack”.
Knappt tre veckor senare kom beskedet att president Magufuli avlidit, 61 år gammal. Regeringen hänvisade till långvariga problem med hjärtat.
Det dröjde till juni 2021 innan Tanzania återupptog statistikföringen. Det officiella dödstalet är i skrivande uppe på 725, i en befolkning på 62 miljoner människor. Utländska bedömare har däremot beräknat en överdödlighet på 69 000 personer.
President John Magufulis närmast tragikomiska öde kan förstås skrivas in i en lång tradition av bullriga afrikanska härskare. Men för en svensk är frågan lite mer komplex.
Läs även: En gåva från oss alla till Abdullah II
Sverige är tredje största biståndsgivare till Tanzania. Förra året uppgick det svenska biståndet till drygt 675 miljoner kronor – ungefär samma nivå vi har hållit de senaste femton åren. Den största partnern för det svenska biståndet till Tanzania är landets regering. Mer än halva biståndet förra året gick till regeringsprojekt.
Samma regering som alltså förvägrar befolkningen vård, stänger ner kritiska medier, manipulerar val och sprider smitta till grannländerna.
Sverige har en lång historia av bistånd till Tanzania. Med start i början av 1960-talet och femtio år framåt satsade vi sammanlagt 66 miljarder kronor. Under hela 1970-talet var vi största enskilda givare, men sett till hela perioden har Sverige varit tredje störst.
När den statliga kommittén Expertgruppen för biståndsanalys 2016 granskade resultatet av ett halvsekel svenskt givande var summeringen nedslående. De första decennierna hade inneburit ”två årtionden av bortkastade utvecklingsmöjligheter”, då det svenska biståndet var ”dömt att misslyckas”. Därefter följde tio år då ”dokumentation tyder på att fattigdomen ökade väsentligt”. Mot slutet bättrade sig läget något, men expertgruppen konstaterade ändå försiktigt att Sveriges bistånd ”som bäst” bara bidragit ”marginellt” till fattigdomsbekämpningen.
Ändå har Sverige fortsatt att skicka pengar. Rakt in i statsapparaten, dessutom. I den svenska regeringens senaste strategi för utvecklingssamarbete med Tanzania, från 2020, konstaterades att ”det demokratiska utrymmet i landet minskat och en negativ utveckling sker vad gäller respekt för de mänskliga rättigheterna”. Trots det beslöt regeringen att satsa sammanlagt tre miljarder kronor på Tanzaniastrategin fram till 2024.
Den svenska coronakommissionen karaktäriserade häromveckan vår pandemihantering med ord som ”senfärdig”, ”otillräcklig” och ”haveri”. Utan tvekan bär regeringen Löfven ett stort ansvar för Sveriges misslyckande.
Vilken skuld vi har för Tanzanias pandemi lär aldrig utredas. Men faktum är att Sveriges biståndspolitik hela tiden höll president John Magufuli under armarna när han lät sin befolkning dö.
