Mer än halva brottsligheten i Sverige härrör numera från personer med utländsk bakgrund. Utrikes födda förekommer i genomsnitt 2,5 gånger oftare i brottslighet än den inhemska befolkningen. Variationen mellan ursprungsregioner är stor. Invandrare från Kina och övriga Ostasien begår färre brott än infödda svenskar, medan människor födda i exempelvis Nordafrika återfinns mer än tre gånger så ofta i brottsliga sammanhang. Överrepresentationen bland dem med utrikes bakgrund är större i särskilt allvarlig brottslighet.

Det visar Brottsförebyggande rådet i studien Misstänkta för brott bland personer med inrikes respektive utrikes bakgrund (Brå 2021:9). Brå granskar hur stor andel av den straffmyndiga befolkningen (folkbokförd i Sverige december 2014) som registrerats som misstänkta för brott vid något tillfälle under 2015–2018, uppdelat efter ursprung. Studien mäter också utvecklingen över tid, från 2007–2018, både vad gäller andelarna brottsmisstänkta och hur det totala antalet brott fördelar sig.

Myndigheten har företagit liknande studier vid två tidigare tillfällen (Brå 1996:2 samt 2005:17). Den nya granskningen visar i princip samma sak som då. Invandrare och deras barn är i genomsnitt överrepresenterade i brott (även om vissa ursprungsregioner uppvisar motsatt mönster). Ju grövre brottslighet, desto större skillnad.

Justerade för ålder och kön är skillnaderna inte fullt så dramatiska. Men eftersom verklighetens invandring inte kan justeras, är siffrorna hårresande.

Under en period av bara fyra år blev 30 procent av samtliga män födda i Afrika registrerade som misstänkta för brott. 26,5 procent av alla utrikes födda unga män mellan 15 och 19 år misstänktes för brott under samma korta tid.

När Brå gjorde första studien 1996 skattades att den inhemska befolkningen stod för 83 procent av brottsligheten. 2005 hade andelen sjunkit till 58 procent. Måtten är inte exakt desamma, men i nya studien konstateras att infödda svenskar utgör en fortsatt sjunkande andel av mängden brottsmisstänkta, från 54,1 procent 2007 till 43,2 procent 2018.

Inom särskilt grov brottslighet är tendensen ännu tydligare. Vad gäller dödligt våld är det nu 29 procent som kan härledas till den inhemska befolkningen.

Tendensen har två dimensioner. Å ena sidan har brottsligheten generellt sjunkit över tid. Statistiken visar en tydlig nedgång från runt 2009–10. Gissningsvis har den med utbredningen av internet, dataspel och sociala medier att göra. Samtidigt har andelen med utländsk bakgrund ökat i Sverige, inte minst gällande män i brottsaktiv ålder.

Även om Brå inte anger med hur mycket, går det utifrån de tre studierna att fastslå att en avgörande del av Sveriges totala brottslighet härrör från den invandringspolitik som har förts – och fortfarande förs. Den inhemska befolkningen står för en krympande del av brotten, både i absoluta och relativa tal.

Att fortsätta på samma sätt vore vansinne. Att strama åt de delar av invandringen som genererar brott är en självklarhet för den som vill stävja brotten.

Läs även: Skjutningarna är ett politiskt misslyckande

Men en stor del av skadan är irreparabel. Även de som kallas andra generationens invandrare, det vill säga inrikes födda av invandrade föräldrar, är överrepresenterade. Gällande brott mot liv och hälsa är överrisken 2,8 för utrikes födda, 2,3 för inrikes födda med två utrikesfödda föräldrar och 1,6 för dem med en utrikesfödd förälder. Barnen till dagens invandrare kommer således att fortsätta pressa upp brottssiffrorna. Hur det kommer att gå för barnbarnen vet ingen.

Rapporten mäter gamla migrationspolitiska försyndelser. Dagens invandringspolitik har vi inte börjat betala för ännu. Den nya rapportens fokus ligger på dem som var straffmyndiga i december 2014. Det betyder att de som är födda på 2000-talet inte ingår, och inte heller de som kom i den akuta asylkrisen 2015.

De tendenser som illustreras i rapporten – och som dagligen speglas i nyheter om skjutningar, sprängningar och personrån – lär förstärkas innan de eventuellt vänder, enbart utifrån den demografi Sverige har i dag.

En stor del av den utbredda brottsligheten måste dock skyllas på en alltför tam kriminallagstiftning. Mer utvisningar och fler inlåsta skulle göra skillnad.

Den positiva nyheten är att det är en mycket liten del av befolkningen som står för lejonparten av brottsligheten. De flesta människor är laglydiga, oaktat ursprung. Brå konstaterar att hälften av brotten hänförs till 0,3 procent av den undersökta populationen.

Den som vill reducera brottsligheten med hälften – ett fullt rimligt mål – behöver således inkapacitera ungefär 24 000 personer. Tyvärr har Sverige bara drygt 5 000 anstaltsplatser. Sverige är inte byggt för att hantera de problem som politiken har genererat.

Läs även: Vad är det för fel på våra förorter?