Vad kan förklara Sveriges utbredda smitta och höga dödstal i jämförelse med våra grannländer? Där Danmark har drygt 2 700, Finland 1 100 och Norge 900 har Sverige nu över 15 000 döda.

Många faktorer har förstås påverkat. Skillnader i befolkningsstruktur, bebyggelse och kommunikationer är några av de förklaringar som har diskuterats.

Till Coronakommissionens andra delbetänkande har två forskare, professorn i mikrobiologi Jan Albert och doktoranden Robert Dyrdak, kartlagt virusets spridning i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige under våren 2020. Med gensekvensanalys har forskarna kunnat härleda hur smittkedjorna under den första vågen troligen har sett ut. Deras underlagsrapport till kommissionen, ”Utredning av den initiala smittspridningen av SARS-CoV-2 till och inom Sverige”, pekar ut smitta från återvändande sportlovsfirare som huvudorsak till utbrottet.

”Tidig import av virusvarianter från italienska och österrikiska alperna initierade sannolikt en betydande del av den fortsatta smittspridningen i Sverige under den första pandemivågen”, heter det i rapporten.

Samma upphov återfinns i övriga Norden. ”Tidigt etablerade smittkedjor med ursprung i alpområdet dominerade smittspridningen under våren 2020 även i våra nordiska grannländer”, skriver Albert och Dyrdak.

Därför drar forskarna slutsatsen att spridningen till stor del kan förklaras med de olika insatser som de nordiska länderna gjorde mot de tidiga covidfallen omkring sportlovet 2020. Länder som initialt lyckades bryta smittkedjor från alpresenärer kunde undvika stora mängder annars påföljande infektioner.

Smittan har förvisso också funnit andra vägar in i landet, men dessa har utgjort ”en mindre viktig faktor”, menar forskarna.

I underlagsrapporten till kommissionen heter det att skillnaderna mellan länderna ”till stor del beror på hur man lyckats dämpa den fortsatta inhemska smittspridningen genom restriktioner”.

Och här skilde Sverige ut sig. Medan grannländerna exempelvis satte resenärer i karantän och införde förbud för folksamlingar, valde regeringen Löfven och Folkhälsomyndigheten en avvikande väg. Som den norska Koronakommisjonen sammanfattade i sin första rapport: ”Mens Norge og Danmark raskt innførte strenge tiltak, valgte Sverige en mer forsiktig linje.”

Den svenska coronastrategin betonade vikten av att sätta in ”rätt åtgärd vid rätt tillfälle”. Efter hand, när 2020 gick mot sitt slut, hade Sverige anpassat åtgärderna till att bli mer som i andra länder. Men det var runt mars 2020 som insatserna hade behövts.

Läs även: Ansvar måste utkrävas

Den svenska coronakommissionens andra delbetänkande fastslår att Sveriges hantering av pandemin ”präglades av senfärdighet”. Underlagsrapporten till kommissionen understryker vilka ödesdigra konsekvenser denna senfärdighet hade.

Coronakommissionen ska i sitt slutbetänkande i februari 2022 återkomma till frågan om hur ansvaret fördelas.

Vad gäller första vågens smitta tycks kommissionen redan ha bestämt sig.

Läs även: Löfven om coronarapporten – ”Haveri, det tycker jag är att ta i”