Senfärdighet. Haveri. Undermålig. Coronakommissionens kritik mot regeringens hantering av pandemin är förintande. Kommissionen visar till och med att regeringens vägval ligger bakom Sveriges höga smittspridning jämfört med grannländernas. Ansvar måste utkrävas.
Hanteringen av pandemin ”har präglats av senfärdighet”. Att provtagningen dröjde var ”ett haveri”. Regeringens dröjsmål med skyddsutrustning innebar ”förlorad tid”. Smittspårningen ”dröjde alltför lång tid”.
Pandemiberedskapen var ”undermålig”. Smittskyddslagstiftningen ”var och är otillräcklig”. De myndigheter som regeringen tilldelade nyckelroller var inte mogna uppgifterna: Arbetsmiljöverkets agerande var ”ett svek”, Socialstyrelsen ”agerade passivt” med en metodik som var ”krånglig och bakvänd”, Folkhälsomyndighetens skiftande råd och rekommendationer skapade ”förvirring”.
Coronakommissionens andra delbetänkande riktar förintande kritik. På punkt efter punkt underkänns Sveriges regering.
”De insatta åtgärderna framstår som sena, både i jämförelse med våra nordiska grannländer och i förhållande till smittspridningen i landet.”
”Regeringens initiativ till ny lagstiftning som innehöll skarpare åtgärder var för långsamma.”
Särskilt betydelsefull var regeringens senfärdighet i pandemins inledningsskede. En av underlagsrapporterna till kommissionen visar de katastrofala följderna. Gensekvensanalys har använts för att jämföra virusets spridning under våren 2020 med Danmark, Finland, Island och Norge. Forskarna konstaterar att ”skillnaderna i incidensen av SARS-CoV-2-infektioner mellan länderna till stor del beror på hur man lyckats dämpa den fortsatta inhemska smittspridning genom restriktioner”.
Sverige har nu 1 473 döda per miljon invånare. Norge har 163. Hade Sverige klarat pandemin som Norge hade över 13 300 liv räddats. Coronakommissionen förklarar en ”stor del” av skillnaden under första vågens smitta med regeringens vägval.
”Danmarks och Norges regeringar vidtog den 11–12 mars 2020 en rad skarpa åtgärder och några dagar senare beslutade Finlands regering att undantagsförhållanden rådde, vilket gav möjlighet till mera ingripande åtgärder. Sveriges regering och myndigheter vidtog inga motsvarande åtgärder.”
”Förlorad tid” heter det i delbetänkandet. Men det handlar om förlorade liv.
Under pandemin har regeringen återkommande försökt skylla ifrån sig. Kommissionen avfärdar en rad av de vanligaste undanflykterna. Det var inte den kommunala äldreomsorgens fel att så många dog, till exempel. ”Den allmänna samhällsspridningen var den främsta källan till smittspridningen i äldreomsorgen.” Och Stockholms ickesocialistiskt styrda landsting lyfts fram som föredöme. Kommissionen hyllar Region Stockholms Command Center – ett samarbete mellan Karolinska Universitetssjukhuset, Region Stockholm och Scania – för effektiv materialförsörjning.
Läs även: Norska coronakommissionen dömer ut Sveriges regering
Socialminister Lena Hallengren tillhör de få som pekas ut specifikt i delbetänkandet. I en intervju i februari 2020 påstod hon mot bättre vetande att ”vi har en god beredskap”, konstaterar kommissionen. Men granskningen ”visar att så inte var fallet”.
I kommande vecka väljs Hallengren in i Socialdemokraternas tyngsta maktorgan, verkställande utskottet. Hon spås en fortsatt glimrande karriär.
Stefan Löfvens efterträdare Magdalena Andersson bär också en central roll. Det är hennes ansvarsområde som kommissionen beskriver som ett ”haveri”.
”Kommissionen anser att det knappast kan beskrivas som annat än ett haveri att en diskussion om ansvar och finansiering bidrog till att någon storskalig provtagning inte kom till stånd förrän den första vågen var över.”
Det var ”på tok för långsamt”. Att det fanns oklarheter om pengarna till provtagning var ”oacceptabelt”.
På torsdag väljs Andersson till partiledare, därefter statsminister.
Har det någonsin formulerats skarpare officiell kritik mot en svensk regering? Kanske 1920, då kungen kände sig nödgad att be den svage statsministern Louis De Geer den yngre och hans ämbetsmannaregering att avgå. Men knappast sedan dess.
Lämpligt nog har statsminister Stefan Löfven bestämt sig för att avgå i veckan. Och som av en händelse har det utsetts – dagen före kommissionens rapport – en ny generaldirektör för Folkhälsomyndigheten efter Johan Carlsson, som går i pension. Det är knappast ren slump. Så späds ansvaret ut. När Coronakommissionens slutliga delbetänkande kommer i vinter vill man inte att det ska finnas någon kvar att klandra.
Men så lätt kan svenska folket inte låta de ansvariga komma undan.
