De anlände med privatflygplan på lördagkvällen. Femton seniora talibanledare, alla män, ledda av utrikesminister Mawlawi Amir Khan Muttaqi, influgna på norska skattebetalares bekostnad. De kördes till Soria Moria hotell och konferens i Voksenkollen, för tre dagars möten med representanter för EU, USA, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Italien och Norge.

I talibandelegationen till Oslo ingår Anas Haqqani. Han är det unga diplomatiska ansiktet utåt för Haqqani-nätverket, al Qaidas vapenbröder, ansvariga för en oändlig rad blodiga dåd.

Bland annat låg nätverket bakom attacken på Serena Hotel i Kabul 2008. Den norske journalisten Carsten Thomassen dödades, 38 år gammal, skjuten i mage, arm och ben. Han var utsänd för Dagbladets räkning. Dåvarande norske utrikesministern, socialdemokraten Jonas Gahr Støre, bodde nämligen på hotellet. En person ur ministerns delegation, en norsk UD-tjänsteman, blev också svårt skadad i attacken, men överlevde.

Tretton år senare är Gahr Støre statsminister, och rullar ut röda mattan för dem som dödade hans landsmän.

Man kan förstå norrmännens vrede mot sin regering.

Nu säger svenska biståndsministern Matilda Ernkrans att det vore ”uteslutet” att Sverige skulle bjuda in talibanerna eller erkänna deras regim (SR Ekot 24/1). Men alla som har någon erfarenhet av socialdemokratisk utrikespolitik vet att det är humbug.

Det går en röd linje, djupt röd, blodröd, genom Socialdemokraternas internationella relationer. Mullorna i Iran, Hizbollah, Hamas, PLO, Fidel Castro, Robert Mugabe, varenda afrikansk gerilla, Pol Pot – under det gångna seklet har svenska S-toppar haft vänskapliga förbindelser med en katalog av världens värsta förbrytare.

Om Socialdemokraterna har några starkare känslor inför talibanernas regeringsbesök i Norge är det snarast avund, för att Jonas Gahr Støre kom på idén först.

Läs även: Högerns hemläxa efter Afghanistan

Sveriges förra utrikesminister Margot Wallström (S) säger till norska nyhetsbyrån NTB (24/1):

”Det Norge gör är bra. Jag förstår att det har blivit debatt i Norge, men detta är nödvändigt.”

Det är sannolikt bara en tidsfråga tills den svenska socialdemokratiska regeringen når samma ståndpunkt. Bakom ligger den eviga progressiva vanföreställningen att alla människor inom sig bär på en liten sosse som vill ut. Om bara talibanerna får höra om kollektivavtal, miljonprogram, daghemsutbyggnad och könsneutrala toaletter så kommer de att inse. Särskilt om vi kryddar med cirka en miljard kronor om året i bistånd.

Därtill ska läggas vänsterns förakt för de värderingar som ligger till grund för den västerländska demokratin. Det är samma talibaner där som här, för att tala med en berömd svensk feminist. Med det synsättet blir det logiskt att bjuda in talibanerna på skandinavisk genusutbildning.

”Det är viktigt att få dem att förstå att de aldrig kommer att lyckas om de exkluderar kvinnor”, anger Wallström som argument för toppmötet i Oslo.

Men i själva verket har talibanerna just fått bevisat för sig att hela världen ligger öppen för dem. Även länder vars utsända de har slaktat. Med privatjet, toppmöten, snittar och kanapéer. Norrmännen tar till och med notan.

Läs även: Ska Sverige bygga ett islamiskt emirat?