Hälften av alla som är inskrivna som arbetslösa på Arbetsförmedlingen är långtidsarbetslösa. Med det menas att de inte har lyckats få något jobb på över ett år. Antalet långtidsarbetslösa uppgår nu till 181 000 personer.

Många går utan arbete ännu längre tid. Mer än halva gruppen långtidsarbetslösa har inte haft jobb på över två år. 54 procent, motsvarande 98 000 personer, har gått arbetslösa mer än 24 månader. Det framgår i Arbetsförmedlingens senaste prognos, (15/12).

Det är rekordnivåer. Det är som om två större svenska kommuner helt skulle sakna produktiv verksamhet. Som om ingen av invånarna i Norrköping hade haft något jobb det senaste året, och ingen i Linköping de senaste två åren. Ingen tillverkning. Inget företagande. Ingen omsorg. Som om allting stod still – offentligt och privat – i två av Sveriges större städer.

En kort period av arbetslöshet behöver inte vara något problem. Det ingår i rörligheten på arbetsmarknaden. Men Arbetsförmedlingen har definierat fyra grupper arbetslösa som bedöms stå extra långt ifrån arbetsmarknaden. De har ”svag konkurrensförmåga”, som det heter. Det gäller funktionsnedsatta, människor som bara har några år kvar till pension, personer utan gymnasieutbildning samt utomeuropeiskt födda. Tillsammans är de 274 000 personer. Den stora kategorin är de utomeuropeiskt födda arbetslösa. Den har växt med över 100 procent på ett decennium och uppgår nu till ungefär 170 000 personer. Den näst största kategorin är personer utan utbildning – cirka 130 000 personer saknar gymnasieutbildning, och av dem har 71 000 inte ens grundskoleexamen. Många arbetslösa tillhör flera kategorier.

De långtidsarbetslösa tillhör nästan alltid någon av de fyra kategorierna med svag konkurrensförmåga. 87 procent av dem som gått utan jobb i två år, exempelvis, tillhör en eller flera av kategorierna.

Mycket lite talar för att dessa någonsin kommer att få ett riktigt jobb.

Arbetsförmedlingen varnar för att ”långtidsarbetslösheten riskerar att bita sig fast på högre nivåer”. Det är myndighetens sätt att säga att den inget kan göra. Frasen ”riskerar att bita sig fast” slog igenom under 90-talskrisen. Den återkom under finanskrisen på 00-talet och asylkrisen på 10-talet. Nu hör vi samma sak i pandemikrisen.

Men vid varje kris har långtidsarbetslösheten permanentat sig på en allt högre nivå. Kriserna har skyndat på en underliggande strukturomvandling som redan slagit hårt mot den lågkvalificerade arbetskraften. Sverige har därtill förvärrat situationen med en ohållbar migrationspolitik.

Arbetslösheten har fått en etnisk dimension. Bland svenskar råder närmast full sysselsättning. Bland invandrarna grasserar arbetslöshet.

Befolkningstillväxten i yrkesaktiva åldrar har under en tid uteslutande bestått av utrikes födda. Dessa har i alltför hög grad hamnat i utanförskap. Och befolkningsökningen fortsätter. Under de kommande två åren ska antalet utrikes födda i arbetskraften öka med 69 000 personer, enligt prognosen.

Läs även: Subventionerade jobb mest för invandrare

Det är svårt att se hur problemen ska kunna lösas. Den ekonomiska återhämtningen suger bara upp dem som har bäst kvalifikationer. Och arbetsmarknadspolitikens åtgärder tenderar att hjälpa dem mest som redan står hyggligt nära arbetsmarknaden. Grupperna med svag konkurrenskraft glider allt längre in i långtidsarbetslöshet. Beredskapsarbeten för 100 000-tals personer går knappast att föreställa sig. Utbildning erbjuds, men fullföljs inte. Bidragen kan kanske sänkas, men inte utan social misär.

Sänkta kostnader att anställa är den enda beprövade metoden. Men redan i dag subventioneras anställningar med uppåt hela lönekostnaden utan att det blir jobb åt alla.

Troligtvis behövs reformer på alla nämnda områden. Lägre kostnader att anställa, mer utbildning, prestationskrav för bidrag, obligatoriska beredskapsarbeten – var för sig räcker inte åtgärderna, men tillsammans kan de kanske vända trenden.

Först av allt måste vi dock sluta att fylla på utanförskapet. Strukturomvandlingen på arbetsmarknaden är svår nog som den är utan att politiken förvärrar den genom att importera ytterligare långtidsarbetslöshet.

Läs även: Välkommen till det etniska klassamhället