Nio av tio av regeringens så kallade extratjänster går till utrikes födda. De subventionerade anställningarna vittnar om hur arbetsmarknadspolitiken blivit etniskt uppdelad.
Kommer ni ihåg arbetslinjen? Moderaterna lanserade den inför valet 2006. När den borgerliga Alliansen kom till makten påbörjades ett omfattande reformarbete. På ett symboliskt plan förkroppsligades omställningen när regeringen fick för sig att belöna ”årets arbetare” genom att en pristagare fick äta lunch med dåvarande arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin (M).
Tanken var såklart god: arbete skulle löna sig bättre. Det åstadkoms huvudsakligen med lägre inkomstskatter. Dessa jobbskatteavdrag har fungerat så bra att inte ens sju år med rödgrön regering har rullat tillbaka dem.
Samtidigt skulle den aktiva arbetsmarknadspolitiken koncentreras mer på subventionerade anställningar. Även för detta fanns goda argument. Subventionerade anställningar har bevisligen bättre effekter än andra program. Sverige hade fått ett växande problem med arbetslöshet under den socialdemokratiska regeringen Persson – som sopade det under mattan med pysselsättning och förtidspensioner.
Läs också: Fullt sysselsatt med att göra ingenting
Resultatet blev instegsjobb, nystartsjobb och en uppsjö andra stödformer som regeringen Reinfeldt lanserade. Än i dag finns en lång rad hos Arbetsförmedlingen. Regeringen Löfven uppfann i sin tur “extratjänster”. Subventionerna har blivit en stapelvara i jobbpolitiken.
Men frågan är om väljarna hade blivit så lockade av regeringens subventioner om det stått klart att de huvudsakligen skulle tillfalla migranter.
Arbetsförmedlingens årsrapport för arbetsmarknadspolitiska program kom häromveckan. Den visar hur de subventionerade jobben faller ut på den etniskt segregerade arbetsmarknad som Sverige har fått. Utrikes födda utgör omkring 20 procent av befolkningen. Men bland de subventionerade jobben är dominansen överväldigande.
2020 hade 50 839 personer nystartsjobb. 84 procent av dem var utrikes födda. Det fanns 13 033 extratjänster. 90 procent gick till utlandsfödda. Det fanns 8 460 introduktionsjobb, varav 85 procent gick till utrikes födda.
De relativt fåtaliga yrkesintroduktionsanställningarna, 609 stycken, var dock fördelade på ett sätt som mer liknar befolkningen. 87 procent av dem tillföll inrikes födda.
Även lönebidragsanställningarna till personer med funktionsnedsättning – till Samhall et cetera – har en sammansättning som mer liknar befolkningens. Det är bra. Det indikerar att i alla fall den delen av arbetsmarknadspolitiken fick någotsånär förväntat resultat.
Men Reinfeldts olika subventioner och Löfvens alla efterföljare lämnar en besk eftersmak. En offentligförsörjd underklass av inflyttade daglönare – det var väl inte planen med arbetslinjen?
Läs också: Välkommen till det etniska klassamhället
