Regeringen står handfallen inför gängvåldet. Men var är högeroppositionens alternativ?
Sprängdåd i centrala Göteborg. Ett helt kvarter med 140 lägenheter utrymt, flera trappuppgångar eldhärjade. 16 människor skadade, varav flera intensivvårdas på Sahlgrenska. En polis som vittnat mot gängkriminella misstänks ha varit måltavla.
Regeringens presskonferens på tisdageftermiddagen är tafatt och illustrerar med all tydlighet vad som är fel. ”På det hela taget kan människor generellt sett vara trygga i sin vardag”, säger statsminister Stefan Löfven. Göteborgs polisregion ”har de resurser som krävs”, säger inrikesminister Mikael Damberg.
Ett bombdåd möjligen riktat mot själva rättvisan, i samma stad som en polisman mördades för bara tre månader sedan, och det enda besked statsministern kan ge är att ”samhället är starkare”. Efter sju år av misslyckanden vidhåller statsministern fortfarande att han ”gör allt för att knäcka gängkriminaliteten”.
Att den grova brottsligheten har vuxit sig systemhotande och fordrar en helt ny nivå av samhälleliga insatser – det har regeringen inte tagit in.
Det är uppenbart att Sverige behöver en ny riktning. Men vem ska stå för den? Oppositionen har inte lagt fram någon gemensam plan för att stävja gängbrottsligheten. Oppositionsledarna finns inte ens på bild tillsammans.
Det är ett mysterium varför Moderaternas Ulf Kristersson inte omedelbart ringer kollegorna och sätter sig på planet till Göteborg. Ulf Kristersson borde ställa sig i dammet och röken i Annedal tillsammans med Kristdemokraternas Ebba Busch och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson och förklara hur de skulle göra i regering. Ta med Liberalernas Nyamko Sabuni också!
Ingen kan förstås dra några långtgående slutsatser utifrån detta enskilda dåd, innan utredningen har kommit längre. Men redan nu kan man konstatera att explosionen i vart fall inte hade några naturliga orsaker, att hundratals boende drabbades och att det finns påtagliga skäl att misstänka grov organiserad brottslighet. Detta är i sig tillräckligt allvarligt att motivera krafttag.
Så varför saknas det fortfarande ett handfast alternativ till de rödgröna?
Läs även: Finns det något alternativ till Morgan Johansson?
Det är nu det borde läggas fram. Ett kriminalpolitiskt reformprogram som inte bara är mer av regeringens duttande. Ett helhetsgrepp med mer inlåsning, fler utvisningar, bättre redskap för polis och åklagare, stärkt skydd för vittnen, fler poliser, utbyggd gränskontroll, ökad övervakning – ett paket som har en chans att bryta mönstret. Som tillsammans med övriga åtgärder – ett minskat inflöde till utanförskap, satsning på ordning i skolan, tydliga incitament för arbete och skötsamhet – kan börja vända Sverige. Med en tydlig tidslinje om hur det ska göras direkt efter valet. Eller ska väljarna behöva gissa vad oppositionen tänker göra?
Nog med partitaktiskt spinn. Nog med fokusgrupper, kommunikationsplaner och målgruppsanalyser.
Presentera alternativet nu.
