De flesta utlänningar som begår grova brott i Sverige får stanna kvar i landet. Utvisning utdöms endast vid en liten minoritet av brotten.

När Brottsförebyggande rådet undersökte saken var resultaten hårresande. Brå:s kartläggning ”Utvisning på grund av brott 2000–2014” granskade samtliga tingsrättsdomar med utvisning i domen. Andelen utvisade bland brottsdömda utländska medborgare låg på strax under fem procent år 2014. I klartext betydde det att ungefär nitton av tjugo dömda utländska förbrytare ändå fick stanna i landet.

Även vid mycket allvarlig brottslighet var andelen utvisade förbluffande låg, särskilt gällande dem som hunnit folkbokföra sig i landet. Mer än fyra av fem dömda utländska våldtäktsmän med folkbokföringsadress i Sverige fick stanna kvar. Inte ens grov våldtäkt mot barn resulterade i utvisning oftare än så. Och vid det grövsta tänkbara brottet, mord, fick ändå mer än hälften av de dömda utländska gärningsmännen fortsätta att bo kvar i Sverige.

För utlänningar som inte var folkbokförda i landet tillämpades utvisning något oftare. Men inte heller där var utvisning regel ens vid mycket svåra brott. Vid synnerligen grov misshandel eller grov våldtäkt mot barn dömdes inte ens hälften av de icke folkbokförda gärningsmännen till utvisning.

I den statliga utredningen ”Utvisning på grund av brott – ett skärpt regelverk” kompletterades Brå:s statistik med mer aktuella uppgifter. Under åren 2015–2019 har andelen sjunkit ytterligare. År 2019 var det 3,8 procent av de utländska gärningsmännen som dömdes till utvisning. Återigen i klartext: av tjugofem dömda utlänningar får i dag tjugofyra stanna i Sverige. De rödgröna regeringsåren har inneburit en försämring.

På fredagen presenterade inrikesminister Anders Ygeman (S) regeringens förslag för att få till stånd fler utvisningar. En lagrådsremiss har skickats ut. Ny lagstiftning kan vara på plats i juli i år.

Men regeringens förslag är en besvikelse. Eller rättare sagt: regeringens förslag är inte ens en besvikelse. Förslaget är ett svek mot svenskarna och mot brottsoffren.

I korthet går regeringens förslag ut på att sänka nivån för när ett mindre allvarligt brott kan leda till utvisning. Regeringen vill också ställa tydligare krav på etablering i samhället för att undantas från utvisning, samt höja vandelsprövningen för uppehållstillstånd. Allt detta är visserligen steg i rätt riktning, men långt ifrån tillräckligt.

Läs även: Så lätt beställer du ett kontraktsmord i Sverige

Regeringens lagrådsremiss konstaterar uttryckligen att förändringarna inte kommer att få några omvälvande effekter. Enligt utredningens beräkning förväntas antalet utvisningsdomar per år visserligen öka, men inte med mer än att vi hamnar på ungefär samma nivå som 2014. Den försämring som har skett under den rödgröna regeringen kommer förhoppningsvis att repareras – men bättre än så blir det inte. Efter regeringens skärpningar kommer alltså fortfarande nitton av tjugo utländska brottslingar att få stanna.

Det är inte heller givet att det blir de grova brotten som oftare kommer att leda till utvisning. Tvärtom riktar sig regeringens förslag huvudsakligen mot brott som inte ens har ett års fängelse i straffskalan. För våldtäktsmän, mördare och maffiatorpeder kommer förutsättningarna att stanna knappast att förändras.

Avslutningsvis bör också noteras att en utvisningsdom inte är samma sak som att brottslingen också tvingas ut ur landet. Det förekommer en rad hinder mot att verkställa utvisningar. När Brå konstaterar att bara var tjugonde utländsk kriminell utvisas, är det således en förskönande beskrivning. I verkligheten är det betydligt färre som faktiskt lämnar Sverige.

Läs även: Invandring bakom majoritet brott