Ser ni fram emot valrörelsen? Nästa sommar kommer att domineras av politik, på det sättet bara var fjärde sommar domineras.

En grupp som definitivt ser fram emot det är Palestinaaktivisterna, som i snart två år har förpestat det svenska samhällsklimatet. Trakasserierna mot Carl-Oskar Bohlin och Jessica Stegrud är en föraning om vad som kan vänta under nästa valrörelse, och därför behövs akut lagstiftning på plats.

Utan lagstiftning finns det nämligen risk att nästa valrörelse inte blir av, eller åtminstone inte blir av på det sätt som vi är vana vid i Sverige.

Låt oss börja med valstugorna, som bemannas av volontärer från lokala partiföreningar. Vem ska våga stå i valstuga i augusti nästa år? Att stå i en valstuga är en utsatt position även under en normal valrörelse. Nu, med en aktiv politisk rörelse som inte ens drar sig för att trakassera riksdagsledamöter och ministrar, så lär det i många städer bli direkt farligt.

Även torgmöten kommer att vara utsatta. Redan under EU-valrörelsen tvingades torgmöten ställas in och partier av säkerhetsskäl planera om hur de kampanjade. Det finns ingen anledning att tro att en ”riktig” valrörelse inte kommer bli värre ur det avseendet.

Givetvis kan man tycka att varken valstugor eller torgmöten är livsviktiga, men effekten om extremister tvingar bort dem blir ändå att demokratin blir mindre personlig, och kontakten mellan politiskt aktiva och befolkningen i stort försämras. Självklart går det att ha en valrörelse där inga politiker dyker upp och talar eller skakar hand med väljare, en valrörelse som endast består av reklamannonser i TV och tidningar – men vore det verkligen önskvärt?

Och då har vi ändå inte gått in på hur valdagen ska gå till. Vad ska stoppa Palestinaaktivisterna från att trakassera vanliga väljare på väg in till vallokalerna? Från att skrika ”blod på dina händer” åt vanliga svenskar som inte lovar att rösta på ett Palestinavänligt parti? Visserligen har vi valhemlighet i Sverige, men den typen av miljö i närheten av en vallokal kan ändå påverka väljare, inte minst genom att skrämma många från att rösta överhuvudtaget.

På tal om valdagen, vad ska stoppa aktivisterna från att störa själva rösträkningen? Detta är frågor Sverige aldrig behövt besvara, eftersom vi aldrig haft en så stark rörelse som våldfört sig på demokratin. Med mindre än ett år fram till valet, så är det dags att agera.

Akut lagstiftning skulle kunna diktera drakoniska straff för den som på något vis försvårar rösträkningen. Eftersom ett sådant brott direkt underminerar hela den demokratiska ordningen och sätter frågetecken kring valets giltighet, så bör straffet vara därefter och inte betraktas som bara olaga intrång eller trakasseri. Polis och/eller ordningsvakter bör på förhand vara auktoriserade att använda nödvändigt våld för att skydda vallokaler.

Lagstiftning skulle också exempelvis kunna inkludera en särskild straffkategori för förhindrande av tillståndsgivna kampanjaktiviteter, som att störa torgmöten, vandalisera valstugor och hota valarbetare.

I efterdyningarna på attackerna mot Stegrud och Bohlin har diskussionen handlat främst om hur man kan säkra riksdagen, och huruvida ministrar borde ha livvaktsskydd. Det är rimliga frågor, men om valkampanjen 2026 inte ska bli den våldsammaste och i värsta fall blodigaste i svensk historia måste även resten av Sverige tryggas från de demokratiföraktande aktivisternas framfart.