När väl kriminella organisationer tagit sig in i politiken är de svåra att bli av med, och när förvaltningar övergår från oväldig ämbetsmannaverksamhet till klientelism är utvecklingen svår att stoppa, i Mexiko såväl som Sverige. Att lösa problemen kan kräva grundlagsändringar som tillåter statlig tvångsförvaltning av infiltrerade kommuner, skriver John Gustavsson.
En svensk politiker som kuppas bort av gängkriminella. Man tror knappt att det är sant, och ändå är det en rätt logisk följd av de senaste årtiondenas utveckling. När kriminella gäng tillåts att frodas, så får de förr eller senare institutionell makt. Eller på ren svenska: inflytande över politiken. När så sker, så är utvecklingen väldigt svår att vända. Faktum är att Sverige kan behöva en grundlagsreform.
Läs även: S-styrelsen i Botkyrka kräver Östlins omedelbara avgång
Jag kallar detta fenomen mexikanisering, även om det egentligen förekommer i så gott som alla latinamerikanska länder. Latinamerika består nästan uteslutande av demokratier, men demokratier där den som kampanjar emot brottsligheten löper stor risk att inte överleva till valdagen.
Före valet 2018 i Mexiko mördades över 100 kandidater. Offren kommer från alla partier, men har gemensamt att de talat klarspråk om gängkriminaliteten. Även om inget regelrätt valfusk förekommer kan man ifrågasätta hur fritt ett val är, när väljare inte kan rösta på kandidater som vill ta itu med landets största problem, eftersom dessa kandidater systematiskt och inte sällan brutalt avrättas av kartellerna.
Med det i åtanke bör det inte förvåna någon att Andrés Manuel Lopez Obrador (AMLO) blev vald till Mexikos president. Han kampanjade på att nedprioritera kampen mot gängbrottsligheten, och på att staten inte ska använda väpnat våld mot gängen. Mexikos drogkarteller skulle mötas med ”kramar, inte kulor” (ja, det är hans slogan!). Istället för att sätta in militären för att stävja gängens inflytande, så har AMLO valt att satsa på förebyggande åtgärder, exempelvis fritidsgårdar. Det fungerar ungefär lika bra i Mexiko som här.
Tillbaka till Sverige. Vårt system är sårbart för attacker av det slag vi sett i Botkyrka. De flesta kommuner i Sverige är små, och antalet svenskar som är aktiva medlemmar i något av våra partier har sjunkit i flera årtionden. I många kommuner består de lokala kommunföreningarna även i de större partierna bara av en handfull eldsjälar. Det gör föreningarna till lätta byten för kriminella som helt sonika kan gå med i partierna, och i interna omröstningar rösta bort politiker som gör livet svårt för dem. Som i Botkyrka, alltså.
Som salt i såren finns det i Sverige bara ett parti med en fungerande mekanism för uteslutning av medlemmar, och det är ironiskt nog partiet som gängmedlemmar är minst sannolika att gå med i – alltså Sverigedemokraterna, som har ett utskott (medlemsutskottet) som hanterar uteslutningsärenden. Trots att partierna till vänster redan upprepade gånger infiltrerats inte bara av kriminella men också av islamister, så skapar man inte sina egna medlemsutskott som snabbt skulle kunna rensa ut slöddret.
Den andra sårbarheten ligger i vår relativt höga grad av kommunalt självstyre. Ett gäng som tar över en kommun tar makten över allt ifrån alkoholtillstånd till skolor och hemtjänst. Sveriges grundlag medger inget sätt för regeringen att sätta en kommun under tvångsförvaltning, även om den är lika gängstyrd som en gränsstad i norra Mexiko. Detta måste vi ändra på.
Läs även: Efter Botkyrka: M begär riksdagsdebatt om infiltration
Socialdemokraterna säger att man tar det som hänt i Botkyrka på allvar. Förhoppningsvis på mer allvar än när det 2021 avslöjades att ett av partiets kommunalråd i Malmö känt till fenomenet med romska rättegångar långt innan det kom till offentlig kännedom, men vägrat agera då det vore ”politiskt självmord”. Och förhoppningsvis på större allvar än Centerpartiet, när partiföreningen i Solna nominerade islamister till nämndemän i tingsrätten (hur kunde den partiföreningen inte bli nedlagd?).
Det som hänt i Botkyrka är förkastligt, men attacken mot Sveriges institutioner började inte i Botkyrka, och det är något vi aldrig får glömma. Det socialdemokratiska kommunalrådet Ebba Östlin är det senaste offret i en eskalering i det lågintensiva krig som nu bedrivs på flera fronter mot den svenska staten. Det är nu hög tid att Sveriges grundlag ändras för att möta detta hot.
Läs även: DEBATT: Ungdomsförbund och kriminella gäng liknar varandra
