Efter många om och men har Socialdemokraterna fått nog av Jamal El-Haj. Partiet, ledda av Skåne-distriktet, kräver nu att El-Haj ska ställa sin riksdagsplats till förfogande. Om han går med på detta eller kanske istället väljer att ansluta sig till Partiet Nyans återstår att se. El-Hajs hela politiska gärning har gått ut på att gynna Hamas, Palestina och i tredje hand muslimer i allmänhet. Trots hans avgång så är jag övertygad om att denna typ av politiker bara kommer att bli vanligare i framtiden.

Läs även: El-Haj ringde Migrationsverket – ville hjälpa konservativ imam att få stanna

För att förstå varför så måste man förstå två saker:

Först och främst så har Sverige idag flera stora grupper av icke assimilerade invandrare, alltså invandrare vars gruppidentitet är starkare än deras nationella, svenska identitet. I länder där den nationella identiteten är svag är det regel snarare än undantag att väljare prioriterar att få människor ur ”sin” grupp valda.

Även om en demokrati finns på pappret, så fungerar det demokratiska systemet då väldigt dåligt. Det klassiska exemplet är Jugoslavien som med alla dess etniska enklaver i praktiken inte hade någon gemensam nationell identitet överhuvudtaget, men även Indien, ett land med över 2600 partier, varav de flesta företräder pyttesmå etniska eller religiösa minoriteter, är ett typexempel på hur det kan gå när klanmentalitet krockar med demokrati.

För det andra: Det finns, rent matematiskt, ingen väg till makten för vänsterblocket som inte går via invandrarväljare. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många vänstersvenskar kvar.

Mycket har skrivits om hur Sveriges höger ”sitter i knäet” på Jimmie Åkesson eftersom man saknar möjlighet att regera utan Sverigedemokraternas medgivande. Betydligt mindre har skrivits om att Socialdemokraterna och dess samarbetspartier inte själva kan få en majoritet utan muslimska och andra invandrares röster. I det förra valet fick Tidöpartierna 176 mandat mot 173, och i valet före fick S, V, MP och C 175 mandat. Så jämna är valen nuförtiden.

I den senaste partisympatiundersökningen från SCB uppgav 65 procent av väljare med utländsk bakgrund att de stödde S, V, MP eller C. Med utländsk bakgrund avses här människor födda utomlands eller födda inrikes med två utrikesfödda föräldrar. Över en fjärdedel av Sveriges befolkning har idag utländsk bakgrund. Utan dessa röster är det i princip omöjligt att snickra ihop en vänstermajoritet.

Situationen för Sveriges vänster påminner inte så lite om Demokraterna i USA, ett parti som idag är helt beroende av att vinna stora majoriteter bland svarta och latinamerikaner för att kompensera för att den vita majoritetsbefolkningen röstat på Republikanerna sedan 1960-talet.

Läs även: Partiet Nyans söker El-Haj: En politisk jordbävning

I en stambaserad demokrati finns inget helhetstänkande, varken hos väljare eller partier. Varje miniparti, och/eller varje ledamot, har som uppgift att tala för sin egen grupp och företräda gruppens intressen, inte tänka på landet i stort. I takt med att andelen utländska väljare ökar, så kommer antalet klankandidater också att öka.

Istället för att se Jamal El-Haj som ett avskräckande exempel, så lär snart andra minoritetsgrupper att fråga sig: Var är vår ledamot? Palestinierna fick ju sin alldeles egna riksdagsledamot i El-Haj, så varför har inte vi kurder, syrier, somalier, kongoleser eller afghaner fått våra egna ledamöter? Varför ska vi rösta på ett parti som ger palestinierna en ledamot, men inte oss?

Från att tidigare bara ha kvoterat in ”varannan damernas” på listorna så kan valsedlarna för vänsterpartierna snart komma att domineras av allehanda kandidater inkvoterade på klanbasis för att vinna ”nysvenska” röster från sina respektive etniciteter och religiösa grupperingar. Det säger sig självt att kvalitén på de här ledamöterna blir därefter. I balkaniserade länder är det sällan de mest utbildade eller mest meriterade som blir valda, utan snarare de som högljuddast kan ta strid för sin grupp.

Säkert finns det många inom Socialdemokraterna som förfasas av den här utvecklingen. Tyvärr så har de inget val: Demografin är emot dem. Socialdemokraterna har inte längre någon väg till makten som inte går via utrikesföddas röster. Och Socialdemokraternas ideologi är, som bekant, makten framför allt. Och just därför är ”Palestinas riksdagsledamot” Jamal El-Haj sannolikt bara början på en ny trend i vårt nya, balkaniserade Sverige.

Läs även: Skogkär: Till sist gjorde sig El-Haj omöjlig