Gustavsson: Finansministern klantar till det – igen

För andra gången på mindre än en månad tycks finansminister Elisabeth Svantesson ha glömt bort att det är val i år. Efter att först ha gått ut och dryftat om att momsen nog borde höjas tillbaka efter 2027, har hon nu i fredags gått ut med att reformutrymmet för nästa mandatperiod i princip är slut. Det är både politiskt klantigt, och direkt felaktigt.

SE ÄVEN: Gustavsson: Har finansministern missat att det är valår?

Till att börja med, vad är ”reformutrymme”? Något förenklat är det dom pengar som regeringen varje höstbudget kan lägga på ofinansierade reformer, alltså pengar som man kan satsa utan att höja skatterna, göra nedskärningar eller belåna sig. Varje år då ekonomin växer, så växer skatteintäkterna även om skattesatserna inte rör sig, vilket ger regeringen pengar man kan fördela i nya satsningar (eller använda till skattesänkningar). En snabbt växande ekonomi, innebär i regel stort reformutrymme, och vice versa.

Svantessons uttalande snappades självklart upp av vänsteroppositionen, som ledd av Magdalena Andersson menade på att Tidöregeringen skuldsatt Sverige och tömt de tidigare så fulla ladorna.

Det är såklart struntprat. Sveriges statsskuld är en tredjedel av BNP, bland de lägsta i EU. Flera kommuner – de flesta socialdemokratiskt styrda – har såklart problem med skuldsättning, men Sverige som stat har det inte. Påståendet att Magdalena Andersson lämnade efter sig fyllda lador till Tidöregeringen är såklart bara skrattretande.

Svantessons uttalande påminner mig om när Liam Byrne, biträdande finansminister, efter valförlusten 2010 lämnade en lapp på skrivbordet till hans efterträdare David Law: ”Kära minister, jag är rädd att pengarna är slut”. Lappen var tänkt som ett skämt, ett exempel på klassisk brittisk galghumor som anspelade på det tuffa ekonomiska läget landet befann sig i då mitt under finanskrisen.

David Law förstod såklart skämtet, men det hindrade inte honom och hans parti från att flitigt använda lappen under åren som kom, inte minst under omvalskampanjen 2015. Storbritanniens ekonomi var fortfarande ansträngd, men de konservativa påpekade i tid och otid att felet var den tidigare Labourregeringens: ”Titta, dom skrev till och med själva och erkände att pengarna var slut när vi tog över!”

Det gick så långt att Liam Byrne kände sig nödgad att göra offentlig avbön och be om ursäkt i en debattartikel i the Guardian för att han med sitt lilla skämt hade skadat Labourpartiet.

Svantessons uttalande kan visa sig lika skadligt. Magdalena Andersson får vatten på kvarn för sitt påstående att Tidöpartierna förstört Sveriges ekonomi och varit vårdslösa med finanserna. Och om Tidöpartierna under valkampanjen lovar skattesänkningar eller liknande, så kan Andersson krasst fråga vart de pengarna ska komma ifrån givet att reformutrymmet ju enligt Tidös egen finansminister är slut?

Skulle Andersson dessutom bli vald till statsminister, kan hon – likt de konservativa i Storbritannien – i en kommande omvalskampanj använda uttalandet som ”bevis” för att hon tog över i ett omöjligt läge.

Hur är det då med reformutrymmet? En hel del är upptecknat, helt klart, men det beror huvudsakligen på försvarssatsningen och stödet till Ukraina som ju båda sidor är helt överens om. Viktigast är dock att ingen idag vet hur stort reformutrymmet blir under nästa mandatperiod, eftersom ingen vet hur hög tillväxt vi kommer ha under varje enskilt år de kommande fyra åren. Det är svårt att förutsäga även i vanliga fall, och världspolitiken just nu gör det nästan omöjligt.

Att Svantesson redan nu dömer ut nästa mandatperiod och – indirekt – säger åt väljarna att vänta sig svångremmen, är överdrivet pessimistiskt och helt oansvarigt för en person som innehar en politisk roll. Svantesson är ingen opolitisk tjänsteman vars jobb bara är att ge krassa prognoser, utan en hög representant för en regering som med näbbar och klor kämpar för att bli omvald. Kan någon i Rosenbad upplysa henne om detta?