Som om det inte vore nog att Liberalerna velar, så har den senaste veckan också Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch låtit ovanligt obekväm i Tidösamarbetet. Det började med att hon lovordade Magdalena Andersson och talade om vikten av samarbete i ”avgörande frågor”, för att sedan nu häromdagen hävda att de blocköverskridande energisamtalen gick i kras på grund av M och SD, inte S. Nej, KD håller inte på att byta sida – men man spelar ett högt spel.

Till att börja med: Det är nästan 100 procent säkert att Ebba Busch talar sanning angående energisamtalen. Vi vet att Socialdemokraterna ville ha satsningar på vindkraft för att släppa igenom den nya kärnkraften, och vi vet att Sverigedemokraterna i synnerhet var emot detta. Om sossarnas krav är rimligt kan vi lämna därhän; att M och SD drev en oerhört hård linje är ställt bortom tvivel.

Frågan är varför Busch går ut med den här informationen? En första förklaring är ren frustration: Som energiminister var hon högst ansvarig för att få till den efterlängtade blocköverskridande överenskommelsen i energifrågan. Detta var hennes prestigeprojekt. Hon upplever nog – med viss rätt – att M och SD inte ”bjöd till”. Socialdemokraterna har gått från att vilja lägga ner kärnkraften, till att öppna för ny kärnkraft – och till råga på allt med statligt stöd! Kunde inte högern bjuda på några vindkraftverk, bara så att sossarna kunde skriva under en överenskommelse med hedern i behåll? Det tyckte uppenbarligen Busch som ansvarig minister.

Att vara minister från ett småparti har sina sidor. Ebba Busch är ansvarig för energifrågorna, och väljarna kommer nästa år att hålla henne och hennes parti högst ansvarigt för att arbetet med att bygga ut kärnkraften gått långsammare än man hoppats. Skulle elpriserna dessutom bli höga i vinter, något som inte är osannolikt, kan det plötsligt bli en mycket otrevlig valrörelse.

Trots att Ebba är ansvarig minister, så har hon inte tillåtits bestämma vad Tidöpartierna ska och inte ska ge i eftergifter för att få Socialdemokraterna att gå med på en blocköverskridande överenskommelse om kärnkraften. Hon upplever antagligen att hon blivit en ”sitting duck”, en enkel måltavla, en minister som får allt ansvar men inte den makt en minister och tillika partiledare ska ha.

Utspelen den senaste veckan kan tolkas som ett sätt att sätta press på M och SD. Ännu finns det tid att göra en uppgörelse i energifrågan innan valet. Om uppgörelsen är på plats, så är energifrågan neutraliserad i valrörelsen, och Ebba Busch kan hävda att hon gjort sitt jobb som hittat en lösning för energipolitiken som partier i båda blocken är nöjda med.

Samtidigt gör utspelen att Ebba Busch framstår som pragmatisk och ”snällare” än hennes vanliga vassa utspel brukar få henne att framstå. Det är fullt möjligt att KD räknar med att moderata stödröster kommer att utebli givet M:s prekära opinionsläge, och att man istället för att klara spärren måste vinna väljare från det andra blocket. Då behövs den typ av mjukare ton Busch visat prov på under veckan.

Om hon lyckas kan Tidö som koalition gynnas av detta. Det är ju trots allt genom att vinna det andra blockets väljare som man vinner val. Risken är samtidigt stor att Buschs utspel istället får Tidö att framstå som ännu mera splittrade än man redan gjorde, och att detta undergräver argumentet om regeringsduglighet.

Ebba Busch spelar således ett högt spel, men givet opinionsläget så känner hon troligen att hon inte har något att förlora. Och hon kan ha rätt.