I en tidigare text diskuterade jag Kinas pågående bankkris och risken att bankkrisen sprider sig till andra länder. Skuldkrisen är dock bara ett symtom på en mycket större sjukdom som tydligt infekterat det kinesiska ledarskapet: Nationell hybris. Efter årtionden av skyhög tillväxt och snabbt växande globalt inflytande så tycks regeringen i Beijing tro att Kina är osårbart. Så är inte fallet.
Läs även: Gustavsson: Kinas skuldkris ett hot mot den globala ekonomin
Faktum är att Kinas ekonomi vid det här laget är oerhört sargad. När covid-19 började lyckades Kina snabbt och brutalt kväva den inhemska spridningen, om än tyvärr inte förrän smittan lämnade landet, vilket sedermera ledde till pandemin. Många, inklusive jag själv, var tveksamma till huruvida det mycket tätt befolkade Kina verkligen hade så få covid-19-fall som de hävdade. Efter februari 2020 rapporterade Kina så gott som inga nya covid-fall. Officiellt har bara strax över 5 000 kineser dött i pandemin, och det alltså i en befolkning på 1,4 miljarder.
Svaret på denna gåta är att Kina, som enda kvarstående land, har en Zero Covid-policy. Man accepterar ingen smittspridning överhuvudtaget, trots att vaccin och nya behandlingar gjort covid-19 mindre dödligt än det var från början. Den typ av totala nedstängningar som var vanliga i många länder i mars–april 2020, då invånare inte tilläts lämna sina hem och alla butiker stängde, är fortfarande standard i Kina. Flera städer, inklusive miljonstäder, har fått stänga ner helt efter att bara enstaka covid-19-fall konstaterats inom stadens gränser. Detta har haft oerhörda konsekvenser för Kinas ekonomi, och för medborgarnas tilltro till ekonomin, något som bidragit till den skuldkris och de bankrusningar som blivit så vanliga det senaste året.
Läs även: Kina: Riskerar försämrad relation till USA
Att Kina under över två års tid fört en nolltoleranspolitik mot covid har också gjort att betydligt fler kineser, jämfört med européer, saknar antikroppar mot viruset. Kina har precis som alla andra länder genomfört vaccinationskampanjer, men tyvärr har man insisterat på att använda sina egna, kinesiskt uppfunna och tillverkade vaccin, som är betydligt mindre effektiva. Bara för att göra saken värre så är vaccinationsnivåerna lägst bland de äldsta kineserna som ju är mest sårbara. Om Kina skulle ändra sin lockdown-politik och ”släppa lös” viruset idag så skulle miljontals kineser dö. Om man fortsätter på inslagen väg, så kommer landet sannolikt att uppleva sin första verkliga lågkonjunktur sedan 1993.
Det genomgående temat både i skuldkrisen, vaccinationskampanjen och Zero Covid-politiken är nationell hybris. Kinas regering hade utan problem kunnat importera utländska vaccin, men det hade krävt ödmjukheten att erkänna att deras inhemska vaccinforskning inte gett fullt så bra resultat som man hoppats på. Man hade också kunnat styra om sin covid-politik från utrotning av viruset till hantering av smittspridningsgraden när alla andra länder gjorde det, men det hade krävt att man erkände att viruset, tvärtemot vad propagandan gjort gällande, inte längre realistiskt gick att utrota.
Om vi tar ett steg tillbaka så kunde Kina redan i december 2019, då viruset upptäcktes, ha lagt alla kort på bordet, offentliggjort precis allt man visste om det nya viruset och bett om hjälp från omvärlden att stoppa smittspridningen, och då hade pandemin kanske kunnat undvikas helt och hållet. Tyvärr vann hybrisen återigen över det sunda förnuftet.
Läs även: Kinas kasinometropol håller fortsatt stängt
Kina har de senaste åren blivit ett ännu mer totalitärt land, med en växande övervakningsapparat som ständigt är på utkik efter nya hot mot nationens säkerhet. Det största hotet mot Kina kommer dock från Kommunistpartiets ledarskap. Det största hoppet för oss som inte vill se Kina som världens främsta supermakt består i att Beijing genom sitt inkompetenta ledarskap klantar bort det gyllene läge Kinas snabba tillväxt och västvärldens naivitet gett dem. Just nu och i ljuset av Kinas handlingar det senaste året måste jag säga att det hoppet faktiskt känns väldigt stort.
