I skymundan av allt dramatiskt som hänt i Europa det senaste halvåret, så har Kina tagit stormsteg mot en skuldkris. Flera banker har fryst alla sparkonton och vägrat sparare att ta ut sina pengar. Skuldkrisen är det senaste i en lång rad bevis på att Kinas framtid som ekonomisk stormakt kan ifrågasättas, men minst lika mycket bör skuldkrisen påminna oss om varför det är en dålig idé att göra sig beroende av diktaturer.

Läs även: Kina: Riskerar försämrad relation till USA

Diktaturer har två stora fördelar gentemot demokratier. Den största är effektiviteten i beslutsfattandet. I en demokrati ska varje beslut involvera parlamentet, skickas ut på remiss och inte sällan debatteras livligt i media. Det tar ofta månader eller år innan en parlamentarisk majoritet har ställt sig bakom ett visst alternativ. I en diktatur bestämmer en eller ett fåtal personer i det regerande partiets innersta krets (i Kinas fall Kommunistpartiet), och så länge de är överens, så blir det som de vill.

Europas historia har flera exempel på geniala kungar som använde sin oerhörda makt för folkets bästa, i fallet Sverige kan exempelvis Magnus Ladulås nämnas. Tyvärr har vi också flera exempel på raka motsatsen. Och detta är diktaturers inneboende svaghet: En kompetent diktator kommer förr eller senare att efterträdas av en inkompetent diktator. En inkompetent diktator kan orsaka mer skada än någon inkompetent vald demokratisk regering, eftersom möjligheten att avsätta diktatorn i nästa val per definition inte finns, och diktatorn blir inte ”bromsad” av oppositionspartier, remissinstanser, grundlagar och alla andra hinder som en demokratisk regering måste tampas med.

Den andra stora fördelen en diktatur har gentemot demokratier är att man inte behöver ta hänsyn till mänskliga rättigheter och rättssäkerhet. Kinas regim har mer eller mindre tvingat människor på landsbygden att flytta till städerna och fabrikerna på ett sätt som varit omöjligt i en demokrati, och detta har bidragit till landets snabba ekonomiska tillväxt. Att kunna beslagta mark från privata landägare utan att ens behöva gå igenom en rättsprocess är också behändigt när man vill bygga ny infrastruktur för att växa snabbare. Kontroll av media gör också att man i mångt och mycket kan styra vad konsumenter köper och hur.

Precis som med den första fördelen är det dock bara en fördel så länge diktatorn är någorlunda vettig. När man förr eller senare får en idiot som diktator, så vänds fördelen till en nackdel.

Läs även: Gustavsson: Yttrandefriheten kritisk för kraftmätningen med Kina

Det bästa exemplet på detta är den pågående skuldkrisen: Tidigare i vår gick ett antal kinesiska banker i Henan-provinsen omkull. Detta var i sig självt ingen katastrof då det rörde sig om mindre banker, och Kina har precis som Sverige och de flesta andra länder en insättningsgaranti som säkerställer att sparare inte ska behöva förlora sina pengar även om banken de sparar i går i konkurs. Istället för att antingen ge bankerna en ”bailout”, eller låta dem gå i konkurs och sedan snabbast möjligt ersätta småspararna, så valde myndigheterna dock att lägga locket på och frysa alla uttag. Detta ledde förutsägbart nog till massiva demonstrationer från sparare som förlorat sina sparpengar, och istället för att inse sitt misstag, så skickade regimen förutsägbart nog in polisen för att med våld kväva protesterna.

Det krävs inte mycket för att förstå vilka ödesdigra konsekvenser det här kan få för Kinas ekonomi: När kinesiska sparare hos andra banker och i andra delar av landet ser att spararna i Henan inte får sina pengar tillbaka, så kan de mycket väl dra slutsatsen att de själva borde passa på att ta ut sina egna sparpengar medan tid finns. Detta blir snabbt till en självuppfyllande profetia med bankrusningar, kraftigt minskat konsumentförtroende, och lågkonjunktur som följd.

Detta är ett perfekt exempel på vad som händer när en regering har all makt, men ingen kompetens. Och ingen som vågar tala om för dem att de saknar kompetens.

Kina har de senaste åren gått i en alltmer totalitär riktning, något inte minst Hong Kong fått erfara. Det kan debatteras om Kina någonsin haft en ”god” diktator, men tidigare diktatorer har inte varit så fullkomligt inkompetenta och fyllda av hybris att de faktiskt på allvar riskerat att fälla Kinas ekonomi. Kina är idag en så stor global ekonomisk spelare att deras skuldkris bör intressera oss alla.

Läs även: Gustavsson: Frihandel är nyckeln till att slå Kina

Innan man gör sin ekonomi beroende av diktaturer, så bör man ha i åtanke att dessa diktaturer förr eller senare kommer att få en ledare tillräckligt inkompetent för att rasera inte bara diktaturens, utan alla dess handelspartners ekonomier också. Vi är många som önskar att västvärlden tänkt på detta innan vi lät våra industrier skeppas till Kina. Som vanligt är det lätt att vara efterklok.