
Tidöpartierna har beslutat om en halvering av matmomsen! Men även om det är ett bra beslut så har man sjabblat till det praktiska utförandet. John Gustavsson förklarar varför.
Vill regeringen ens vinna valet? Som en av de varmaste anhängarna av sänkt matmoms borde jag vara överlycklig när regeringen nu äntligen gått ut med att momsen halveras. Tyvärr blev detta ännu en urvattnad reform, som regeringen lyckats klanta till på nära nog varje vis.
Låt oss börja med det mest uppenbara problemet: Momsen sänks först i april. Detta är oerhört märkligt; skattesänkningar sker ju nästan alltid den 1 januari. Att en regering som ligger under med 6–7 procent i opinionen frivilligt tappar tre månaders tid för sänkningen att få genomslag bland väljare är obegripligt.
Idag finns det ju fortfarande många osäkra väljare. För varje månad som går innan valet blir den andelen dock lägre. Det är dåligt för den sida som ligger under. När väljare väl hunnit bestämma sig, så är uppförsbacken för att få dem att ändra sig mycket brantare.
Att sänka matmomsen först om drygt ett halvår ger också handlarna möjligheten att höja priserna innan momsen sänks. Om momsen sänkts redan vid nyår hade möjligheten att genomföra gradvisa ”smyghöjningar” varje månad innan sänkningen varit betydligt mindre. Ja, sannolikheten är fortfarande stor att matpriserna sjunker ungefär i linje med momsen, men varför ens ta risken? Förstår regeringen inte att en utebliven prissänkning skulle bli dödsstöten för chanserna till omval?
Är det månne någon ”opolitisk” tjänsteman som inbillat statsministern att det är omöjligt att sänka momsen redan vid nyår? Eller är det Svenskt Näringsliv som fått regeringen att utforma reformen på ett sätt som maximerar matjättarnas möjligheter att roffa åt sig så mycket som möjligt av sänkningen? Vad är det egentligen som har hänt när en moderatledd regering plötsligt glömt bort hur man genomför en skattesänkning?
Faktum är att det varit möjligt att sänka momsen ännu tidigare, exempelvis lagom till julhandeln i december. Skattesatser är faktiskt en kran som regeringen kan vrida av och på (eller rättare sagt upp och ner) när helst de vill.
För att säkerställa att matbutikerna faktiskt sänker priserna med motsvarande momssänkningen så tillsätter regeringen en ”matpriskommission”. Det låter bra, men kommissionen får av informationen att döma inte befogenhet att faktiskt straffa handlare som inte sänker sina priser i linje med momsen.
Det gör kommissionen till en papperstiger innan den ens kommit igång. Om det ska finnas någon vits med en kommission måste kommissionen ha befogenhet att nära nog rulla ut giljotiner på Sergels torg för att ta hand om eventuella ockrare som inte sänker samtliga matpriser med sex procent den 1 april.
Tajmingen på presentationen lämnade också mycket att önska: I flera veckor har det nu spekulerats kring att en momssänkning var på gång. Under denna tid har flera oppositionspartier hunnit gå ut med att de numera vill sänka momsen. Det är svårt att vinna väljare på en reform som de flesta oppositionspartier, tack vare att regeringen som vanligt släpade benen efter sig, nu hunnit först med att föreslå.
Utöver tajmingen, så är det märkligt att man inte kort och gott avskaffade matmomsen: Kostnaden för att halvera matmomsen är beräknad till 21 miljarder. Intressant nog så hade kostnaden om man helt avskaffat matmomsen inte, som man skulle kunna tro, varit 42 miljarder. Detta beror på administrativa kostnader som varje skatt oavsett nivå har. Givet hur matpriserna har skenat på senare år är det obegripligt att en högerregering drar sig för att helt avskaffa matmomsen.
Kristerssons tid som statsminister har präglats av förseningar, tjänstemannastyre, och urvattnande av både vallöften och nödvändiga reformer. Det bär emot att säga något gott om Reinfeldt-eran, men på den tiden visste Moderaterna åtminstone hur man både sänkte och avskaffade skatter. Att man glömt detta under Kristersson är ännu en anledning till att han inte bör leda Moderaterna och regeringen i nästa års valrörelse.