Ett ständigt upprepat mantra är att Sverige lider av kompetensbrist. Det är lätt att raljera – hur kan det råda kompetensbrist, givet det enorma ”kompetensregn” vi enligt säkra uppgifter från SVT fick uppleva för inte alls länge sedan? Låt oss ändå analysera: Har Sverige kompetensbrist, och kräver denna kompetensbrist i så fall utomeuropeisk arbetskraftsinvandring?

Vilka symptom indikerar brist på arbetskraft? Det mest uppenbara är en låg arbetslöshet, vilket Sverige som bekant inte har. Sveriges arbetsmarknad är extremt segregerad, med en arbetslöshet för utlandsfödda och människor med utländsk bakgrund som är skyhög, och en annan, betydligt måttligare (om än inte låg) nivå för etniska svenskar.

Det andra som karaktäriserar arbetskraftsbrist är kraftigt stigande löner. Arbetsmarknaden, som alla andra marknader, styrs av tillgång och efterfrågan: Om tillgång på arbetskraft plötsligt saknas, så går priset – lönerna – upp. I Sverige är reallönerna fortfarande mer än fem procent lägre idag jämfört med 2021.

Här kan man självklart invända att Sverige kanske inte har arbetskraftsbrist i allmänhet, men ändå kompetensbrist i vissa yrken. Då är frågan varför de yrken som pekas ut av både Migrationsverket och Timbro som yrken där kompetens måste importeras, av allt att döma haft samma löneutveckling som resten av arbetsmarknaden? Om bristen är så stor, varför leder inte bristen på tillgång till högre priser på arbetskraft?

Att vi plötsligt pratar om arbetskraftsinvandring beror på att regeringen, mot protester från ansvarig minister Johan Britz, avser skärpa kraven: För att få tillstånd att arbetskraftsinvandra till Sverige från utanför EU ska i framtiden krävas att ens arbetsgivare erbjuder en lön på minst 37 100 kronor, alltså motsvarande Sveriges medianlön. På så vis kommer ingen utomeuropeisk arbetskraftsinvandrare att kunna bidra till lönedumpning, eftersom alla kommer tjäna mer än eller lika mycket som snittet.

Det finns ytterst få yrken där vi:

1) har brist på arbetskraft

2) inte snabbt skulle kunna utbilda eller hänvisa existerande arbetslösa

3) där lönen ligger under medianlönen för riket i stort

4) där språkkunskaper i svenska inte krävs

5) Där vi inte kan hitta arbetskraft inom EU

Återigen: Lönegolvet gäller endast utomeuropeisk invandring. Det är fortsatt fritt fram för låglöneinvandring från länder som Rumänien och Bulgarien. Detta räcker dock inte enligt Timbro.

Det är också en öppen hemlighet att arbetskraftsinvandring idag ofta används som ett substitut för anhöriginvandring. Invandrare som driver ett företag ansöker ofta om att få anställa släktingar från hemlandet, som då får rätt att flytta till Sverige. Inte minst restaurangbranschen har drabbats av detta. Att, som Migrationsverket och Timbro vill, tillåta arbetskraftsinvandring av pizzabagare (ett av flera yrken man vill ska undantas från lönegolvet) som undergräver svenska kockar och krögare är ett rent hån.

Det är oerhört viktigt att Tidöregeringen – och då främst SD, som visat oroande tecken på att börja vela i frågan – står på sig. Svenskar röstade fram den här regeringen för att få ett stopp på massinvandringen från tredje världen. För vanliga svenskar spelar det ingen roll om det rör sig om asylinvandrare från Pakistan, eller Foodora-bud som på grund av den påstådda ”kompetensbristen” tillåtits arbetskraftsinvandra från Pakistan. Det är ju samma människor, kultur och värderingar, och de är därför lika lite välkomna.

Migrationen är för Tidöpartierna ett trumfkort inför valet 2026, givet att Socialdemokraterna går till val på en mångdubbling av asylinvandringen. När företagslobbyn nu tigger om utländsk arbetskraft, så bör regeringen därför hänvisa dem till den kvarts miljon arbetslösa utlänningar som Sverige har kvar sedan det förra ”kompetensregnet”. Annars blir uppförsbacken i valet nästa år genast brantare.