
Liberalerna vill att Sverige tar emot sårade Gazabor och ger dem vård i Sverige. Detta skulle skapa en djup spricka i den damm mot massinvandringen Tidöpartierna försökt bygga, skriver John Gustavsson.
Liberalerna har nyligen gått ut med att Sverige bör ta emot patienter från Gaza, närmare bestämt skadade barn. Bakom känsloargumenten finns dock ingen logik. Sverige har sedan länge drabbats av upprivande, ofta våldsamma och antisemitiska demonstrationer. Att ett regeringsparti häller bensin på elden genom att föreslå eftergifter är högst oansvarigt.
Till att börja med: Ja, det finns en humanitär kris i Gaza. Så mycket är alla överens om. Gaza är dock inte det enda området som genomgår en humanitär kris. Det finns inga argument för att ta emot barn från Gaza, som inte skulle gå att tillämpa på exempelvis Sudan.
Gaza gränsar också inte bara till Israel, utan också till Egypten. Flera rika arabländer finns i närområdet. Det logiska vore att någon eller några av dessa tog emot inte bara barnen, utan flyktingar från kriget i största allmänhet.
Att de totalvägrar beror på en enda sak: Palestinier har, vart de än vänt sig i världen, orsakat katastrofer. När Jordanien tog över Västbanken 1950 gav man medborgarskap åt de hundratusentals palestinier som bodde där. Resultatet? Inbördeskrig, och tiotusentals palestinier fördrevs till Libanon. Som tack för välkomnandet fick Libanon inte ens fem år senare ett inbördeskrig på halsen initierat av just PLO, ett krig som efter 15 år ledde till ett islamskt maktövertagande av det då kristna Libanon.
Inbördeskriget i Libanon hann knappt ta slut, innan Kuwait med 400 000 palestinier fick lära sig samma läxa. När Saddam Hussein invaderade landet 1990, så ställde sig den palestinska minoriteten helhjärtat på hans sida, trots att Kuwait tagit emot dem och gett dem (ofta högbetalda) jobb. Efter kriget fördrevs nästan alla palestinier ur Kuwait, och de länder som ofta motvilligt tog emot dem vägrade av förståeliga skäl att ge flyktingarna medborgarskap.
När Egypten efter långa förhandlingar lyckades få Israel att ge tillbaka Sinaihalvön, som Israel ockuperat efter sexdagarskriget 1967, så visade man inget intresse av att också få tillbaka Gaza (som också tillhört Egypten). Ett viktigt skäl till detta var att det bodde för många galningar i Gaza, och Egypten hade nog av jihadister i sitt eget land.
Självklart kan man invända att Liberalernas förslag handlar om vård, inte asyl, och att det rör sig om barn som knappast kan utgöra ett säkerhetshot. Vård och asyl är dock samma sak när det kommer till palestinska flyktingar: Redan idag stoppas utvisningar när ursprungslandet anses otryggt. I fallet Gaza/Palestina så finns inget ursprungsland att utvisa till. Den som lyckas ta sig hit, minderårig eller ej, kommer att få stanna. Eftersom det under Liberalernas plan rör sig om barn så kommer de också ha rätt till familjeåterförening, alltså att föräldrarna får komma hit.
SE ÄVEN: Skogkär: Den palestinske patienten
Tidöregeringen sitter i ett tufft opinionsläge. Lyckligtvis har man två trumfkort på hand: Enigheten bland partierna, som står i skarp kontrast till den rödgröna röra Magdalena Andersson har att erbjuda. Och, att asylmigrationen minskat till nivåer vi inte sett sedan 1970-talet. Båda dessa trumfkort undergrävs nu av Liberalerna.
Liberalernas förslag har såklart i princip noll chans att bli verklighet under Tidöregeringen. Sverigedemokraterna skulle aldrig tillåta ökad asylinvandring, från något land. Utspelet från den utrikespolitiske talesmannen Joar Forssell handlar istället, precis som Johan Britz’ utspel häromdagen om att bryta överenskommelsen om arbetskraftsinvandring, om positionering och profilering inför valet.
I sin desperata kamp för att klara riksdagsspärren, så tycks Liberalerna inte bry sig så mycket om huruvida man samtidigt underminerar Tidöpartiernas chanser till omval. Kanske var detta oundvikligt. Helt oavsett måste regeringen hålla fast vid att inte ta emot asylsökande från Gaza.