Pressen på regeringen att låta Sverige ta emot patienter från Gaza ökar. Men det finns ingen anledning att flyga hit sjuka och skadade när fullgod vård finns att få på betydligt närmre håll. Särskilt inte som det innebär att svenskar med behov av vård skulle få stå tillbaka.
Högst sannolikt är det endast en tidsfråga innan regeringen Kristersson ändrar sig och ger grönt ljus för att låta patienter från Gaza få vård i Sverige. Sker det i dag, imorgon eller nästa vecka? Den exakta tidpunkten är svår att förutspå men att omsvängningen kommer finns det ingen större anledning att betvivla, något annat vore förvånande. Regeringens politik i allt som rör Mellanösternkonflikten har visat sig ha i stort sett samma hållbarhet som färsk mjölk, samma tydliga riktning som en vindflöjel.
Medierna – inte minst public service – har de senaste veckorna drivit en allt intensivare påverkanskampanj i frågan. På torsdagen hade Ekot letat upp det fiktiva landet Palestinas Sverigeambassadör, Rula Almhaissen, som inte oväntat tycker att svenska sjukhus ska ta emot skadade palestinier.
Sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) framhärdar i att regeringen inte utesluter någonting, vilket erfarenhetsmässigt bör tolkas som att regeringen står redo att byta linje när det passar.
Liberalerna har redan bytt. Om Sverige kan göra skillnad för civila palestinier genom att ta emot ett mycket litet antal svårt sjuka barn från Gaza, så tycker jag att vi ska göra det, sade Joar Forssell, Liberalernas utrikespolitiske talesperson, till Ekot på torsdagen.
Vilken skillnad det i praktiken skulle göra att transportera ett “mycket litet antal” barn från Gaza till Sverige är oklart.
Dagligen dyker det upp exempel på den svenska sjukvårdens brister, på patienter som tvingas köa för att genomgå brådskande behandling och undersökningar. Läkare och vårdpersonal i Sverige har under flera års tid högljutt drivit på för att sjukvården ska få större resurser. Faktum är att det är svårt att dra sig till minnes någon tidpunkt då det inte hävdats att svensk sjukvård går på knäna. I våras slog Läkarförbundet än en gång larm om underdimensionerad primärvård, allt längre köer och allt färre vårdplatser.
Från Vårdförbundet hörs samma kritik.
“Det är medborgarna i vårt land som får betala priset med långa väntetider på akuten och uppskjutna operationer”, klagade förbundets ordförande Sineva Ribeiro i Expressen.
Enligt en granskning av tidningen Sjukhusläkaren i höstas fanns det i 42 procent av dödsfallen inom slutenvården under 2023 – hundra stycken – en tydlig koppling till brist på vårdplatser, resursbrist eller personalbrist.
Nu tycks allt sådant vara glömt. När regeringen hänvisar till vårdens pressade arbetssituation som argument för att inte ta emot patienter från Gaza avfärdas detta av Ribeiro.
“Det är bara en ursäkt, tänker jag. Det handlar om att ge humanitär hjälp till dem som behöver det runt om i världen.”
Vårdförbundet tycks dock av hemsidan att döma inte driva några kampanjer för att hämta patienter från Sudan, Jemen, Kongo eller andra krigs- och krisområden till Sverige.
Den rödgröna oppositionen har under hela mandatperioden anklagat regeringen för att inte ge sjukvården tillräckligt med pengar. Samtidigt kritiserar dessa partiers ledande företrädare i SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, regeringen för att inte ta emot patienter från Gaza.
Läs även: Skogkär: Låt de rika arabstaterna betala när Gaza ska återuppbyggas
Det är nästan som om det fanns två skilda sjukvårdssystem i Sverige, ett med ständig brist på resurser dit svenska patienter är hänvisade, och ett med alla nödvändiga resurser redo för patienter från Gaza.
Allt detta kan hur som helst vara bra att komma ihåg när vårdfacken och regionerna åter börjar klaga över bristande resurser, stress, omöjliga scheman och att statsbidragen är otillräckliga.
Utan oändliga resurser, vilket sjukvården trots allt inte har, krävs det prioriteringar. Att ge även ett mycket litet antal svårt sjuka barn från Gaza vård, som Joar Forssell (L) talar om, innebär att andra patienter får stå tillbaka. Patienter som med viss rätt förväntar sig att få den vård vid sjukdom eller olycksfall som de betalar för via skattsedeln.
Barnen i Gaza, sjuka såväl som skadade, kan få all den hjälp de behöver på betydligt närmre håll. Till exempel i Kuwait, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten eller Qatar där det finns högkvalificerad vård att tillgå, säkerligen inte sämre, säkerligen inte med mindre resurser, än den svenska. Det finns ingen anledning att transportera patienter ända till Sverige. Om det inte är för att detta är den typ av i praktiken meningslös symbolpolitik politiker älskar. Inte minst politiker i den humanitära stormakten Sverige.
