
Trump är en mobbare, en girig och småaktig sådan. Han kommer att klösa åt sig allt han kan tills någon står upp mot honom. Svenska trupper på Grönland är steg 1, skriver John Gustavsson.
Donald Trump har tillkännagett en strafftull på 10 procent på åtta europeiska länder, däribland Sverige, för att vi skickat soldater till Grönland. Det finns bara ett rimligt svar, och Ulf Kristersson måste agera snabbt: Vi måste skicka fler soldater till Grönland. Inte bara för att detta är det enda rimliga svaret till Trump, utan också för att risken annars är uppenbar att Magdalena Andersson återvänder till Rosenbad i höst.
Krisen på Grönland är en försenad julklapp inte bara åt Andersson, utan åt hela vänsterblocket. De mest USA-kritiska rösterna har alltid funnits till vänster. När USA gör bort sig så drabbar det därför högern via ”guilt by association”.
Och särskilt då SD. Även om Jimmie Åkesson och de flesta andra av de högsta hönsen varit balanserade och ofta öppet kritiska – som när Trumps anhängare stormade Kapitolium – så är det ett faktum att SD var det enda parti där fler väljare föredrog Trump över Kamala Harris. Många SD:are med stora följarskaror har höjt Trump till skyarna.
Se ÄVEN: REPLIK: Realismens återkomst – Grönland till USA
Vi riskerar nu plötsligt att få en absurd situation där massinvandringsförespråkarna till vänster framstår som patrioter, villiga att likt David mot Goliat stå upp för Norden mot jätten till väst, medan högern och SD framstår som någonstans mellan ängsliga fegisar och kollaboratörer.
SE ÄVEN: Gustavsson: Grönlandstestet – Är du en man eller en Trump-lakej?
Därför är nästa steg logiskt: Ulf Kristersson, flankerad av sina partiledarkollegor i Tidö, måste tillkännage att Sverige som svar på Trumps tullar nu omedelbart skickar fler soldater till Grönland. Vill Trump sedan flerdubbla sina tullar, så är han välkommen att göra det.
Detta vore ett utmärkt drag politiskt, eftersom röster inom Vänster- och Miljöpartiet nästan garanterat skulle ställa sig kritiska. Dessa, i synnerhet MP, är partier med djupa rötter inom fredsrörelsen. Visst, man hatar USA, men man hatar också militära åtgärder och konfrontationer. Om Kristersson kan splittra Anderssons regeringsunderlag i grönlandsfrågan så är mycket vunnet.
Bland Trumps trogna akolyter, inklusive svenskar som byggt en karriär på att lovprisa honom, så föreslås nu att Europa måste förhandla, kompromissa, försöka ”förstå” Trump och framförallt klä sig i säckväv och aska och bekänna sina synder: Hade Europa bara tagit ansvar för Arktis, så hade ju Trump aldrig känt att han behövde agera så här.
SE ÄVEN: Holmgren: Grönland – varför USA inte har något val
Det är struntprat. Det första Trump gjorde som president denna mandatperiod, var att döpa om Mexikanska golfen till Amerikanska golfen. Han har även döpt om kulturcentrumet Kennedy Center till Trump-Kennedy Center. Han benådade en demokratisk politiker (Henry Cuellar) som dömts för mutbrott, efter att Cuellar lovordat Trump och antytt att han skulle byta parti i utbyte mot en benådning. När han sedan inte gjorde det, så skrev Trump ett argt inlägg om hur illojal han var. Han lyckades nyligen få María Corina Machado att ge honom fredspriset hon vann för några månader sedan (eftersom Trump tycker att han förtjänar det mer).
Vad har allt detta gemensamt? Trump drivs av ego, av girighet, och han föraktar svaghet. Vill du få något från Trump, måste du stå på dig. Därför lyckas Ryssland och Kina, som talar ett annat språk, gång på gång att köra över Trump (därför är TikTok lagligt i USA, över fem år efter att Trump först lovade att förbjuda det).
I kriser stärks ofta den sittande regeringen. Det förutsätter dock att man inte blir handlingsförlamad; då kan det sluta som för Göran Persson och Laila Freivalds efter tsunamin 2004. Vill regeringen gå vinnande ur den här krisen, måste man anta en ledande roll när Europa slår tillbaka mot Trump. Till att börja med, genom att skicka fler svenska soldater till Grönland.