Facebook noscript imageGustavsson: Sverige bör neka ryska vapenvägrare asyl
John Gustavsson
Krönikörer
Gustavsson: Sverige bör neka ryska vapenvägrare asyl
Ukrainska artillerister väntar de ryska inkallade i Ukraina. Foto: Kostiantyn Liberov/AP/TT
Ukrainska artillerister väntar de ryska inkallade i Ukraina. Foto: Kostiantyn Liberov/AP/TT

Den ryska revolutionen lyckades inte på grund av folkligt missnöje, utan därför att tvångsinkallade soldater vände sina vapen mot tsaren. Nu tvångsinkallas åter ryska soldater till ett meningslöst krig och istället för att fly bör de göra samma sak som deras olycksbröder gjorde då, skriver John Gustavsson.

Ryssland har tillkännagett att man avser mobilisera 300 000 reservister för att slåss mot Ukraina. Många ryssar googlar nu febrilt hur man kan ta sig ut ur landet, och vissa av de mer desperata googlar hur man enklast kan bryta sin egen arm och på så vis få medicinskt undantag från militärtjänstgöringen. Jonas Sjöstedt har på Twitter gått ut med att Sverige bör ge ryska vapenvägrare asyl. Han har fel, och som vanligt i migrationssammanhang så har vänstern svårt för att se helheten.

Läs även: Zelenskyj: Frånta Ryssland dess vetorätt i FN:s säkerhetsråd

För att se den krävs i det här sammanhanget en tillbakablick på Rysslands historia: Den ryska revolutionen 1917 föregicks av första världskriget, ett krig som gick helt katastrofalt dåligt för det under-industrialiserade Ryssland som vid krigets utbrott leddes av tsar Nicholas II. Ryssland blev fullkomligt överkört av den mycket mer välorganiserade och välutrustade tyska armén. Ute i landet grodde missnöjet över ett krig som slukade både människoliv och resurser.

Tsar Nicholas II var Europas enda kvarvarande envåldshärskare; i alla andra länder hade monarkerna vid det laget tvingats att åtminstone dela sin makt med ett parlament, i Sveriges fall riksdagen. I Ryssland var duman, parlamentet som upprättats först 1905 efter det första ryska revolutionsförsöket, fortfarande bara ett rådgivande organ. Det var tsaren som i slutändan fattade alla beslut, och hans makt upprätthölls, som så ofta är fallet i diktaturer, av en lojal armé.

Det var dock just denna armé som blev hans fall. Ryska armén bestod under första världskriget nästan uteslutande av tvångsinkallade bönder och arbetare, som blivit skickade till fronten för att utkämpa ett krig som de på förhand fått höra skulle bli enkelt och kort, men som visade sig bli både blodigt och utdraget, där de mötte en motståndare (Tyskland) med betydligt bättre och modernare utrustning än de själva hade. Till råga på allt var detta ett krig som soldaterna förövrigt inte var helt säkra på varför deras land ens var inblandat i. Börjar det låta bekant? För det borde det göra.

Läs även: EU-kommissionens vice ordförande Josep Borrell i Bulletin: Strategin mot Ryssland fungerar

Även om det folkliga missnöjet var utbrett 1917, så hade revolutionärerna aldrig haft en chans mot armén. Ryska revolutionen lyckades eftersom armén vände sig mot tsaren. Hundratusentals ryska soldater övergav fronten men behöll sina tilldelade vapen och marscherade raka vägen till Sankt Petersburg och tsarens palats. Revolutionen var ett faktum. Kort därefter avgick tsar Nicholas II.

Drygt 100 år senare måste också denna del av historien nu gå i repris. De hundratusentals som nu tvångsinkallas till Rysslands armé måste vända sina vapen mot den verkliga fienden i Kreml. Att gömma sig i väst är inget alternativ, eftersom det inte kommer att leda till Putin-regimens fall. Ingen diktatur överlever utan militärens stöd, och nu finns det en verklig chans att Vladimir Putin kan förlora detta stöd.

Läs även: Gustavsson: Ryska unga mobiliseras till kanonmat i Ukraina

Att erbjuda asyl till dem som nu tvångsinkallas vore i detta läge fullkomligt kontraproduktivt, hur synd man än må tycka om dem. Ryssland är deras land, och nu måste de med vapen i hand ta ansvar för att förändra det landet. Det är hög tid att Vladimir Putin möter den förra ryske tsarens öde. Det är dags för en militärkupp.

John Gustavsson

Filosofie doktor i nationalekonomi, konservativ debattör och f.d. politisk rådgivare i Europaparlamentet.
Skriver även på sin egen substack The Hepatica
Twitter: @Nationstatist