När Turkiet slutligt gav med sig och meddelade att man skulle ratificera Sveriges Natoansökan, så förband sig samtidigt Sverige att arbeta för turkiskt EU-medlemskap. Somliga tycks ha tagit denna symboliska gest på allvar, men Turkiet kommer att bli EU-medlem när havet väller in i Sahara, noterar John Gustavsson.
Sedan det stod klart att Erdogan släpper sitt motstånd mot Sveriges ansökan om medlemskap i Nato så har många spekulerat i vad Erdogan fått i utbyte. På sociala medier och i vissa oseriösa medier har rykten spridits om att Turkiet nu får gå med i EU. Det stämmer att Sverige lovat att jobba för att så ska bli fallet, men ingen behöver vara orolig: Turkiet kommer inte att gå med i EU.
Läs även: 50 gripna vid Pridefirande i Turkiet
För att gå med i EU krävs att samtliga medlemsländer godkänner den nya medlemmen, alltså samma regel som finns inom Nato. Turkiets problem är att de flesta EU-länder har minst ett skäl att säga nej till landets medlemskap.
Om vi börjar med Cypern så ockuperar Turkiet sedan 50 år tillbaka över en tredjedel av ön. Cypern har ständigt hävdat sin territoriella rätt till hela ön. Skulle Cypern släppa in Turkiet utan att i utbyte få tillbaka Nordcypern? Inte en chans. Och skulle Erdogan kunna ge bort Nordcypern? Hans otroligt nationalistiska sympatisörer skulle aldrig förlåta honom.
Grekland står Cypern nära, kulturellt och diplomatiskt. Grekland och Turkiet har dessutom en egen gränsdispyt, som så sent som i december höll på att resultera i en väpnad konflikt. Kort sagt kommer inte heller Grekland gå med på att släppa in Turkiet i EU.
Sedan har vi öststaterna. Jag kan inte se att en enda av dem skulle låta Turkiet gå med i EU, av två skäl: Dels är öststaterna generellt sett mer kritiskt inställda till islam, och skulle av den anledningen inte vilja ha en muslimsk medlemsstat, med tillhörande fri invandring för turkar, i EU. Nästa stötesten är EU:s regionalstöd, som går till fattiga regioner i EU och står för runt en tredjedel av EU:s långtidsbudget.
Idag går stödet främst till Östeuropa. Om Turkiet skulle gå med i EU skulle de nuvarande mottagarländerna behöva dela med sig av kakan, och eftersom Turkiet både är större än Tyskland och fattigare än Rumänien, så skulle Turkiet ha rätt till oerhörda mängder regionalstöd som idag går till Östeuropa.
Att höja regionalstödsbudgeten är inget alternativ. EU är redan nu i en tveksam ekonomisk situation efter pandemin, inflationen och stödet till Ukraina. Det finns en lång lista på västländer – EU:s nettobidragsgivare – som inte skulle gå med på en så kraftig höjning av EU:s budget som skulle krävas för att ge Turkiet det regionalstöd man som medlem skulle ha rätt till, utan att behöva sänka regionalstödet för dagens mottagarländer.
Läs även: Avtalet med Sverige som fick Turkiets Erdoğan att säga ja
Som om alla dessa skäl inte räckte, så är Turkiet också sedan sju år tillbaka EU:s designerade flyktingläger. EU betalar som bekant Turkiet för att de ska stoppa asylsökande från att ta sig vidare till Europa. Situationen är långt ifrån optimal, men så ser verkligheten ut.
Att släppa in Turkiet i EU skulle innebära fri rörlighet mellan Turkiet och EU. Även om den fria rörligheten så klart på pappret bara skulle gälla turkiska medborgare och inte syriska flyktingar, så råder det ingen tvekan om att gränsen skulle luckras upp om Turkiet blev medlemmar, och att det skulle bli svårare att stoppa de fyra miljoner asylsökande som nu bor i Turkiet från att ta sig vidare till Europa. Även flyktingvänliga partier och regeringar i EU förstår att det vore politiskt självmord om en ny flyktingkris likt den 2015 skulle uppstå.
I Tyskland har Alternativ för Tyskland redan nått över 20 procent i opinionsmätningar, en fördubbling jämfört med valresultatet för två år sedan. Att låta Turkiet gå med i EU skulle garanterat leda till att AfD växte ytterligare, och det säger jag som en person som verkligen inte har något alls till övers för AfD. Detta politiska hot är skäl nog för Tysklands regering att säga bestämt nej till Turkiets EU-aspirationer.
Om avtalet mellan Sverige och Turkiet inte kommer att resultera i ett turkiskt medlemskap, varför ville då Turkiet ens ha med en sådan skrivelse? Det hela handlar om symbolpolitik. Turkiet kunde av praktiska skäl inte stå emot resten av Nato i frågan om Sveriges medlemskap i all evighet, men Turkiet kunde samtidigt av prestigeskäl inte ge med sig tomhänt.
Något behövde man få i utbyte, och att få Sverige att jobba för att Turkiet skulle integreras in i EU är… något, men i praktiken ingenting. Oroa er inte: Turkiet kommer inte att gå med i EU.
Läs även: Ahmed: Islamisten Erdogan kan knipa käft
