
Expos styrka är att man framställer sig som en objektiv granskare. Men vad Expo väljer (och inte väljer!) att skriva om visar att man egentligen är en aktivistgrupp på vänsterkanten. Detta skriver John Gustavsson.
Expo har en djupt odlad självbild som demokratins väktare. Framförallt så försvarar man Sverige mot minsta antydan till ett ”nytt 30-tal”, som Expo alltid påminner oss är nära förestående (och då inte bara rent kronologiskt). Därför är det märkligt att Expo, trots att det gått snart en vecka, inte skrivit en enda artikel om manifestationen i Umeå där dockor föreställande koncentrationslägerfångar hängdes i snaror.
Särskilt märkligt är det eftersom många framträdande politiker har kommenterat händelsen. Inte bara högerpolitiker som Ebba Busch, utan även företrädare från vänstern som Elfva Barrio (ordförande S-studenter) och Morgan Johansson har tagit avstånd från manifestationen, även om den sistnämnde fegade ur genom att stänga av kommentarerna på tweeten och följa upp med ett dussintal propalestinska tweets.
Så, vad är det då som hindrar nazisternas värsta mardröm Expo från att uttala sig?
Jag har i tidigare texter belyst att Expos rapportering sedan 7 oktober-attacken varit minst sagt bristfällig: Endast ett fåtal artiklar har berört antisemitism inom vänstern i allmänhet och Palestinaaktivismen i synnerhet. I Expos värld är det fortfarande 1993, då den främsta antisemitismen kom från skinhead-grupper som Vitt Ariskt Motstånd. Man tycks oförmögna att uppdatera sin världsbild. Eller kanske snarare obenägna?
Tidigare har Expo anklagat människor för antisemitism för att man använt uttryck som ”globalister” och ”djupa staten”. Detta trots att det var länge sedan sådana uttryck var exklusiva för antisemitiska miljöer, om de någonsin var det.
Att Expo på allvar inte skulle kunna se något antisemitiskt i att hänga en docka föreställande en judisk lägerfånge är därför en helt löjeväckande tanke. Tystnaden beror istället på att Expo redan från början var en rörelse dominerad av radikalvänstern, med sympatisörer och bidragsgivare från vänster- och invandrarmiljöer. Även om Expo inte består av de vassaste knivarna i lådan, så är man smarta nog att förstå att man inte biter den hand som matar en.
Vad skriver då Expo om istället? På förstasidan sprider man ironiskt nog själva en antisemitisk konspirationsteori, den om ”Storisrael”: Idén att Israel har en ambition om att inte bara ockupera Gaza, utan även ta delar av eller hela Jordanien, Libyen, Egypten och Syrien. Expo varnar för den israeliska extremhögern, som ingår i Netanyahus koalition, och som tydligen ska förespråka ett ”Storisrael”.
Sanningen är att ”Storisrael” är en ytterkantsidé i Israel utan brett stöd. Det enda parti som överhuvudtaget lyft frågan om territoriell expansion bortom Gaza/Västbanken fick 7 mandat i förra valet, och har backat i mätningarna sedan dess. Faktum är att det var Benjamin Netanyahus parti Likud som en gång gav tillbaka Sinaihalvön till Egypten och evakuerade både all militär och alla israeliska bosättare (ofta med våld) från Gaza.
Genom att prata om den israeliska extremhögern och hålla tyst om antisemitiska demonstrationer, så skickar Expo en outtalad men tydlig signal till islamister och till extremvänstern: Oroa er inte, vår kamp mot antisemitism gäller bara finniga pubertetsyngel med borgarbrackor till föräldrar, inte er.
Självklart har Expo rätt att granska vilka de vill, och skriva om vilka ämnen de vill. Givet de val stiftelsen gör, är det dock hög tid att Expo slutar att framställa sig som en objektiv vakthund mot rasism och nazism, utan som en vänsterradikal aktivistgrupp.