Gustavsson: Vildarna är en skam – men ibland är det bra med skam
Katja Nyberg utesluts ur Sverigedemokraterna efter en narkotikaskandal. Hon väljer dock att stanna i riksdagen och bli politisk vilde. Det är ett svek – men ett svek som förhoppningsvis lär partiet en läxa, skriver John Gustavsson.
Borde politiska vildar få behålla sina mandat, eller borde de uteslutas ur de folkvalda församlingar där de sitter? Diskussionen har dykt upp igen efter att Katja Nyberg bestämt sig för att sitta kvar i Riksdagen trots att hon nu inte längre är välkommen att representera Sverigedemokraterna. Hur mycket jag än avskyr politiska vildar som Nyberg så skulle ett förbud mot politiska vildar garanterat ge oss sämre lagstiftare.
Argumenten för att inte låta politiska vildar sitta kvar i exempelvis Riksdagen är på pappret övertygande: De är i regel inte personvalda, utan är istället invalda på sitt partis mandat, inte sitt eget. Människor röstade på deras parti i tron att partiet skulle få mandatet och kunna använda det för att genomföra sin politik. Vildar kan skapa stor osäkerhet som underminerar Sverige, i synnerhet i ett jämnt parlamentariskt läge; se Socialdemokraterna som förra mandatperioden tvingades ge eftergifter till Amineh Kakabaveh för att skrapa ihop 175 röster.
Ändå anser jag att Katja Nyberg, och de övriga av Riksdagens nu totalt 6 vildar, bör få sitta kvar i Riksdagen. Främst för att lära partierna en läxa i rekrytering.
Sverigedemokraternas två politiska vildar är båda prestigerekryteringar. Elsa Widding hade ingen lång bakgrund i partiet, men hade gjort stort avtryck i klimatdebatten, något som gav henne en plats på riksdagslistan 2022. Katja Nyberg å sin sida var polis och marknadsfördes kraftigt av SD 2018.
I synnerhet i fallet Widding är det uppenbart att Sverigedemokraterna inte gjorde sin research och kollade upp hur hon stod i andra frågor. Man tycks ha tänkt otroligt kortsiktigt: Hon har följare på internet och lockar säkert några väljare, och vi behöver alla vi kan få.
SE ÄVEN: Gustavsson: Widding vs Sverigedemokraterna
På samma sätt hade Socialdemokraterna kunnat göra hemläxan och kollat upp vem Jamal El-Haj var, innan de gav honom en plats på riksdagslistan. Vänsterpartiet hade kunnat prioritera kompetenta ”teamplayers” och inte, som det verkar, kvoterat in minoritetspersoner – Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas – i sin riksdagsgrupp bara för att det såg bra ut och lockade invandrarväljare.
SE ÄVEN: V-vildarna startar sitt nya parti
Det må låta hårt, men politiska vildar uppstår när partier slarvar med rekryteringen: När man ger valbara platser till människor som inte har förankring i partiet, och därför inte bryr sig om huruvida de skadar partiet genom att sitta kvar. (Hade Nyberg varit lojal SD:are hade hon avgått för flera veckor sedan).
När man väljer personer som inte är lagspelare utan enstöringar som vill köra sitt eget race, utan omtanke för partiets övergripande strategi och mål, så går det som det går. Samma sak när man tar in människor som inte kan fixa pressen från riksdagsarbetet utan att göra bort sig, eller (som tycks vara fallet med Nyberg) lätta på stressen med holk – något som ofta sker eftersom individerna har lite eller ingen erfarenhet av politiskt arbete innan de satt i Riksdagen.
Att låta partierna sparka ut vildarna ur Riksdagen skulle ge partiet mindre incitament att skärpa sig och vara noggrannare nästa gång de sätter ihop sina riksdagslistor. Det skulle vara fritt fram att ge en valbar plats till en 18-årig influencer med 1 miljon följare, dra nytta av personen under valkampanjen, och sedan öppna ett uteslutningsärende när han eller hon såklart visar sig inkompetent.
Om partierna genom ett uteslutningsärende kunde sparka ledamöterna från sina jobb, så skulle också ledamöterna position och inflytande gentemot partiledningen också minska ytterligare, och toppstyrningen – som redan är brutal i svensk politik – öka. Politiska vildar må vara enstöriga nötter, men en Riksdag som bara består av knapptryckare som inte ens teoretiskt, vad deras partier än gör, kan hota att lämna och bli vildar, är helt oacceptabelt ur en demokratisk synpunkt.
Katja Nyberg och hennes vilda kollegor utgör en skam för Riksdagen, men skamfläckar som henne bör leda till eftertanke hos partiernas valberedningar. Att avskaffa personliga mandat vore att sminka över ett rekryteringsproblem flera partier istället borde adressera.