Sveriges riksdag har som bekant åtta partier, men hälften av dem ligger mindre än två procent från spärren i opinionsmätningarna. Att antalet partier skulle halveras i nästa val är såklart extremt osannolikt. Likväl skulle en taskig valrörelse eller en illa tajmad skandal (tänk; valstugereportaget 2002) kunna leda till att något parti trillar ut.

Av de fyra partier det kan handla om, vilka skulle kunna ta sig tillbaka? Här är min rankning från mest till minst sannolika.

Mest sannolikt: Centerpartiet

Av de fyra partier som skulle kunna hamna under spärren i nästa val, så är Centerpartiet både det minst sannolika att trilla ur, och mest sannolika att komma tillbaka om man nu skulle göra det.

Anledningen är densamma: Pengar. Centerpartiet är sedan nästan 20 år tillbaka Sveriges överlägset rikaste parti, något man blev efter att man sålde partiets tidningskoncern för miljardbelopp.

Nackdelen med att inte sitta i riksdagen är att man inte får den gratis reklam som riksdagspartier får. Inga platser i riksdagen innebär inga riksdagsmotioner, inga interpellationer, och inga anföranden i riksdagens regelbundna partiledardebatter som medierna följer.

Dessutom inga inbjudningar till partiledardebatterna i tv som hålls regelbundet under varje mandatperiods gång (oftast i Agenda). Partier utanför riksdagen blir av förklarliga skäl lätt bortglömda och har svårt att höras i bruset och få regelbunden medieuppmärksamhet.

För Centerpartiet vore detta inget problem, eftersom man har råd att köpa sig reklamutrymme. Lite krasst kan man säga att centern sannolikt kan köpa tillbaka sina riksdagsmandat, om man av en händelse skulle förlora dem.

Näst mest sannolikt: Miljöpartiet

Något säger mig att ni som läser inte kommer att uppskatta rankningen, men Miljöpartiet är obestridlig tvåa.

För högerväljare (inklusive undertecknad) är Miljöpartiet mest associerat med höga el- och bensinpriser och öppna gränser, och med det i åtanke är det en gåta hur partiet ens överlevt så här långt. Och om vi äntligen blev av med dem, hur skulle de någonsin kunna göra comeback!?

Svaret är rätt enkelt: Miljöpartiet är det enda partiet som någonsin överlevt en mandatperiod utanför Riksdagen. Efter att ha åkt ur riksdagen 1991, så vann man tillbaka sina platser 1994. Detta ger partiet självförtroende. Miljöpartiets identitet och självbild bygger inte på att man är ett riksdagsparti.

Miljöpartiet har en profilfråga – miljön – som är otacksam när ekonomin är dålig och folk tänker på plånboksfrågor (som valet 1991), men samtidigt ger dem ett trumfkort varje gång en miljökatastrof sker.

Tjernobyl tog MP in i riksdagen 1988. En härdsmälta är väl inte så sannolik, men en liknande naturkatastrof kan få historien att upprepas. Det kan faktiskt räcka med en stekhet valårssommar präglad av skogsbränder, något som sannolikt räddade MP kvar 2018.

Miljöpartiets popularitet bland journalister innebär också att partiet kommer att fortsätta få utrymme i media, även utan riksdagsmandat.

På tredje plats: Kristdemokraterna

Tätt efter Miljöpartiet kommer KD. Kristdemokraterna har fördelen av att ha en grupp lojala kärnväljare, huvudsakligen frikyrkokristna som röstat (och/eller vars föräldrar och farföräldrar röstat) på partiet sedan det grundades på 1960-talet. Redan i partiets första val, 1964, vann man 1,8 % av rösterna, en siffra man fortsatte ligga kring i över 20 år tills man 1991 kom in i Riksdagen.

Kristdemokraternas kärnväljare räcker inte för att klara fyraprocentsspärren, men det räcker gott och väl för att partiet inte ska utplånas och kollapsa till ingenting. Sannolikt räcker de för att Kristdemokraterna ska fortsätta erhålla statligt partistöd (för detta är spärren 2,5 %), något som är en enorm ekonomisk draghjälp.

Av de fyra partier som riskerar att åka ur, så är Kristdemokraterna representerat i störst antal kommunfullmäktigeförsamlingar (261 av 290). Att ha en bred, landsomfattande organisation ska inte underskattas när förtroende ska återbyggas.

Att Kristdemokraterna inte är högre på listan beror på att partiet saknar en uppenbar profilfråga. Partiet grundades för att bekämpa avkristnandet och den växande omoralen i Sverige, en historia dagens kristdemokratiska politiker tycker är väldigt pinsam.

Vari ligger Kristdemokraternas existensberättigande idag? Vad gör partiet, som inte Jimmie Åkesson eller Ulf Kristersson gör bättre? Frågan är inte helt lätt att besvara.

Om Kristdemokraterna åker ur, är den bästa strategin kanske att återvända till rötterna och satsa helhjärtat på värdekonservatism. Bli det enda partiet som driver frågor som ökad kristendomsundervisning i skolan och ta kampen mot HBTQ-lobbyn. Var gänget som inte skäms för sin tro utan tar kyrkkaffet hela vägen in i riksdagen.

Skulle detta funka? Kanske. Helt klart är att Kristdemokraternas strategi att släta ut sin ideologi och bli ett vanligt högerparti i mängden inte längre är gångbar. Denna strategi har tagit dem till fyraprocentsspärrens brant, och kommer inte hjälpa dem komma in igen om de trillar ut.

Sämst läge för Liberalerna

Liberalerna har, precis som Kristdemokraterna, ingen tydlig profilfråga. Till skillnad från Centerpartiet har man ingen stor partikassa som kan betala löner och räkningar under en period utanför riksdagen. Och till skillnad från Kristdemokraterna har man ingen hård kärna av väljare som aldrig överger partiet.

Visst, Liberalerna har en hundraårig historia, men antalet inbitna väljare är mycket litet. Väljarflödet mellan inte minst L och C är stort, åt båda hållen.

Det är oklart vem som skulle leda Liberalerna tillbaka, givet att nästan ingen ville ta sig an uppdraget att leda partiet nu när de ändå är i riksdagen. Vad värre är är att andra partiers väljare inte ser positivt på Liberalerna.

Det går att tänka sig ett scenario där KD åker ur 2026, och några välvilliga moderater eller rent av sverigedemokrater i valet 2030 lånar partiet en röst för att få dem tillbaka (förutsatt att de i mätningar är i närheten av spärren). Även MP kan få hjälp av miljömedvetna sossar att göra comeback.

Liberalerna betraktas, rättvist eller ej, mest av allt som en bromskloss och allmänt opålitlig koalitionspartner. Faller man under spärren, så väntar ingen hjälp.

För Liberalerna är sannolikt vägen framåt efter ett riksdagsutträde istället en sammanslagning med Centerpartiet. Är det möjligt att valet 2030 blir det första för Centerliberalerna?