Ockupationen av Lundagård, numera Palestinagård, har ett löjets skimmer över sig. Det är ett slags lajvande av 68-rörelsen. Men på samma sätt som hos 68-rörelsen finns ett stort våldskapital under ytan hos ockupanterna.

Sydsvenskan hade häromdagen hade <a href="https://www.sydsvenskan.se/2024-05-18/demonstranterna-ska-uttala-sig-da-avbryts-intervjun/?fbclid=IwZXh0bgNhZW0CMTEAAR2Mw-X2c_lpIrkHi65YmXwZbggxanS-6IgeQI9rKE_HmoE4S154nCU-918_aem_AdSlWVUY_4gT6pAIE0WDjgDr_Og-7Q4GGEy4QpjXkycYa122h-IuaLWIKjo-XU-n4Ry0i69aAHKVBauJPqNagmX0&amp;auth_action=login">ett fantastiskt reportage</a> av journalisten Ines Hamdan om studenterna som ockuperar Lundagård. Hamdan skulle få göra en intervju med ockupanterna men intervjun stoppades. I stället blev reportaget närmast staplade beskrivningar av en miljö märkligt lik forna tiders maoister och det vansinne som fanns då.

Infocenter i det ockuperade Palestinagård. Foto: Johan Nilsson/TT 

Studenterna är löjeväckande men den anti-israeliska rörelsen har ett mycket stort våldskapital. 

Denna artikel är endast för prenumeranter

Välkommen att prenumerera på Bulletin. Då får du tillgång till hela artikeln och allt vårt exklusiva innehåll. Välj din prenumeration och bli en del av Bulletins community idag.