2020 fattade regeringen, ledd av Stefan Löfven, beslutet att ställa sig bakom IHRA:s , International Holocaust Remembrance Alliance, exempellista på antisemitism. Det är en lista på exempel på föreställningar som är antisemitiska.

Regeringen fattar, på gott och ont, beslut som kollektiv. Det går inte för en minister att inte vara ansvarig för de beslut som fattades. Med andra ord så stod den dåvarande finansministern Magdalena Andersson bakom exempellistan helt och hållet.

En av punkterna i listan är värd att beakta:

Förneka det judiska folket dess rätt till självbestämmande, till exempel genom att hävda att existensen av en israelisk stat är ett rasistiskt verk.

Här finns två intressanta bitar. Dels att föreställningen ”Från floden till havet” rakt av är sedd som rasistisk. Det andra är beskrivningen av Israel som en rasistisk stat. Självfallet kan saker förändras så att Israel blir en rasistisk stat. Men i dagsläget är den svenska hållningen att beskriva Israel som ett rasistiskt verk – en apartheidstat – en rasistisk uppfattning.

Det går att ha ett långt resonemang om hur israeliska araber och muslimer har den mest utvecklade demokratin, bästa skyddet för HBT-rättigheter och annat i hela Mellanöstern, men det är en annan text. Det centrala här är Magdalena Anderssons hållning. Driver någon linjen om Israel som rasistiskt projekt så är personen rasist. Punkt. Det har hon som minister ställt sig bakom.

Häromdagen gick Magdalena Andersson på kippavandring för att ta ställning mot antisemitism. Vandringen som stort var ett slags jippo. Men det är också något som förpliktigar om det inte ska vara en helt tom gest. Går hon dit så har hon tagit ställning, och måste stå fast vid det. Hon kan inte tillåta antisemitism i sitt eget parti.

Dagen efter vandringen publicerar riksdagsledamoten Jamal El-Haj en av sina dikter om politik. Slutet på dikten är intressant:

Du talar väl om vissa
Frihet och rättvisa
Men glömmer de som faller
Kriget är en katastrof
Men du har aldrig fått känna
Nej till 8 timmars arbetsdag
Nej till allmänna barnbidrag
Men ja till fortsatt apartheid
Historien har lärt oss alla
De som rider på tigerns rygg
Blir småningom uppätna
Folkets svikare kommer att falla

Först typisk Socialdemokratisk kritik mot Moderaterna och sen kommer det lilla nyckelordet ”apartheid”. Det som Magdalena Andersson några år tidigare fastslog är antisemitiskt. Referensen till att rida på tigerns rygg skulle El-Haj sannolikt hävda handlar om svensk demokrati medan många läser den om Israel i stället, inte minst i skenet av 7 oktober.

Men det finns en del frågor som Andersson borde svara på. Har hon bytt uppfattning om att det är antisemitism med påståenden om apartheidstat? Accepterar hon antisemitism i sin egen riksdagsgrupp? Tar hon avstånd från påståendet att Israel är en apartheidstat?

Utifrån ser det ut som att Andersson inte längre styr. Jamal El-Haj gör som han vill. Han struntar i hennes order och går på Hamas-konferens. Han struntar i allt möjligt annat och han struntar i hennes beslut om vad som är antisemitism. Andersson må tycka men han gör som han vill.

Kanske vet han att han är orörbar. I samma ögonblick som Andersson gav garantier för att han tar avstånd från Hamas så satte hon sitt ledarskap och sin trovärdighet i pant. Vilket El-Haj förstår och kan utnyttja. Skulle Andersson bråka med honom så kan han bara börja tala klarspråk om sin kamp för Palestina och rasera hennes trovärdighet. Varje gång hon eller någon annan rycker ut för att försvara El-Haj så växer hans makt.

Det som förmodligen började som en enkel krishantering har vuxit och hotar nu Anderssons trovärdighet. Hon får stå som ett fån och nicka när han flinande hävdar att han trots att han vigt sitt liv till kampen mot Hamas inte känner igen deras flagga.

Det är lätt att förstå att Andersson är stressad och ledsen. Men hon måste sätta ner foten om var hon står med antisemitism.

Läs även: Gretas rasism är inte intressant för media