Sedan Högsbo bibliotek publicerade en bild på ett par av Lena Anderssons böcker som utgallrats, uppstod en debatt kring bibliotekens roll. Vill man undvika att offentlig verksamhet politiseras måste man undvika att alls politisera den, men biblioteken har redan fått i uppdrag att ingå i ”värdegrundsarbetet” och då är det inte förvånande att de har svårt att sätta gränsen.
Efter Lena Anderssons artikel om att föräldrar bär ansvar om deras barn hungrar gick debatten ganska het under ett par dagar. Som ofta angreps snarare saker som inte sades än själva problemet, vilket gör att svensk debatt ofta mer handlar om att markera position än att försöka lösa problem. Det är något som är sorgligt. Svensk politik är som en dysfunktionell familj, men aggregerad till nation.
I slutet av den offentliga debatten kom ett inlägg som fick ganska mycket uppmärksamhet – Högsbo bibliotek lägger ut en bild på ett par böcker som är utgallrade och ska ges bort. Alla är böcker av Lena Andersson.
Debatten slår tillbaka. Högsbo bibliotek hamnar, med rätta, under hård kritik. Det är inte ett biblioteks roll att ta ställning eller göra utspel i den politiska debatten, inte minst som de är skattefinansierade, heter det.
Samtidigt finns något i det närmaste sorgligt över det lite futtiga i utspelet. En busig bibliotekarie som inte för oljud som bus utan använder sitt jobb för ett utspel. Lite för fegt, lite för tramsigt. Det går nästan att se framför sig hur personalen fnissar när de, i sina grå koftor, sitter och dricker te i fikarummet.
Kritiken var inte alls i närheten av när Vällingby bibliotek 2018 inför första maj rekommenderade en rad böcker om Gulag och kommunismens offer. De ville ge lästips och belysa socialism från ett annat håll.
Att biblioteken börjar ta ställning politiskt är inte konstigt. Det är snarare förvånande att det inte sker, eller uppmärksammas, oftare. Den gamla synen på ett bibliotek som en plats där böcker, och tidskrifter, förvaras och lånas ut är för länge sedan borta. Biblioteken håller sig med värdegrunder, mål om det ena och andra, och det är svårt att inte se att det finns en politiskt slagsida. Det är inte ovanligt med en dragning åt feministisk jämställdhet, medan en värdegrund som baseras på låga skatter, tjänstemannastyre och demokrati lyser med sin frånvaro.
Att så vete och hoppas på att skörda majs är dumt. Det inser alla. Men sår vi värdegrund och skapar ett politiskt fundament som är större än att förmedla kunskap och läsande förvånas många över att verksamheten politiseras. Ändras värdegrunden så att den inte ingår i den hegemoni som finns i dag är det inte en annan agenda utan kulturkrig. Ena sidan är neutral men den andra är en attack. Det är ett mönster som ofta går igen.
Lösningen är så löjligt enkel. Ta bort värdegrundplaner och låt biblioteken återgå till att förvara och låna ut böcker. Känner man en enorm oro för värdegrund så finns det skrivet i hart när varje verksamhet, så det finns ingen brist där.
Bibliotek ska låna ut böcker, är det så komplicerat?
Läs även: Skogkär: I Sverige har vi åtminstone koll på underlaterna
