För ett par veckor sedan lämnade Skatteverket över en viktig del av pusslet för att förstå vilka som bor i Sverige. Det var en lägesbild över befolkningen. Siffrorna är förvånande, om man ska uttrycka sig milt. Upp mot 150 000 personer kan vara folkbokförda i Sverige utan bo här. Däremot kan de ha möjlighet att få många svenska ekonomiska förmåner.

Läs även: Hjort: Ett viktigt steg mot en riktig folkräkning

Den gruppen är intressant av många skäl. Skatteverkets lägsta uppskattning är 74 000 personer och den högsta är mer än det dubbla – 158 000 personer. Omräknat till kommuner skulle det i bästa fall motsvara mer än hela Kalmar kommun, i sämsta fall är det ungefär som Örebro eller Västerås.

– En person som är folkbokförd, men inte ska vara det, kan få sociala förmåner som den inte har rätt till. Med hjälp av uppgifter från Migrationsverket har Skatteverket under senaste året kontrollerat just sådana fel, säger Peter Sävje, strateg hos Skatteverkets verksledning.

Eftersom det inte är känt vilka personerna är går det inte heller att säga om och i så fall hur mycket ekonomiska förmåner personerna får. Det kan i vissa fall vara misstag där inga pengar betalas ut, men det kan också vara stora belopp som motsvarar en familjs kostnader för att leva i Sverige.

Iraks förra försvarsminister är förmodligen det mest kända exemplet. Han och familjen fick bland annat bostadsbidrag, barnbidrag och försörjningsstöd medan han bodde och arbetade i Irak bland annat som försvarsminister. Fallet är inte utan kraftiga inslag av surrealism och visar på hur illa systemet fungerar.

Det nationalekonomiska begreppet för fenomenet är free rider, alltså någon som tar del av fördelarna men inte bidrar till systemet. Man åker snålskjuts. Det folkliga begreppet är förmodligen parasit och det är en viktig förklaring till ilskan som det här väcker.

Folk går till jobbet, knegar och betalar bland världens högsta skatter. Systemets legitimitet vilar på att barnen ska få en bra skola, åldringarna en anständig pension och råkar man illa ska sjukvården funka. Göran Persson fångade skattesystemets legitimitet väl när han talade om vård, skola och omsorg.

När folk stjäl från det så stjäl de bokstavligen från sjuka, barn och gamla men de angriper också det som gör att folk inte bråkar mer om att betala skatt. Oavsett om man avskyr skatt eller tycker att det är häftigt att betala skatt är den här typen av stölder oacceptabla, vilket gör slappheten i att hantera problemet så förvånande.

I en statsbudget finns det som kallas för reformutrymme, alltså pengar som staten förväntas få in men som inte är matchade till en kostnad. Det är de pengar som kan användas utan nedskärningar och som är ”fria” för politiker att använda. För budget 2024 var det utrymmet 39 miljarder.

Att stoppa utbetalningar till personer som inte har rätt till dem är gratispengar. Det motsvarar reformutrymmet, pengar som staten kan använda utan att höja skatten eller på andra sätt öka inkomsten. Det är inte ett ymnighetshorn eftersom man förhoppningsvis till slut har tagit den sista free ridern. Men framförallt i början är det väldigt lätta pengar för staten att få in, vilket borde göra jakten på bedragarna väldigt prioriterad.

Det är också pengar som är moraliskt viktiga att få in. Många ställer den väldigt rimliga frågan varför de ska gå till jobbet och betala skatt när pengarna sen stjäls av någon som inte ens bor i landet eller på något sätt bidrar.

Frågan borde ha mycket hög prioritet från regeringens sida, både av moraliska och ekonomiska skäl. Beloppen kan vara mycket mycket stora och är det sannolikt. Är det motsvarande ett Västerås i antal så krävs inte stora belopp per person för att det snabbt ska handla om väldigt mycket pengar.

Behovet av en folkräkning och krafttag mot bidragsfusk måste prioriteras ytterligare. Det finns sannolikt miljarder att spara in som i dag stjäls och som kan användas till långt bättre ändamål.

Socialdemokraten Gustav Möller tillskrivs citatet: ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”. För det som sker i dag är en stöld även om den formellt sker från det offentliga i stället för att tjuvarna sticker fingrarna direkt i folks fickor.

Det måste få ett slut.