Svensk ekonomi tog väldigt mycket stryk under de åtta åren med socialdemokratiskt styre. Trots låga räntor och en rejäl högkonjuktur skedde inte reformer, utan Löfven och Andersson valde borgfred och stöd av MP framför att sköta landet. Det var viktigare att vara statsminister än att göra rätt. Det priset betalar vi i dag.
Flera gånger tidigare har det rapporterats om problem i svensk ekonomi, hur Sverige är det ekonomiskt svarta fåret i EU. Siffrorna hinner nu i kapp förutsägelserna.
Under andra kvartalet föll svensk ekonomi kraftigt. Det var en minskning med 1,5 procent jämfört med kvartalet innan och långt större än förväntan som låg på 0,5 procent.
Alexandra Stråberg, chefsekonom på Länsförsäkringar, menar att verkligheten har hunnit i kapp statistiken.
På ett år har ekonomin fallit med 2,4 procent enligt SCB. Det är väldigt mycket. För att visa på kontrasten är snitt för hela EU ungefär 1 procent. Om än sakta växer de andra ekonomierna medan Sveriges krymper.
Läs även: Svensk ekonomi sämst i EU - enda landet där ekonomin krymper
När Magdalena Andersson tog över som finansminister talade hon om tomma lador. Sverige var tömt, kanske till och med plundrat, och ladorna stod tomma och övergivna. Läget efter att hon först satt som finansminister och sen statsminister är svårare att fånga i en metafor. Har taket rasat in? Är rucklen tomma?
För det vi ser nu är räkningen från när Socialdemokraterna sålde inte sin själ, utan landet, för att få regera. Miljöpartiet fick komma in i regeringen, kärnkraft stängdes, ekonomin sattes på paus och allt vett kastades över bord. Ett exempel: 386 miljoner skattepengar användes till att rabattera elcyklar. Beloppet är litet i relation till en statsbudget, men väldigt talande. Mer allvarligt är stängda kärnkraftverk. Kostnader där är inte längre småsmulor.
Konsekvensen av den stängda kärnkraften var skenande elpriser. Magdapriserna. Socialdemokraterna försökte desperat skylla på Putin. Det var, som alltid, inte deras fel utan någon annans. På samma sätt hävdade de att det var marknaden och inte regeringen som stängde kärnkraften.
Svensk ekonomi var seg. Den höll hyfsat under pandemin, den klarade länge inflationen men nu faller den fort och utmärker sig mot situationen i EU.
– Vi har haft en stark motståndskraft i ekonomin och en stark utveckling under första kvartalet. Att konsumtionen nu går ned beror dels på räntehöjningarna, men framför allt på den höga inflationen, säger Stråberg till TT.
Inflationen drivs inte längre av elpriser men länge drev de priserna upp inflationen som spred sig in i andra sektorer där el konsumerades. Samtidigt föll kronkursen, en misskött ekonomi tappade investeringar, och kronkursen driver på inflationen. Ytterligare en förklaring till den fallande kronkursen är gängkriminalitet.
Läs även: Henriksson: Gängvåld, kronfall och havererad semesterkassa
Samtidigt som inflationen och räntor driver ner konsumtionen ner sjunker, helt naturligt, sysselsättningen. När folk inte har råd att konsumera minskar sysselsättningen. Redan i januari i år bedömde konjunkturinstitutet att inflationen ätit upp alla löneökningar sedan 2015. Sedan dess har inflationen fortsatt vara hög.
Kostnaden för inflationen kallas som sagt Magdapriser men den större kostnaden bör nog kallas Miljöpartipriset. Kostnaden för att köpa stöd från dem är inte ett skålpund av det egna köttet utan en hel lem som kapas. Oavsett om det var under Reinfeldt, Löfven eller Andersson har kostnaden för de där extra procenten varit enormt. Inte heller har stödet använts till att göra viktiga reformer utan snarare för att ha makten än att kunna utnyttja den till att göra gott.
Magdalena Andersson var villig att betala det priset för att få bli statsminister. Men den som betalade var inte hon utan vi alla. Det är det vi ser i dag med skenande inflation, höga elpriser och fallande BNP.
Tack Magda!
