Polisen är väldigt dålig på att lagföra de som begår hets- och hatbrott mot judar i samband med palestinademonstrationer. Det finns flera orsaker till att det är svårt, men problemen går att lösa. Om man vill.
SKMA, Svenska Kommittén Mot Antisemitism, har upptäckt antisemitism i ett pro-palestinskt demonstrationståg i Helsingborg. Man kanske inte ska raljera över att det tog ett tag utan i stället glädjas över att de har börjat att se problemet. De har tidigare gjort enstaka nedslag i problemet kring pro-palestinska demonstrationer men det finns ett glapp mellan engagemanget och omfattningen av problemet.
Att det är viktigt att SKMA engagerar sig i frågan visade sig snabbt. Ordföranden för Judiska Centralrådet, Aron Verständig, uppmärksammade inlägget och ställde sig frågan varför det är möjligt att i princip utan risk uppmuntra till mord och våld mot judar på öppen gata, ofta med poliser närvarande.
Mårten Schultz, professor i juridik, fångar sen frågan i en text i SvD. Schultz menar att finns en rad praktiska problem som myndigheterna måste förhålla sig till. Ett stort är att brotten ofta begås på språk som polisen inte förstår, ett annat är att gärningsmän ofta är maskerade.
Ett exempel från det som SKMA lyfte fram från Helsingborg är den här biten ur en sång som sjöngs på en demonstration:
”Jag har inte dött, jag kommer att fortsätta korsa gränserna. Med mänskliga bomber som utplånar judarna. Med skräck gräver vi i angriparens hjärta. Israel kommer att försvinna från hela existensen” samt ”syster, din ring är ett självmordsbälte. Vår mötesplats är den eviga himlen. Och helvetet blir deras viloplats.”
En sådan sångtext är utan tvivel hets mot folkgrupp. Men polisen varken avbröt eller grep någon. Det hade de sannolikt gjort om det hade varit heilanden i stället för en sång.
Det finns problem, helt uppenbart. Men det är väldigt tydligt när det är stor sannolikhet för att brott kommer att begås, det vill säga i samband med demonstrationerna. Med tanke på hur mycket tolkar det finns i vården, kring rättsväsendet och vid andra tillfällen går det att få fram tolkar som pekar ut de som hetsar. Det går att filma demonstrationerna och framförallt hålla koll på de som håller tal eller leder allsånger. Det är de som driver på och hetsar massorna.
Men som Aron Verständig har påpekat, det verkar nästan finnas en tacksamhet att brotten begås på andra språk så det går att blunda för dem.
Med tanke på hur situationen är; ett demonstrationståg som går genom en stad, borde det vara väldigt lätt för polisen att gripa in. Börjar man med de lättaste fallen så får man snart en spridning av budskapet i grupperna: hetsar du så åker du fast.
Det går ju också att samarbeta med föreningar, församlingar, universitet och liknande för att få ut budskapet att det inte är okej att hetsa mot judar och i de fall som det sker så kommer man att straffas. Folk kanske inte blir rimliga, men det dras en gräns för åtminstone det publika rummet.
I dag har vi en situation där olika former av hets hanteras väldigt olika och även hets mot judar hanteras olika beroende på situation. Hade sången ovan framförts på svenska, och av skinheads, hade förmodligen polisen ingripit innan första versen hade sjungits klart. Men i det sammanhanget där den sjöngs fick den passera.
Med tanke på den ökning av antisemitiska hatbrott som vi har upplevt efter 7 oktoberpogromen och även hur demonstrationer har sökt sig till synagogor är det uppenbart att det finns ett riktigt hot. Trots det går det inte att hitta ett enda fall där någon har dömts.
Fredrik Haage skriver i Smålandsposten om hur den propalestinska rörelsen radikaliseras. Det vi ser är förmodligen inte en radikalisering utan en mask som faller när staten inte ingriper. Antisemitismen är inte ny, hatet och våldet är inte nytt, utan det stiger fram i det öppna, när det inte möts av staten. När ändå ingen döms, varför dölja sitt hat?
Hade polisen slagit till redan från början hade vi förmodligen haft ett långt mindre problem i dag. Hade det skapats en specialgrupp med åklagare, polis och med tolkar så hade man kunnat lagföra fler och få en avskräckande effekt. I stället lät man det fortsätta, med konsekvensen att judar ofta tvingas leva i skräck.
Regeringen har givit 10 miljoner extra till säkerhet för svenska judar. Det är bra, men för att verkligen komma åt problemet måste själva roten också angripas. Det måste göras väldigt tydligt att man inte får hetsa mot judar, och gör man det får man ett straff.
Hälften av de svenska judarna överväger att lämna landet. Det är svårt att föreställa sig en lika avslappnad reaktion från det offentliga Sverige om det hade varit en annan grupp som var lika utsatt. Eller för den delen om det hade varit en annan grupp av gärningsmän. Om nazister hade varit på väg att driva den judiska minoriteten ur landet, hade det offentliga nöjt sig med ett par miljoner extra till säkerhet?
Läs även: Svenska judar flyr medan svenska statssekreterare har dialog
När varannan judisk svensk överväger att lämna landet kan inte myndigheterna skylla på svårigheter att tolka, på att gärningsmän är maskerade eller komma med andra undanflykter. Då måste de agera. Att börja lagföra folk för hets mot folkgrupp är ett litet, men ändå första, steg mot att hantera problemet.
Läs även: Vill Socialdemokraterna att EU ska bestämma matpriserna?