Jämförs skadestånden mellan diskriminerade och brottsoffer är det en häpnadsväckande skillnad. Skadeståndet för att ha använt fel kön i en journal är lika stort som en misshandel där sparkar mot en liggande ger frakturer i ansiktet. Det finns ingen rimlighet i de låga ersättningarna för dem som utsätts för brott. Jämfört med de höga ersättningarna för diskriminering syns det tydligt hur skevt systemet är.
En kompis berättade häromdagen om vad hans son hade råkat ut för. På en mellanstadieskola hade ett gäng, bland dem klasskamrater, slagit och sparkat pojken. Efteråt fick han sätta sig på knä och en av de som hade slagit honom låtsades att fingret var en pistol och ”sköt” honom i huvudet. När skolan kontaktade föräldrarna så var det för att rapportera om en olämplig gest. Misshandeln fick föräldrarna fråga om, pojken hade redan berättat för dem, skolan tog inte så allvarligt på det. Men gesten var fel.
En olämplig gest är nog för de flesta ett långfinger. Inte något som inkluderar våld och har tydliga inslag av förnedring och hot. Ärendet går inte vidare och på inget sätt får pojken ersättning. Det är en tuff kille, han är inte rädd för att gå till skolan.
Senare samma dag rapporteras om att Region Norrbotten ska betala 15 000 kronor till en patient på grund av diskriminering. Efter att ha haft en chattkontakt görs en journalanteckning som har fel pronomen. Pronomenet överensstämmer inte med personens könsöverskridande identitet. Regionen anmäls och måste betala.
Några dagar tidigare rapporterades om en man som hade sökt ett jobb på ett kafé. Arbetsgivaren hade efter begäran av den resterande personalen beslutat att fortsätta ha en helt kvinnlig personal och mannen fick därför inte jobbet. Han upplevde sig diskriminerad och fick skadestånd. Beloppet var 75 000 kronor.
Ställ det beloppet i relation till brottsoffer: Skadeståndet vid en misshandel brukar vara i intervallet 5000 – 30 000 kronor. För grov misshandel brukar det handla om 40 000 till 75 000 kronor.
Att ha fått fel pronomen ger alltså en skada som kompenseras som någonstans mitten av en misshandel av normalgraden. Att inte en arbetsgivare vill ha personal av mixat kön motsvarar översta delen av grov misshandel.
En grov misshandel brukar lämna bestående skador, vara synnerligen rå eller angripa någon som är hjälplös. Ett exempel som Brottsoffermyndigheten ger är en man som först får ett slag i ansiktet, när han faller till marken sparkas han flera gånger i ansiktet vilket medförde frakturer i ansiktet. Skadeståndet var 15 000 kronor. Alltså en ersättning som motsvarar en journalanteckning där någon felkönas.
Om vi vill ha ett exempel på 75 000 kronor, alltså motsvarande mannen som inte fick jobba på ett kafé, har Brottsoffermyndigheten ett sådant också:
”En man fick motta upprepade slag och sparkar mot huvudet och kroppen av en annan man. Mannen stampade även på hans huvud och kropp. Delar av misshandeln utfördes när mannen låg medvetslös på golvet. Våldet medförde livshotande skador.”
Ett exempel till, på skadestånd vid utpressning, och på ett belopp som alltså är lägre än felkönandet i en journal: Skadeståndet är 10 000 kronor. Brottsoffermyndigheten igen:
”En man pressades att ge pengar till en annan man under drygt två veckors tid. Hot framfördes muntligen och i sms. Om han inte betalade skulle hans hus sprängas, hans bil eldas upp och hans son skjutas. Vid ett tillfälle sökte gärningspersonen upp honom i bostaden för att inkassera pengar.”
Det går att argumentera för att det är olika lagstiftningar som används och att annan lagstiftning kan ge långt högre ersättningar – patentintrång, piratkopiering med mera, men det egentligen ett finlir som få på allvar ser som jämförbart.
Mer uppenbart är att rättsväsendet inte alls håller ihop när det rör frågor om ersättningar. Grova brott, som misshandel, ger skadestånd som motsvarar något som många inte ens uppfattar som allvarlig skada. Paniken, skräcken och smärtan för någon som misshandlas innan man blir medvetslös är svår att förställa sig. Den är svår att jämställa med att få en jobbansökning kastad.
Det finns flera fel och inga rätt i det den här härvan och för rättsväsendets legitimitet är det viktigt att skapa proportionalitet som stämmer med rättsmedvetandet hos allmänheten. Ersättningar vid ekonomisk skada förstår nästan alla är något helt annat. Men konflikten i ersättning mellan diskriminering och våldsbrott är svårare att acceptera.
För att återgå till misshandeln på skolgården. Där ges ingen ersättning, inget straff eller liknande. Delvis för att gärningsmännen är för unga. Hade pojken däremot felkönats så hade skolan kunnat ha tvingats att kompensera honom.
Det finns en skillnad där som för många är väldigt svår att förstå och acceptera. Brottsoffren måste få långt högre ersättningar än i dag.
Läs även: Hoppfullt om ISK-sparande
