Årets budgetcirkus har haft sin sista föreställning. Uppbackade av Centerpartiet och en politisk vilde vann regeringen med en röst. Ett tragiskt hanterande av budgeten är därmed över och regeringen har fått en reform att visa upp i valrörelsen.
Riksdagen har idag röstat om en ändringsbudget. Det har varit en cirkus från början med flera extranummer. Något som borde ha gått enkelt blev i stället en utdragen och smärtsam process. Smärtsam eftersom något som borde, och brukar, vara närmast en formfråga blir oklart.
Magdalena Andersson borde inte ha valts. Med stöd av mindre än en tredjedel av riksdagen och en hårsmån under halva riksdagen emot sig saknade hon reella möjligheter att styra landet. Men eftersom halva riksdagen måste vara emot en kandidat och inte för så kunde hon tillträda trots att ingen visste hur hon skulle styra landet.
För att kunna tillträda behövde Andersson säkra att Amineh Kakabaveh inte röstade mot henne. Den rösten måste antingen bli för eller läggas ner. Det är början på en lång resa. För Andersson var utrikespolitik och en konflikt med Turkiet ett lågt pris. Socialdemokraterna är ett inrikesparti där utlandskonflikter ofta ses som positiva. De kritiserar en orättvisa.
Kakabaveh är inte dum och förstår hur viktig hon är för Andersson och har spelat sina kort väl. I varje avgörande votering ökar hon kostnaden för att stödja Andersson.
Situationen uppstår till stor del ur Centerns märkliga hållning. De släpper fram en socialdemokratisk statsminister men helt utan frågor om hur det skall regeras. Syftet är inte att få till en stabil regering utan att blockera en annan regering där SD ingår som underlag. Den politiska prioriteringen är inte att landet kan styras väl utan att se till att SD hålls utan inflytande.
Läs mer: Hjort: Det är Lööfs fel
Problemen har funnits hela mandatperioden och hanteringen av budget är talande. Sedan 2020 har ett trettiotal ändringsbudgetar lämnats in till riksdagen. Vissa är helt självklara som frågor kring pandemin eller kriget i Ukraina. Men stabiliteten är borta och i ändringarna smygs annan politik in.
Det vore bra om det skedde en bred överenskommelse mellan partierna om att den som kandiderar till statsminister ska trovärdigt kunna besvara frågan hur landet ska styras och hur budgeten ska säkras. Ekonomin går mot mörkare tider och det är viktigt att inte skapa oro. Ett handslag mellan Andersson och Kristersson och ett extra med Centerpartiet för att de inte ska lägga ner sina röster.
Regeringens linje vann och de fick igenom sin budget. Med en frånvarande ledamot på var sida blev det som väntat Amineh Kakabavehs röst som avgjorde. Socialdemokraterna har förnekat att de förhandlat direkt med henne och hon sa själv att beslutet skulle komma under dagen medan hon satt och lyssnade på debatterna.
Centerpartiet röstade också för budgeten och blir därmed en aktiv del av regeringens underlag i riksdagen. Skilsmässan från borgerligheten är därmed fullbordad och efter valet kommer vi att få se om väljarna följer Lööf vänsterut eller om de är mer lojala med ett block.
För den här gången så har budgetcirkusen haft sin sista föreställning och förhoppningsvis kommer den inte tillbaka på många år. Sverige behöver en stabil regering som kan regera. Förmodligen har turerna kring Centern och Kakabaveh gjort en redan dålig regering sämre. Något som verkligen inte behövdes.
När misstroendevoteringen mot Morgan Johansson ägde rum hävdade Andersson att Natoansökan var hotad om han föll. I dag skriver tidningarna om ryska övningar för att anfalla Estland med missiler. Natomedlemskapet är långt borta och sedan Johansson räddades har Socialdemokraterna hunnit både rösta för ett vapenembargo mot Turkiet och räddas två gånger av Kakabaveh.
Pensionsfrågan som var så avgörande för ändringsbudgeten är dessutom i väldigt många fall mindre än inflationen. Så trots hela kaoset kommer många pensionärer att ha mindre än förr. En dålig regering kostar.
