Centerpartiet meddelar att de inte kan samarbeta med ett parti som är antisemitiskt på det sätt Vänsterpartiet är. Vänsterpartiet försvarar sig med att C nu allierar sig med SD. I takt med att de båda partierna angriper varandra öppnas en stor spricka i Magdalena Anderssons regeringsunderlag.
Efter 7 oktober i fjol har Vänsterpartiet allt mer ogenerat flörtat med antisemitism. Partiet har i årtionden varit halvt ute ur garderoben genom antisemitiska skandaler och stöd till terrorgrupper som PFLP. Men framförallt efter Europavalet har det blivit tydligt för V att det finns mycket stöd att hämta på den kanten.
Läs även: Palestinarörelsen kräver Dadgostars avgång
Men nu har den antisemitismen blivit för mycket för Centerpartiet. C har länge kritiserats för att ha lämnat samarbetet till höger för att stödja ett vänsteralternativ där Vänsterpartiet ingår. På torsdagskvällen tycks det ha kokat över för Centerpartiets ungdomsförbund.
CUF:s ordförande Caroline von Seth kräver nu att C sätter stopp för allt samröre med V. Hon menar att V har passerat en röd linje. von Seth får stöd av partiledaren Muharrem Demirok. Om han har mod att stå fast återstår att se.
Frågan om Vänsterpartiets antisemitism har fördjupats efter partiledardebatten där V, som gärna talar om klasskamp och höger mot vänster, menar att de aldrig ställer människa mot människa. Det blev löjligt uppenbart för alla som såg att V:s ledning lever i en bubbla av självförhärligande.
– Vänsterpartiet har ett genuint problem med strukturell antisemitism och det gör det omöjligt att på något sätt ha ett aktivt eller passivt samarbete med V, sa von Seth om Vänsterpartiets problem. Hon menar också att V inte förstår eller försöker hantera sitt problem utan kommer med fina ord. Hon vill se självransakan från V.
Varken självkritik eller självransakan är ord som brukar förknippas med Vänsterpartiet.
Den som tar fighten med C är Ida Gabrielsson, partiets ekonomiskpolitiska talesperson. Hon är tuffare och mer rättfram än sin partiledare och inte lika rädd att smutsa ner sig. I samband med en dokumentär för ett par år sedan blev hon känd för att hon påstod att det var hon som sade ”vilka jävla fittor alltså” om Socialdemokraterna. Gabrielsson menar att C genom att kritisera V ägnar sig åt oppositionellt självskadebeteende.
Gabrielsson är som sagt den tuffare. På X skriver hon ”Är det här nivån vi ska ha? Där C hjälper Åkesson att sprida en falsk nidbild om V.” Hon fortsätter med att C använder antisemitismen som slagträ i regeringsfrågan.
CUF ska nog inte hålla andan i väntan på att V ägnar sig åt självrannsakan. Det är ett parti som ändrar namn när verkligheten hinner i kapp dem och sen ligger de lågt ett tag. Några större steg från sin radikalism har aldrig tagits.
Som för att understryka det skriver Gabrielsson på X att säga ”att Israel just nu begår ett horribelt folkmord är inte antisemitism, det är att vara en anständig människa.” Att V de senaste hundra åren befunnit sig i ett slags politisk ökenvandring just för att de inte är anständiga människor tycks inte slå Gabrielsson. Det vore också intressant att veta om hon anser att de kommunistiska folkmorden är ”horribla folkmord” eller folkmord av normalgraden.
Ungdomsförbundets kritik mot V delas av partiledaren. Demirok skriver i en kommentar till Expressen att:
”Jag kan inte se hur något ansvarstagande parti skulle kunna samverka med Vänsterpartiet i en regering när det ges uttryck för den här typen av åsikter”.
Demirok tar också upp problemen med att V vänder sig emot Nato, en ståndpunkt de delar med MP.
Läs även: Är det konstitutionellt möjligt att ha V i en regering?
Att Demirok reagerar nu är förvånande. V:s syn på Nato, på antisemitism, på Israel och på demokrati är inga nyheter. Det är ett parti som borde ha en permanent plats i skamvrån.
Men bråket mellan C och V är intressant av andra skäl också. Inför öppen ridå riskerar Magdalena Anderssons regeringsunderlag att gå i bitar. Hon måste få dem att samarbeta och vara vänner utåt. V kräver dessutom att få sitta i regeringen. C tycks luta åt att inte ens stödja en regering som samarbetar med V.
Anderssons ledarskapsförmåga har ett begränsat register som stäcker sig från att bli arg till att gömma sig. Möjligen kan hennes strategival vara att skälla på de bägge partiledarna samtidigt som hon är för upptagen för att kunna prata med media.
Men det kommer att bli en väldigt märklig situation om hon inte publikt bestämmer sig för om det är C eller V som har rätt om V:s strukturella antisemitism. På samma sätt som det kommer att bli märkligt om hon inte jagas av media i frågan.
Det här kan bli väldigt underhållande.
