Domstolsverket har en pågående upphandling av rättsdatabaser. Det är en bred upphandling där de kommer att teckna avtal med flera olika parter. Tanken är god, rättsdatabaser ger viktig information i samhället om både personer och om brottslighet.

Sett som en helhet är det märkligt att se hur staten agerar. Domstolsverket köper alltså upp tjänster för spridning av information. Samtidigt vägrar vissa domstolar att ge ut domar till annat än för vissa ändamål. Till exempel Skellefteå tingsrätt vill bara ge domar för journalistiskt ändamål och inte för bakgrundskontroller. Även Malmö tingsrätt, hovrätten för övre Norrland och förvaltningsrätten i Stockholm har har haft liknande inskränkningar.

Vilka som vinner på slopade bakgrundskontroller är lätt att inse. Det är kriminella som får en chans att börja agera utan att belastas av sitt förflutna. Det kan handla om arbetsansökningar, om att sälja bilar, lägenheter eller andra transaktioner. Några exempel på när det kan vara bra att kunna göra en bakgrundskontroll.

Det finns förlorare också, vilket är viktigt att vara öppen med, och det är framförallt brottsoffer som får exponering när domar sprids. Framförallt i sexualbrott och brott mot barn är det problematiskt.

Den juridiska bakgrunden är, som så ofta, EU-regler som spårar ur. GDPR tillåter bara begränsad spridning av känsliga uppgifter för medborgare. Domar brukar hanteras genom en tolkning som medger journalistisk verksamhet. Det domstolarna nu gör är att de säger att allmänheten själva kan söka information, göra bakgrundskontroller och liknande och därmed är det inte journalistik.

Det är vansinne att i tider där det allt oftare sker infiltration från gängkriminella och andra att minska möjligheten att få tillgång till domar. I många fall till exempel på banker finns till och med lagkrav på bakgrundskontroller.

På samma sätt är det självklart att en bostadsrättsförening ska kunna genomföra en bakgrundskontroll innan någon får rätt att teckna firma. Eller att dagis, skolor och andra platser där det är mycket kontakt med barn ska kunna se att någon inte är dömd.
Hemvärnet och säkerhetsföretag har liknande intressen av vilka som får tillgång till olika vapen och känsliga funktioner. Eller för den delen en lång rad verksamheter där man inte vill få in dömda djurrättsaktivister.

Ytterligare en användning är kvinnor som inför en date, eller resa med någon, vill vara säker på att den de träffar inte är dömd för våldtäkt eller misshandel av en partner. Ett liknande motiv är de som är oroliga för en anhörig som kanske är i en destruktiv relation och utsätts för våld eller hot. Att kunna se tidigare domar kan betyda väldigt mycket i sådana fall.

Möjligheter att få information är inte bara en praktisk och säkerhetsfråga utan också en fråga om demokrati. Sverige har ett jäkla ryggdunkande kring offentlighetsprincipen men när den hotas blir det mer jobbigt och tyst. Det är som så ofta i svensk offentlighet roligare att vara med på firandet än försvarandet av något.

Att när Sverige kanske mer än någonsin förr hotas av kriminalitet ta strid för kriminellas integritet är så dumt att det är svårt att sätta ord på. Självklart måste vi ha transparens och möjlighet att försvåra för kriminella.

Det är också så typiskt att det offentliga med ena handen försöker begränsa och den andra gör en större upphandling för att sprida information. Kunde inte helt enkelt domstolsverket börja med att slå ner på de trilskande domstolarna och reda ut saker.

Öppenheten i Sverige har tjänat oss väl och har bidragit till att vi har en internationellt sett låg korruption. I en tid där samhället utmanas av kriminalitet är det viktigt att bibehålla så mycket vi kan av öppenheten och annat. Men det vi tar bort får inte vara det som skyddar oss från kriminella.

Oroar man sig för en dom ska spridas så finns ett enkelt sätt att undvika det och det är att inte begå brott.

Läs även: När Karl Hedin stämmer svenska staten