Centern skulle om det var val i dag åka ur riksdagen. Det är ett resultat av dåliga val, inte minst valet av partiledare. Ett centerparti som byter partiledare, sluter upp i stora drag bakom Tidö och släpper banden till Magdalena Andersson skulle kunna växa fort.
Centerpartiets kris har gått från eskalerande till akut. Med 3,3 procent i senaste Demoskop är Centerpartiet väldigt uppenbart inne på fel väg. Lika smärtsamt tydligt är att de har fel partiledare.
Annie Lööf avgick för att hennes nisch hade stängts. Under en period gjorde hon väl i från sig i opinionen med nästan 10 procentenheter mer än partiet har i dag. I takt med att det blev uppenbart att migrationsfrågan inte drevs av rasism började det dala. Sverigedemokraternas resa in mot mitten gjorde samtidigt Centerns position allt mer ohållbar.
Centern försökte vara med och bygga upp en koalition för att stänga ute SD. Det fanns ingen gemensam politik utöver att Magdalena Andersson skulle vara statsminister. Segmentet ”borgerliga väljare som vill se en socialdemokratisk statsminister” krympte snabbt. Man får trots allt ändå ge Centern att de antagligen tog samtliga väljare i det segmentet. Kostnaden i andra änden var enorm. Väljare på landsbygden fortsatte att rösta C i kommun och region men lämnade C på riksplanet. Stureplanscentern blev ett parti på riksnivå, medan den traditionella Centern levde kvar ute i landet.
Lööf förstod att hon hade nått vägs ände. Hon avgick och lät Demirok ta över. Lööf var större än sitt parti, det var många som röstade på ”Annie” och inte på C. Men de var för få och Lööf insåg att hon skadade en folkrörelse och avgick. När hon slutade försvann också ”Klubb Annie” till andra partier.
Demirok lyckades få en märklig start skakad av hans försök att dölja ett kriminellt förflutet. När han sen gjorde entré som partiledare var ambitionen att bli mer Annie än Annie var. Kommunikativt var han dessutom en katastrof som pendlade mellan Mr Beans klumpighet och Percy Nilegårds managementklyschor. De få gånger han faktiskt syntes i media var det mer underhållning än politisk debatt.
Läs även: Klyschmästare Demirok
Demiroks självbild är talande: ”Mitt uppdrag som partiledare handlar om just detta. Att ge svar på de problem som människor står inför, och samtidigt kunna hålla en rakryggad kurs framåt. Att inte förblindas av enkel retorik utan att se ljuset vid horisonten. Arbeta för det som bygger Sverige grönare, tryggare och friare.”
I samma text skriver han:
”Tänk om vi kunde ha en samtalston som innebar att vi pratade om vilka förslag vi har, i stället för att vifta med falukorvar, frångå vallöften på löpande band eller gång på gång måla upp bilden att ’allt är invandrarnas fel’”.
Ja tänk om vi kunde ha ett politiskt samtal utan brunmålning, där det viktiga är att lösa problem och inte klistra etiketter eller posera. Vägen till ett sådant samtal är tyvärr blockerad av personer som Demirok.
Läs även: Demirok lajvar torpare i Aftonbladet
Däremot kan ett intressant läge uppstå när, inte om, Demirok lämnar ordförandeskapet. I dag finns en ungefärlig jämvikt mellan blocken. Skulle däremot C återgå till borgerligheten och lämna Andersson som sin statsministerkandidat är situationen väldigt annorlunda. Då skulle en långsiktig majoritet för att utveckla Sverige kunna etableras.
Centern behöver inte gå hela vägen till att bli en del av Tidö för att bli ett relevant parti igen. Det räcker med att de sluter upp bakom Kristersson som statsminister och i stort accepterar budgeten. Då är de med och förhandlar, kan ge något till sina väljare och är en del av politiken igen. Centerpartiets isolering är helt självvald.
Läs även: Demirok kommer inte knocka centerväljare
Det skulle innebära att C inte längre är ett parti för de som identifierar sig som borgerliga men vill se Andersson som statsminister utan i stället blir ett parti som samarbetar med regeringen men som har kritik mot Tidö. Det finns antagligen en betydande grupp väljare där som tidigare har röstat såväl C som L eller S. Skulle C ta det steget kan de rädda sig kvar i riksdagen och förmodligen minst dubbla sig från i dag.
Det kräver förstås att man sparkar partiledaren och tillsätter en ny som inte vill vara Annie utan traditionell centerpartist. Det skulle göra politiken tråkigare, men mer funktionell. Demirok har en säregen förmåga att locka fram skratt – helt på sin egen bekostnad.
Läs även: Socialdemokraterna pratade Nato
