Politik handlar ofta om att välja mellan dåliga alternativ. Men ibland lyckas partier hitta ett tredje alternativ: att göra sig själva överflödiga. Det nederlaget vill Centerpartiet beskriva som en av deras moraliska triumfer.
Ett upprop sprids nu, en bön om att inte släppa in Vänsterpartiet i en regering efter valet. Det finns en mycket stor oro för de svenska judarnas situation om Vänsterpartiet släpps in. Innan ens diskussionen om det förra avslöjandet om rasism har lagt sig kom nästa. Ung Vänster i Malmö har en palestinsk flagga med terroristgruppen DFLP:s logga på. För bara några dagar sedan hade Vänsterpartiet en av de värsta rasistskandalerna i svensk politisk historia. Det slutade med att över 20 personer tvingades bort från listorna.
Bönen är: släpp inte in V i en regering. En enkel uppmaning, en anständig uppfattning och något som socialdemokrater i alla tider har begripit. Men maktens sötma frestar och Andersson förefaller strunta i varningarna och släppa in V i regeringen. Svenska judar är rädda.
Det finns en uppenbar risk att Centerpartiet kommer att stödja att V släpps in i regeringen. De är besatta av Sverigedemokraterna och för fega för att tvinga fram ett nyval. Då återstår ett chicken race med Vänsterpartiet där alla förstår vem som är den tuffa parten.
I går kom nyheten att Centerpartiet stödjer Magdalena Andersson som statsminister. Det är en sådan där nyhet som ger en känsla av déjà vu. Den breda mitten är död och alla förstår vilka partier som kommer att lägga fram förslag och vilket parti som blir röstboskap.
C:s val att stödja Andersson är inte bara ett misstag för de egna väljarna. Det öppnar dörren för ett V-inflytande som svenska judar har all anledning att frukta. Centerpartiet menar att SD:s inflytande är ett större hot än V:s. Det är en legitim, men felaktig, invändning. Problemet är att den leder till att partiet accepterar ett växande vänsterinflytande som på flera områden står långt från den egna ekonomiska politiken.
Centerpartiets besked kommer säkert som en befrielse för Liberalerna eftersom de som röstar på C på riksnivå och vill ha ett borgerligt styre nu måste byta parti. Skiftet kommer förmodligen att driva på den märkliga utvecklingen där Centern fungerar lokalt på många orter men sakta dör på riksnivå.
Att Centern dör på riksnivå kan dessutom skyndas på av ett annat skäl. I SCB:s senaste opinionsundersökning får S, MP och V egen majoritet. Då behövs inte Centerpartiet. Varför ska man rösta på partiet alls i så fall?
Det gäller även om partierna faller tillbaka något så att C behövs. C kommer inte att få en tung roll vare sig som del av regeringen eller som röstboskap åt de rödgröna. De kommer att få små segrar i utbyte mot en kraftig vänstersväng. Det är redan uppenbart att S får makten och att MP och V kommer att bestämma. C:s roll är liten och odefinierad. Vänsterpartiet jublar i sociala medier över att de inte behövs.
Elisabeth Thand Ringqvist, Centerpartiets ordförande, menar att Sveriges framgång bygger på öppenhet för företag, idéer och människor, inte på nationalism, protektionism och att ställa människor mot varandra.
ETR har rätt. Det är en ganska trivial sanning för ett litet och rikt exportland. Men hennes avsky mot SD gör henne helt blind för det politiska spelfältet. Tror hon att MP är stora vänner av export eller lokal produktion? Tror hon att V:s klasskamp inte handlar om att ställa människa mot människa? Eller att Socialdemokraternas skolpolitik och tal om att ”ta tillbaka kontrollen” handlar om öppenhet för företag?
De saker hon vill ha: tillväxt, låga skatter, öppenhet för företag och annat, det finns till höger. Där finns också den öppenhet för människor som C egentligen vill ha: för de högproduktiva som hjälper ekonomin snarare än för dem som lever på bidrag.
På andra sidan finns också en öppenhet, det är riktigt. Men den handlar mer om öppna gränser, öppna fängelseportar och om att folkets plånböcker ska stå öppna för skattmasen. Är det verkligen vad Centerpartiet vill ha?
Hade de varit smarta hade de gjort allvar av att vara ett borgerligt mittenparti och ställt upp en rad krav, framför allt ekonomiska, och sagt att den som ger dem flest av dessa punkter får deras stöd. De hade kunnat låta det bli en budgivning. De kan kräva skattesänkningar, liberaliseringar av arbetsmarknaden, stärkt äganderätt och andra frågor som är viktiga för de egna väljarna. Sedan kan de tydligt säga att den som erbjuder mest får stödet. De kan också ha rimliga röda linjer. Då kan de få igenom mycket politik.
Men Centerns övergripande mål tycks inte vara att få igenom sin politik utan att göra sig politiskt irrelevant. Dagens besked är ett stort steg i den riktningen, framför allt om väljarna tror att det räcker med S, V och MP.
Det hade inte behövt vara så illa. Centern har faktiskt fortfarande en chans att få politiskt inflytande och därmed ge sina väljare något slags tack som är större än hoppet om att blockera SD. Om Centern vill kan partiet bli relevant igen.
Läs även: Samhället måste skyddas mot farligt mentalsjuka
Följ mig gärna på X/Twitter
