Pensionsjätten Alecta är förval hos Collectum. Varje upphandling har vunnits sedan systemet infördes och det är samma organisationer – arbetsmarknadens parter – som driver bägge bolagen. Det finns många skäl att bryta upp det äktenskapet och Alectas dåliga affärer är ett viktigt argument.
Om man har en tjänstepension som hanteras av Collectum är Alecta förval sedan 2007. Det var då det gavs möjlighet att välja, så det går att säga från början. Förvalet omfattar ungefär 70 000 kunder, en stor och viktig grupp eftersom pensionsförvaltning har stora skalfördelar.
Pengarna som arbetsgivaren betalar in i systemet går via Collectum till Alecta. Ofta är orsaken till att man låter pengarna gå till förvalet att man inte har särskilt goda kunskaper om hur man ska investera pengarna. Man låter helt enkelt pengarna gå till något som är enkelt och tryggt. Åtminstone i teorin.
Med det uppdraget följer också ett stort ansvar. Sverige har valt en modell där ofta ansvaret läggs på det offentliga eller arbetsmarknadens parter. Den enskildes ansvar är i många frågor litet, vilket leder till att beslut som fattas av tjänstemän kan få mycket stora konsekvenser för enskilda som, ofta lite naivt, har litat på att systemet gör vad som utlovas.
Collectum och Alecta har i stora avseenden överlappande ägande. De är mycket kraftigt dominerade av arbetsmarknadens parter, arbetstagare och arbetsgivare som hand i hand ska se till att deras medlemmar får det bästa.
Det närmare tjugoåriga äktenskapet mellan Collectum och Alecta har varit långt ifrån dåligt. Under stora delar av tiden har Alecta avkastat väl. Än i dag har de konkurrenskraftiga avgifter.
Men något hände med förvaltningens skötsel. En tidigare ansvarsfull förvaltning gick över i en milt sagt vild spekulation. Till exempel såldes trygga långsiktiga och lönsamma svenska bankaktier och i stället köptes amerikanska nischbanker med hög risk. Resultatet blev stora förluster och det är på sitt sätt en prestation av Alecta att pricka de sämsta bankerna i USA. Däremot är det inte en prestation som talar för att behålla Alecta som förval.
På samma sätt är det med affärerna kring fastighetsbolaget Heimstaden. En affär som är så usel och så märkligt framvuxen att Alectas nuvarande VD säger att den aldrig borde ha blivit av. Affärens tillkomst är så anmärkningsvärd att polisen brottsutreder den. Exakt vad är inte offentligt men det är korruptionsenheten som är ansvarig. Flera högre chefer på Alecta har fått jobb eller samarbeten med Heimstaden och dess ägare Ivar Tollefsen.
Läs även: Alectas VD: Heimstaden är en investering som aldrig borde ha gjorts
En del av den mycket egendomliga konstruktionen är att bolagets norske huvudägare Ivar Tollefsen inte kan förlora majoriteten av rösterna. Saknas kapital och nytt behöver skjutas till så måste det i så fall ske utan att den som skjuter till får mer makt i bolaget. Hur Folksam och Alecta resonerade när de gick med på det är svårt att förstå. Om det ens är möjligt.
Ytterligare en märklighet är hur Tollefsen har preferensaktier som löpande ger utdelning. En preferensaktie är en aktie som har förtur på utdelning eller vid betalningsproblem. Aktien påminner om företagsobligationer i flera avseenden men är bokförd som eget kapital och ger röster. För bolaget blir det därmed ett slags löpande kostnad att betala ut pengar till Tollefsen.
Tollefsen sitter därmed på ett slags gyllene aktier som trots att bolaget gör en brakförlust och står nära ruinens brant ger honom stora belopp. Dagens PS uppger att det är närmare 700 miljoner för 2022 och ungefär lika mycket för 2023.
Tollefsen har snabbt kommit att bli en av Norges rikaste personer, med en förmögenhet som uppskattas till ungefär 20 miljarder norska kronor.
Här finns haken. Ju mer pengar Alecta, och Folksam skjuter till, desto mer ökar värdet på bolaget och guldaktierna. Då stiger också Tollefsens utdelning. Aktierna som i dag ger ungefär 700 miljoner i årlig utdelning köptes ursprungligen för 10 miljoner. Expansionen av Heimstaden gjordes möjlig av svenska pensionspengar.
Att affären aldrig borde ha gjorts är nog en uppfattning de flesta delar med Alectas nye VD. Detsamma gäller de amerikanska nischbankerna som var jättespännande tills de gav Alecta 20 miljarder i förlust.
Heimstaden är Alectas största enskilda investering. Utöver att det är en kass investering som förmodligen kommer att behöva mer kapital och riskerar att bli en stor förlust så finns den dolda kostnaden i Tollefsens guldaktier. 700 miljoner rinner ut årligen i det hålet. Det är en kostnad som inte syns för Alectas kunder utan döljs i Heimstadens bokföring. Hade Alecta tagit ut pengarna i förvaltningsavgift istället hade det blivit en konflikt kring en hög avgift.
Inför jul sänktes åter igen kreditbetyget för Heimstaden av S&P. Utsikten är negativ, det vill säga att de inte uppfattar att botten är nådd, vilket kommer medföra stigande räntekostnader och ytterligare förluster. Därmed ökar risken för att Alectas kunder kommer behöva kasta mer pengar i ett förlusthål.
De här affärerna kastar en mycket lång skugga över Collectums val att behålla Alecta som sitt förval. Kritiken mot hur upphandlingssystemet är utformat är mycket stor och det finns stora brister i transparens. De bolag som konkurrerar med Alecta om Collectums pengar vet inte hur urvalskriterierna är utformade. Märkligt nog har Alecta alltid vunnit upphandlingen.
När Alecta senast vann upphandlingen, i mars i år, var många av problemen kända. Bankerna hade gått i konkurs och Heimstaden var i kris. Tollefsens upplägg som mjölkade pensionssparandet borde ha vägts in liksom högriskinvesteringarna som hade kollapsat. Ändå valde Collectum att behålla Alecta som förval, som alltid förr. För de andra pensionsförvaltarna fanns förmodligen aldrig någon annan chans att vara med än som möjliga val för de som väljer själva.
Någonting tycks ruttet i pensionskungadömet.
Läs även: Så lämnar du Alecta
