Svensk ekonomi brottas med stora problem. Tillväxten är i botten av EU, inflationen är rekordhög för att vara Sverige. Men det finns faktiskt mer. Bostadssidan av ekonomin börjar nu alltmer påverkas av de andra kriserna och det kan gå illa där.

Sverige har ett generöst sätt att subventionera framför allt boende genom ränteavdrag. Betalar man ränta får man dra av en del av räntekostnaden på skatten. Det innebär i praktiken att staten bär ungefär en tredjedel av räntekostnaden upp till hundratusen – därefter ungefär en femtedel. Med lån på ett par miljoner är det en ganska trevlig hjälp.

Problemet är att ränteavdraget är en gökunge. Grovt minskar ränteavdragen statens inkomster med tolv miljarder per procent i ränta. I dag ligger inkomstbortfallet runt 18 miljarder per år. Det är inte små summor. Det är ungefär hälften av kostnaden för polisväsendet i Sverige.

Med en stigande inflation följer stigande räntor. Den som lånar ut pengar vill givetvis ha tillbaka sina pengar och inte mindre, så när inflationen stiger följer räntan efter. Skulle räntan gå upp till fem procent så följer ränteavdragen efter och då är kostnaden plötsligt runt 60 miljarder, vilket är en bit under dubbla polisbudgeten.

Krasst så innebär ränteavdrag en förmögenhetsöverföring från dem som betalar skatt till dem som tar lån. De stora lånen är i huvudsak till bostadsägare så det är dit pengarna förs. Köper man en stor och dyr villa kan man göra stora avdrag men värdestegringen på huset behåller man själv. Där görs vinsterna. Hyr man bostad kan man göra avdrag på andra lån men det är sällan större belopp.

När nu räntan stiger kommer statens inkomstbortfall att stiga snabbt. I en svag ekonomi är det svårt att ta bort ränteavdragen eftersom de flesta med stora lån har budgetar som bygger på ränteavdrag. Ett snabbt slopat avdrag kan därmed skapa en fastighetskris. Många skulle snabbt behöva sälja sitt boende samtidigt, vilket ger en utbudschock. Samtidigt är lånen dyrare vilket gör att de som köper inte kan betala lika mycket. Antingen får staten subventionera lånen med kanske 60 miljarder om året, eller riskera en fastighetskris.

Och boendemarknaden har redan problem med fallande priser. Det många trodde skulle vara en evigt stigande marknad med låga räntor har visat sig vända, med fallande priser och stigande räntor.

Detta skapar andra problem, som kan vara mycket större. För att undvika finansiella kriser tog en massa politiker fram ett antal avtal, Baselavtalen, för att undvika framtida kriser. Den kanske mest kända effekten av dem är Lehman Brothers-konkursen.

Det här styrs av internationella avtal och institutioner, så att det gamla sättet att titta bort så länge låntagare betalar sina räkningar fungerar inte. Information måste tas fram och skickas vidare och åtgärder vidtas.

Kort uttryckt måste banker öka säkerheten eller minska lånen om det sker förändringar. Faller bostadspriser minskar säkerheternas värde. Vid vissa punkter måste banken i värsta fall agera med att ersätta bostadslån med relativt låg ränta med blancolån med hög ränta.

Värdet bestäms av omgivande försäljningar. Sjunker priset där du bor så sjunker värdet på din pant och risken finns att banken inte längre fullt accepterar din bostad som säkerhet. Då blir det dåligt. Väldigt dåligt.

Sveriges situation är mörk. Tillväxten är låg, inflationen hög och stigande, räntor är i stigande, bostadsmarknaden faller och utanförskapet är gigantiskt. Inbromsningen av ekonomin sker i ett läge där arbetslösheten är på nivåer som redan är på lågkonjuktursnivå.

Det här kan gå väldigt illa.

Läs även: Bopriser faller både snabbt och brett